Onsdag v.45

Onsdagen i vecka 45, år 2011 förkortas även V.A.B

Eller T.R.Å.K om man vill det.

November?

När jag tittar i almanackan så äre november men när jag tittar ut så blommar gubbarna. Är det månne vår eller har moder jord fått spatt? Klimakteriet?

Hua! Nu rände det iväg rent existensiellt i mitt huvud. Måndag och sömnbrist från natten som var. Polly har svinkoppor mellan lysmaskarna och febern hålls borta med hjälp av panodil. Nu stryker hon för fulla muggar, hushållssysslor ör stora intresset för tillfället. Hoppas det håller i sig!

Heltid.

Jag jobbar heltid nu. På måndagar är det min välsignade tur att öppna upp verksamheten, slå upp portarna för en ny vecka.

Och som vanligt för en söndag, eller för vilken sketen dag i veckan som helst faktiskt så har jag suttit uppe för länge.

Inte duschat, inget tvättat hår, inga framlagda kläder, till NÅGON. Funderar på att effektivisera min morgon genom att sova med bh men inser snart att det skulle sinka mig eftersom jag måste duscha i arla morgonstund o därmed skulle vara tvungen att utöka min morgonstund har guld i mund med två sekunder genom att behöva ta AV bhn.

Det är nåt visst med att jobba heltid när allt annat i livet oxå är på heltid. Jag har aldrig haft två/fyra barn och jobbat heltid. Senast jag jobbade heltid hade jag bara ett barn och tre varannan helg. Nu äre mycket heltid. Det tar nog lite tid att vänja sig. Men jg lever i förvissningen om att heltidsarbete kommer att göra mig mer effektiv, inte så mycket "jag gär det imon". Än har jag inte kommit dit. So far är jag bara vid "helvete vad jag är trött".

Jag måste börja motionera igen. Ta hand om mig själv. Äta rätt och nyttigt. Vara pedagogisk både hemma och på jobbet. Bli lite jämnare i humöret. Bli bättre på att avsluta projekt, eller rättare sagt avsluta projekt. Man kanske skulle börja engagera sig i nåt, fotbollsföreningen behöver visst folk. Eller ne, jag är helst bara fotbollsmorsa.

Ne sova var det ja. Jag har ställt fram jiF:et så kanske jag hinner vaska ur handfatet innan jag går till jobbet i gryningen. Eller kl sex äre kanske mörkt. Bara jag inte försover mig...

Bellman och arslet

Polly berättar Bellman-historier. Fnissar hejdlöst åt den med flaggstången som "petar Gud i arslet"
-"DEN får du inte berätta på kyrkans barntimmar"
-"Men man KAN säga rumpa oxå"

En extra liten tanke

Idag saknar och tänker vi lite extra på alla de godingar som inte längre finns ibland oss.

Idag åt vi middag med en hel hoper sköna lirare som lämnat jordelivet. De symboliserades var och en av varsitt värmeljus.

Det var en härlig middag med sex. (stycken personer) runt bordet och tolv stycken små lågor uppepå. Det serverades kyckling och avslutades som middagar brukar hemma hos oss, med att någon (läs lillvippen) kastar mat, vänder upp o ner på tallriken, gör en käck frisyr med gräddsås som hårgele och slutligen sular iväg både kniv o gaffel. Allt detta innan vi ens hinner tänka "det var gott detta".
Varför bryta en tradition?

Sen gick vi till kyrkogården o tände ett ljus i minneslunden.

Skönt soffhäng på er!

Sömnig?

När texten på tröjan INTE stämmer överens med verkligheten. 07.09 Lördag. Pip. Hej. Då kör vi. 110%

Joråsåatte...

I'm alive!! Sugen på att skriva, dela med mig, gnälla, ha ett litet andningshål, en själaluftare och skriva-av-mig-plats. Sen får vi väl se om de som brukade läsa förrut fortsätter att läsa, om det tillkommer några nya och om skrivandet rent av fortsätter här eller ej.

Ska väl se om jag lyckas få till via mobilen så att jag enkelt kan lägga upp bilder. För det är det jag saknat och eftersom det mesta skrivandet sker via mobilen så..

Ahja. I'm back och gnälligare than ever;))

Puss o fredagsmys på er!

Ihågkommen andedräkt.

Nyss när jag bytte blöja på kung B så fick lukten från det bruna blöjinnehållet mig att tänka på en gammal klasskompis från barn-och ungdomen. Hon luktade som så i munnen.

En del är det synd om.

Bli ihågkommen o påtänkt pga att man luktade bajs i munnen KAN faktiskt aldrig vara kul..

Noll Tolerans

Måndag morgon, när vi vaknar... Är det verkligen inte senare än vanligt. Tio över sex startade B sitt lilla maskineri från 0 till 110 på en millisekund.

Upp o hoppa, ligg inte å dra dig!

Hade tänkt ut o springa idag. Börja det supetbraiga livet om igen. Många ursäkter och en enorm tröttmössa på huvudet.

Ställde mig på vågen innan duschdags. Ingen vacker syn, och då snackar jag inte om min nakna spegelbild utan om siffrorna på vågen..

Nu är det noll tolerans! Inget ris, ingen pasta, ingen potatis what so ever, INGET bröd och INGET socker.

Det har varit en mindre katastrof den senaste lilla tiden. Och så undrar jag varfär jag är så trött? Ibland undrar man ju hur jag tänker... OM jag tänker.

Happy måndag på er!!

Byrackor o sann glädje.

Ibland får man bita ihop men man kan inte älska alla.

Och man behöver inte mata sina barn med färdiga aktiviteter.
Särskilt inte när det är fint väder.

Man kan lära de bli glada på sant också, på sånt man kanske kommer ihåg som vuxen. "minns ni när vi var i skogen en hel eftermiddag och byggde koja tillsammans hela familjen eller när vi tältade på grannens åker eller när vi gjorde äppelsaft o hela köket blev saftigt och fullt med flugor och sen sålde vi saften till Anita vår granne och köpte söndagsgodis för pengarna".

Fast det är väl kanske svårt att lära äldre hundar sitta.

Så! Jag behövde bara få det ur mig..

SR

Alltså nu vet jag inte riktigt hur jag ska reagera. Jag är inne på Sveriges Radios hemsida och kikar runt lite.
Läser om en japansk konstnär som gjort en mensmaskin som ger stötliknande menssmärtor och droppar 80ml blod/dag i 5 dagar.

Mycket märkligt. Men konstnärer förvånar inte mig längre. Japan förvånar mig inte längre. VÄRLDEN förvånar mig inte längre. Men Sveriges Radio gör...

För till vänster i bild finns en rubrik som heter "Favoritteman" och under den står det att finna;
BDSM, Fitta, Kuk Nätdejting, Onani, Porr och Våldtäkt &Gråzoner.

Med 4 barn i samma rum som jag och datorn, varav 2 1/2 är läskunnigt. Barnen (och jag )alltså, inte datorn, så känner jag för att omedelbums lämna Sveriges Radios hemsida därhän...

Vänta! Jag måste bara en gång till titta om det verkligen var SR jag var inne på....

Joho då, sverigesredio.se

Ujujuj.

Här jobbas det. Joho senni. Tid över till annat? Nä inte mycket. Blir mest pussande av barn, tvättande av kläder, lagande av mat, städande av hem och kramande av man. Och då jobbar jag bara 75% här i byn. Och skulle kunna sköta det mesta av pussandet av mina barn under arbetstid. För att spara tid. Fast det får nog ändå bli så att jag köper en app så jag kan sköta bloggen helt å hållet via ajfönen med bilder o stuff. Vad sägs?

Just nu bloggar jag via mobilen, sittandes på toa med torktumlaren blåsande i håret.

Just det, håret. Det måste jag borsta. Det var ett tag sen...

EN (två) blogg(ar).

Om ni endast ska läsa EN blogg så är det utan tvekan www.ketchupmamman.se Outstanding!!

Och så min förstås. Fast då blir det ju två. Tänkte inte på det. Matte har aldrig vart min starka sida. Jag ska dock genast ändra inläggsrubriken...

Kom igen.

Kom igen. Jobba på. Som en gnu. För att komma ikapp. Med allt. Det mesta i alla fall. Städning. Tvätt. Planering av mat, födelsedagar, jul. Strykning. Viktminskning. Rakning av armhålor...

Ja jösses. Det är mycket att stå i. För den som är kvinna.

Dagen som så.

Började finfint. Med protein, vitamin och fett.

Förmiddagen förflöt fint med lite kaffe. Endast!

Lunchen likaså. Grillad korv i skogen utan varesig bröd eller ketchup. Ja inte skogen alltså utan korven. Jag åt korven utan bröd och ketchup. Rakt upp o ner på en gaffel.

Tackade nej till en bulle.

Sen. Kom mellanmålet. Fan mä. Mannagrynspudding med lite sylt. Scheisse! Och sen gick det inte mer denna dagen.

Men åååååh!! Imon behöver jag inte undvika att vara tvetydig genom att själv bara äta "sögel" och säga åt barnen att de "måste äta potatisen oxå, inte bara köttbullarna".

Våra barn vet. Och det faktum att barnen just döpte en "stor tjock fet val" i ett dataspel till mitt namn måtte ju vara ett tecken.

Ett tecken på att det är dags. Det är hög tid nu.

Mottiväjschön.

Har inte hittat motivationen i varken blåbärssoppa, wienerbröd, vaniljglass eller bröd.

Idag påpekade lilla P att hon trodde att jag minsann tänkte få en bebis till.

Imon ska jag leta efter motivationen i protein o fett o lämna kolhydraterna därhän.

Samtal från Mallorca.

Svägerskan ringer från Mallorca och berättar retsamt att det är liiiika varmt i vattnet som i luften. 30 grader.

Ah!! Komma här o komma här. Det är det är med minsann. Det är typ 16 grader i vattnet och 16 i luften.

Yatzy.

Varför tror man att det är lättare att få yatzy med tex ettor än med sexor?

Jag chansade och fick just yatzy med sexor. Fint! Måtte det vara ett tecken...

Gummistövlar.

Ni må tro att barnen blir förvånade imon av att hitta sina gummistövlar på plats i hallen och inte under soffan vid tvn. Och uteleksakerna på plats i leksakslådan för UTEleksaker UTE på verandan och inte på mattan i badrummet. För att inte tala om hur nästintill generat förlägna av förvåning de kommer att bli av att finna kuddar och filtar på plats i soffan och inte som en krans runt stolarna vid matbordet.

Men det är ingenting mot hur förvånade de kommer att bli över att i julklapp få alla de saker som jag bett (läs tjaaaatat) de ca fyrahundrafyrtioelva gånger att ta upp på sina rum. Jag ska vara beredd med kameran, för de minerna vill jag ha på foto. You bet Lis-bet!

Själv ska jag önska mig en svart liten klänning med vit spetskrage och puffärm med tillhörande vitt förkläde även det med spetskant, liten vit hårbonad och dammvippa med äkta strutsfjädrar. Det vore liksom pricken över i....

Tisdag 110809

Sitter o äter bröd. En tjock skiva. Inte ens en hel vecka klarade jag. Många ursäkter. Vet inte om jag ska skratta eller gråta.

Vill bara ha min motivation tillbaka. Hoppas på lite senare idag...

Ge ma.

Ge mig motivation, höst o rutiner.

Mer ber jag inte om. Tack!

Farväl tystnad.

Idag kommer min fina lilla familj hem. ÅH. Jag längtar såå! Det har jag gjort sen 30 minuter efter att de åkte. Pratade med lilla P i telefon när de satt i bilen.
"vet du P, jag längtar efter er.."
"Va??!!! Redan??!! Vi har ju inte ens kommit fram än"

Ne men så är det. Jag fungerar mindre bra utan min familj. Utan deras andetag har jag svårt att gå. Utan deras luft i mina lungor kan jag knappt stå. (Jaaaa, jag snor lite från Kent. Men han sa att det var ok;))
Ja jag är faktiskt genomskinligt grå. Som en tår ungefär. Utan dom.

Men idag börjar färgerna komma tillbaka för idag kommer dom. Eller ikväll kommer dom. Och om jag känner mannen och hans familj rätt så kommer de rätt så sent. Men de kommer. Det är dom och Veronica Maggio. Fast hon kommer inte hit. Inte ikväll. Men hon kommer har jag hört.

Lilla P uttryckte sin önskan om en tidning. Så jag tänkte att jag ska sy en liten duk till hennes nya bord med tillhörande stolar som jag ställt på verandan och så ska jag köpa en tidning. Så jag hoppas de kommer innan det är sovdags för henne. Hon kommer att bli så glad. Och då blir jag alldeles lycklig. För jag älskar att se henne glad. Det är det största missionet i mitt liv, att upprätthålla mina barns glädje.

Hur mycket jag saknat och längtat efter dom så kommer jag minsann sakna tystnaden. Jättemycket. Hejdå o farväl tystnaden. Vi kan väl ses snart igen?

Billgren och hår.

Jag såg en liten notis för några år sen om Helene Billgren som hade gjort en liten skulptur av hår. Till sin man Ernst. Eller om det var Ernst som hade gjort den till Helene. Det minns jag inte riktigt. Det skulle kunna vara vem som för de har ju rätt mycket hår båda två. Lite mindre efter skulpturen dock.

Men ah.. I alla fall så hade nån av de gjort en liten figur av hår från sin hårborste, föreställande typ en liten häst eller ko eller nåt. Inte borsten alltså utan hårskulpturen. En fin liten kärleksgåva liksom. Fast en smula lite äckligt. Men ah..

Jag skulle kunna sticka en tröja till min älskling av allt hår jag tappar. Helvete vad jag fäller! Som värstaste pälsdjuret. Hårar ner överallt. Mina hårstrån hittas överallt där jag sannerligen inte varit med huvudet som tex i Bobbos blöja eller längst in i skåpet med finporslin, i den gamla soppterrinen med en urslagen flis i kanten.

En tröja får det bli. Now we talking. En liten hårskulptur...hmf!

Sockerbakis.

Ok. Sockeralkisen i mig har vart full igen. Huvudet bultar och bankar. Jag är sockerbakis. Skitdumt!!!

Bankkort på semester.

Rent spontant så känner jag att det är väl kanske inte sådär väldans jättebra. Mitt bankkort har rest på semester till Blekinge. The Man åkte ner till sydSverige med barnen igår och i hans korthållare har mitt betalkort snikit sig in, ni vet sådär som man vill göra i folk som ska resa utomlands resväska. När man käckt säger "men jag kanske kan trycka ner mig i ditt handbagage" blink blink.

Inte höjdarbra precis. Jag som ska bjuda på middag ikväll. Ajdå!

Orup.

Som han sa , Orup. Jag har bara regn hos mig. Vet inte om han egentligen menade hjärtesorg eller rent vädermässigt. Här snackar vi vädermässigt.

Dagarna som har passerat hade jag kanske kunnat tacklat bättre rent matmässigt. Men för att ha varit svärfars 65års-dag o kusinträff så tycker jag att jag skött mig hyfsat. Godkänt men inte mer. Absolut inte mer.

Idag är det skräpkörning till tippen o 20 minuters löpning som gäller. I hällregn I presume.

Åh jag måste ha reeetat gudarna. Måste gjort nåt fel....

Synd.

Nu har jag ätit tårta i sängen. Sådär lagom syndigt o busigt. Å det slutar inte där. Jag tänker strunta i tandborstning o sminkborttagning. Låta karius o baktus ta en svängom.

Det är ingen hejd på synd o bus o orenheter. And I like it!

Bästa med dagen har dock varit tålamodet.

Natti natti!

Vill du ligga?

Alltid när jag lagt mig tänker jag"guuuud så skönt, varför gjorde jag inte detta tidigare???"

Samma visa idag. Varför gjorde jag det inte tidigare??

Natti<3

Nytt program.

Om jag nånsin ska komma ut och springa, och det har jag ju uppenbarligen gjort. Ikväll ska det ske igen. Så är det ett nytt program att följa som krävs. Och det var det som krävdes.

Ett nytt 12veckors springprogram. Jag kan dela med mig om ni vill?

I måndags värmde jag upp med 5minuter rask promenad, sen 10min lugn jogg, 2min rask gåg, 10 min lugn jogg och 2 min rask gång. Och en långsam 5minuters promenad.

Ikväll äre samma som gäller.

Om 12 veckor, dvs i november ungefär, springer jag en mil. Vem sätter emot???

Provtagning.

Undra vad man skulle få för resultat o utslag om man gjorde ett hygientest på en dagissoffa?

Undra varför jag kom att tänka på det såhär strax innan frukost? Det var inte bra...

Tvätthögstitt.

Igår var en bra dag. Matmässigt. Jobbmässigt. Tålamodsmässigt. Motionsmässigt var det oxå ok, i form av "vardagsmotion". Att gräva, ta i, svettas och få skit under naglarna är som balsam för min själ. Good day hely enkelt.

Rent spontant städade jag av lite kvickt när alla barn låg i sina sängar. Utan att känna nån större tyngd på axlarna.

På med kaffe och sen låg jag i soffan o tittade. Tittade, inte blängde, på tvätthögen i den soffan jag inte låg. Kändes fint!

Och saken är klar o given. Måns är mumsigare än Eric. Eric är ju bara barnet dessutom. Måns är lammkött;)

Gör en bra dag snyggingar!

En timmes övertid.

Ett mål för veckan var att komma i säng senast tio. Det sket sig med en timme. 1/4 av barnaskaran sover, de andra spri ger skytteltrafik till toa efter att ha hållt sig vakna m att dricka vatten. Härmed vattenförbud efter läggdags.

Nya härliga stressfria tag imon. Då ska vi äta glass o titta på grävmaskin i arbete. Yäy!

Nu, sova i nya rena lakan. Aaah! Finns det nåt bättre??

Natti<3

Vet ni vad jag gjorde?

Ni kan nästan aldrig tro detta. Jag sprang. Hörde ni? JAG HAR SPRUNGIT!!
Fan i min låda. Jag gjorde det! Jag är såå jävla nöjd över mig själv just nu.

Sen låg jag i gräset vid minikaninerna o pratade med min springkamrat medan Mannen hade huvudansvaret över barnen. Efter det en lååång ostörd dusch. Nu ska bara håret borstas och sen blir mahen mättad av gyrossallad...

En liten ljusning.

Inga bekymmer.

Hakuna matata. Hur bra är det egentligen helt utan bekymmer? Är det bättre? Tja bättrr än sämst såklart. Men med lite bekymmer så kommer snart en ljusning och SOM man mår då! Som en kejsare, drottning, tsar, prinsessa, furstinna på en o samma gång.

Jag ser fram emot den ljusningen med förtjusning. Tack vare att jg har en fantastisk man som är en underbar pappa till våra oemotståndliga ungar så har jag nu tagit mig lite i kragen, gett mig själv en kick i röva.

Det är ur misären man reser sig lite starkare. Nu ska jag ut o springa...

Återkommer! Puss

Jag mår inte bra.

Jag har sån inre stress. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Den ena stressen föder den andra, blir stressad för att jag är stressad och känner stress över att jag blir stressad av att vara stressad. Som en ond cirkel. Jag har kommit yill den punkten då ljud är sjukt jobbiga, jag säger "schh!" i tid o otid. Om nån sålde tystnad så skulle jag kunna ge fingrarna på min vänsterhand för en stor burk.

Energin bara sugs ur mig från höget o vänster. Men var och när fylls den på? Det blir nästa. Komsikt när jag googlar på stresshantering och de flesta tipsen inkluderar spa-vistelse. Hur skulle det gå till? Är jag utom räddning, jag har ju knappt tid att skit i fred.

Missförstå mig inte, jag älskar mina barn över allt annat. Tom mer än mormor o morfar som P sa. Men just nu tar de sååå mycket energi. Särskilt den lille. Vojne vojne! Och detta ger mig oxå stress, att jag känner så. Att jag vissa dagar redan strax efter lunch längtar till barnen snusar som söta små änglar i sina sängar, lugna fridfulla o framförallt tysta.

Jag vill inte må såhär. Orkeslös och ledsen. Stressad o svettig. Ni förstår, jag får som anfall. Anfall av ökad puls, svettningr och blir andfådd, på gränsen till andningssvårigheter. So far kan jag tackla det hyfsat. Med tårar.

Nu får det fan vara nog! Jag måste försöka orka ta tag i det här. Inte enbart för mina guldklimpars skull utan för MIN skull. Försöka släppa alla krav o måsten. Låta andra få tänka o planera.
Släppa kontrollen. Träna på att låta saker förbli ogjorda. Skriva not-to-do-list.
Men framförallt ta tag i sömn, mat o motion. Strukturera upp vardagen, livet, själen. Men för guds skull komma ihåg att låta själen vandra lite fritt, låta tankarna leva och drömmarna leka ta fatt.

Jag måste ta tag i det här och mig själv NU. Jag måste bli hel o känna mig sådär sprudlande levande igen.

Amen!

Den där jävla listan.

Ni vet listan jag skrev imorse? Det är inte ett endaste kryss på den. Jo jädrar i
min låda, ETT kryss är där. Men inte sitter det efter springa:(

Kaffe på det.

Lite kaffe på det och sen låter vi dagen rulla igång så sakteliga. Jag tror minsann jag ska skriva en att-göra-lista och försöka få lite gjort. Det var längesen.

Och med på den listan ska "springa" stå. DET var längesen... Hua!

Working.

Ojojoj. Dagarna går och sena kvällar blir det men trevligt har vi.

Jag jobbar. Det tror jag undgått en stor skara människor. 4 veckor ska jag slita i mitt anletes svett. Jag jobbar på en förskola i trakten. Ett barn har jag att ta hand om hela dagarna. ETT barn. Inte ens fyllda två år. Det är inte så att det pratas hej vilt på jobbet. Första dagen kände jag en viss stress över att barnet kanske inte hade kul. Men sen verkade det så så då var det ju lugnt. Och vem skulle tjalla lixom?

Föräldrarna är för söta. Självklart är de lite oroade över att barnet är själv på förskolan om dagarna. Ber nästan lite om ursäkt för att deras barn är där. Det är skitbra att det är där. För då får ju jag jobba. Och jobba ger betalt. Och det är en cool liten unge. Enda barnet. Lugn o nöjd i sig själv. Van att leka själv. Vi hänger rätt mycket, barnet och jag. Gör saker som man tycker är kul när man inte ens är två år. Gör sandkakor, river klosstorn, blaskar med vatten och ritar obegriplig konst med crayolas.

Pappan uttryckte idag sin oro; ja man är ju lite orolig, eller kanske inte direkt orolig men ah...att vårt barn ska ha tråkigt när det inte är några andra barn här....

Då undrar jag om dessa två söta föräldrar ständigt går omkring hemma och oroar sig över att deras barn har tråkigt?

Ikväll är vi bortbjudna igen. Liksom i tisdags. Life's good! Hopp in i duschen.

Manligt, kvinnligt, leksaker och glittrigt skit.

Vi var på middag igår. Mycket mycket trevligt. Ett härligt trevligt gäng med folk ur fler än en samhällsklass, varav vi representerar den lägsta av de representerade klasserna. Och då är det givetvis jag, utan utbildning och körkort som drar ner oss avsevärt. Jag känner det en smula. Men får låtsas som nåt annat. Att det inte stör mig. Ahja, trevlig och hejsan kan man ju vara ändå.

Men när det kommer till föräldraskap och barnuppfostran så anser jag mig vara en av de bättre, för att inte säga kanske den bästa. Självgod? Ja kanske det. Men så är mina barn sjutusan till bra ungar och en viss del av den äran kan jag ta åt mig.

Det ursäktas o skämtas o hejsanhoppsan "nu äter vårt tredje barn ostbågar som den värste slackern trots att hon knappt är ett år fyllda. Så skulle vi aaaaldrig gjort med vår förste" Ne okej, varför gör ni det då med nummer tre? "Ettan visste inte vad godis var när han var två." Nedlåtande som om det var nåt dåligt och som om det vore nåt bra att trean är uppe till klockan slagit elva och som pricken över i sitter och äter sockriga kex.

Man gör hur man vill. Självklart gör man det. Och jag anser inte mig själv vara en bättre förälder för att våra barn kommer i säng tidigare eller att våran ettåring inte tillåts äta ostbågar och chokladbollar. Men jag anser mig i alla fall vara förälder och inte kompis. Jag behöver inte göra mina barn björntjänster för att de ska tycka att jag är poppis att leka med. Än så länge är det jag som bestämmer. Jag, ihop med deras far såklart, bestämmer vad de får äta och inte.  Det är VI som bestämmer hur mycket lördagsgodis och fredagmys de får äta och om de får "restäta" på söndagen. Det är vi som till största delen som bestämmer vilka kläder som ska köpas, detta bestäms oftast IHOP med barnen. Är det nåt som vi tycker är skiiiiitfult och helt opassande, ja då köps självklart inte det. Och det är VI som lotsar våra älskade ungar i säng i lagom tid så att de får den sömn de behöver för att orka utvecklas på bästa sätt OCH att vi som föräldrar, individer och par får några timmars barnfri tid. Det är det som är så bra med att vara förälder. Fast jag ska nog börja kalla mig själv lots;)

Det finns inget i min dotters garderob som jag skulle spy över om hon valde själv och tog på sig, även om jag kan få en släng av lite lätt yrsel av kombinationer och matchning av plagg ibland. Barn vet inte att det bästa är att föredra ekologiska randiga plagg från polarn och pyret, än mindre dyrbarare plagg från rabalder eller nåt fint märke med många x. Jag gillar inte heller plastiga tryck, glitter och broderade enhörningar, men ibland gör jag kompromisser och jag och P kan komma fram till något som vi båda blir nöjd med.

Vissa val klarar inte barn av att göra själva och borde inte behöva göra heller. Ettåringar ber inte om att få gå o lägga sig. Det är man som förälder som har den äran att få göra dom där valen åt sina barn. Äran att kunna göra de BRA valen. Lägga grunden till bra mat- och sovvanor, vägleda de till att göra goda val och utvecklas efter bästa förmåga.

Jag kanske inte har nån högskoleutbildning, ett flott vitt hem, körkort och stor bil...jag har inte ens ett jobb, men jag är one hell of a MUM!!;)

Chokladpudding.

När de tre storingarna sover sött o därmed är stilla, tja någurlunda i alla fall, ska jag se efter om derss öron är fulla med chokladpudding.

Hörseln har vart lite si o så ikväll och ljudnivån väldigt hög, som på ett äldreboende o dagis i ett ungefär. STORA BOKSTÄVER. Vi eller snare dlm har pratat med versaler.

Chokladpudding i öronen eller socker i blodet. Same shit, different name men rätt så mysigt har vi haft det.

Underbara semester. Underbra barn. Nu kaffe o njuta av lite lugn.

Intryck o ryggkli.

Veckan fortsätter med regngråa skyar o en å annan skur, men vi roar oss bäst vi kan. Vi har klappat lurviga kor o luddiga lamm, gått på guidad visning av en mordplats, shoppat loss, badat i det stora grå, klättrat, gungat o snurrat.

Mycket intryck för den som är mycket liten, inte så mycket mer än ett år.

Mycket intryck=svårt att somna.

Men lite kli på lilla mjuka ryggen så. För vem blir inte trygg av ryggkli?

Krabbfiske på avstånd.

Jahapp men då senni. Familjen Taikon är på äventyr. Krabbfiske ackompanjerat av får som låter(nu har jag i tre mindre evigheter försökt få ordet får och bräk till ett sammansatt ord...jag är på väg att få ett sammanbrott!) en bit bort.

Det är inte så somrigt alls. Syftar varken på krabbfiske eller fårlåt utan vädret. I vagnen ligger Bobbo o sover som en liten gris, snarkar som en hel liten karl.

Jag står på avstånd o blickar på mina andra älsklingar som klättrar runt på klippor med krabbspön agnade m räkhuvuden i näven. Vår vagn är inte gjord för att glida runt på klippor o dess terräng.

Jag som sminkat mig med nytt smink från Apoteket dagen till ära o så får jag inte ens träffa herr Krabba. What a pity!

Sista stoppet.

Nu ska vi bara trycka in två ongar te och sen....

Off we go!!

Var är klant?

HÄR!

Bokade just in jobb-sökarkurs den 3 augusti, neg fint och sa: ja men det går alla tiders. Men då jobbar ju jag. Tur jag har en man som håller ordning på mig.

Merjobb. Nu måste jag ringa o boka om det. Men merjobb passar ju bra, jag som bara har jobb i 4 veckor..

Krypa till korset.

Truppförflyttning påbörjad. Bilen är som en matmissbrukare efter ett julbord. Nu ska vi bara få plats med två barn ytterligare.

Men först lunch i la stads och sen krypa till korset. Eller till själva korsfästningen. Jag ska till arbetsförmedlingen o höra hur värdelös jag är. Jag är ju faktiskt hela 31 år.

Usch usch tvi o fy!

Men sen äre hej svejs Tröstkusten o tjingeling Bästkusten. Hejdå ångest o hej semester! <3

A perfect day.

En perfekt dag för semesterpackning, lunch på stan, besök på arbetsförmedlingen och slutligen bilåkning tvärs över Svea rike.

Grått o halvtrist. Med lunchen som en liten solstråle.

FF

Nu har min fina mamma o pappa åkt hem. Tiden går fort när man har roligt. Sånt blir man trött av. Uppenbarligen.

Nu är det föräldrafritt så vi går och lägger oss. 21.30 en lördag. Trötta som bebisar.

Natti.

Människovalp.

Uppe med tuppen. Bobbo går runt med hunden Doris halsband runt halsen och munnen full med frolic. Det är en helt vanlig fredag.

Fast..

Mannen är ledig o sex veckor framåt, mormor o morfar är här o bygger kiosk åt Lilla P och i poolen äre kanske 21grader idag.

Men..

Jag verkar faan fastlimmad med röven och kommer inte ut o springer. Maten är helt åt fanders.

Kalla det semester, kalla det lättja... Same same but different!

Många droppar och handdukar.

Barnen, dvs Lilla o Bobbo, har lekt med vatten i badrummet. Med vattenballonger som inte håller måttet o ett handfat som läcker så är det mer än vått.

Eller det VAR vått nu är det bara lite fuktigt. De har torkat så fint o bra som bara en 5åring och 1åring kan.

Med varenda handduk....

Testing testing.

Måste bara prova. Kan ni läsa det här? Upp med en hand.

OM ni kan så kan jag blogga från mobil... Sorry ajfånen och det är fint.

Farligt nära.

Kollar runt på Blocket. Asså finns det nåt sötare än kaninungar. Det är ju nästan så att de slår kattungar faktiskt. Och just nu är det farligt nära...

Farligt nära att vi blir med kanin igen. Vi har rätt så länge tyckt att det är ett påhäng det här med burdjur. Det ska göras rent och klippas klor osv. Men så kom då dagen då vi blev utan kanin, kaninlösa. Och det känns tomt.

När Lilla med strida tårströmmar nerför kinderna och frenetiskt snorande ulkade fram;
"maaa...hamma....jag viiiill haaa...a en kaaaani...iiiin....." så högg det och rev i mitt hjärta.
Jag svarade kanske. Efter sommaren i så fall.

"kaaa...aaan det bliiii min alldeles egnaaa..aa då?"

Asså, jag tror det är bra för barn med djur. De lär sig att ta ansvar, att sköta om, rutiner och gos. Nu kanske Lilla är lite för liten för att fixa det het o hållet själv, hon är 5år. Men jag tror fasen att hon skulle sköta det galant, med viss hjälp. Och när hon får vara med från början, Barry fanns ju innan Lilla föddes och det är uttalat HENNES kanin...

Äh! jag slänger iväg ett mail.....

Rest in peace.

Vår fina lilla kanin-farbror har lämnat jordelivet. Jag upptäckte det när jag, Lilla och Bobbo var på väg till sandlådan med spadar och frontlastare. Kanin-farbror Barry låg så gott på sidan i sitt hus och så ut att ha det så skönt. "så dumt att han blir störd nu" tänkte jag sekunden innan jag upptäckte att han inte alls blev störd av oss. Han hoppade inte fram till burnätet i väntan på ett maskrosblad eller lite morotsblast sådär sött som han brukar.

Han hoppade inte alls faktiskt. Han låg kvar så skönt så där i huset med sitt lilla ansikte i dörrhålet.

Han hoppar inte alls numera faktiskt. Kommer inte hoppa mer på den här jorden. Hans små ögon var öppna med såg inget. Jag följde efter Lilla o Bobbo fram till sandlådan. Lite panik i hjärtat över hur jag skulle berätta. Men ingen idé att varken vänta eller försöka bädda in det. Barn gillar enkla raka rör.

"Lilla, Barry är död tror jag"
"Är han? Jag vill se."

Vi gick mot buren.
"Ne mamma, han är inte död. Ögonen är ju öppna."
"Jo men det är ganska döda ögon."
"Ja".... "har han fått för lite mat tror du?"
"Ne. Han var ju en farbror. Gammal. Och så är det med djur, de lever inte så länge som vi"

Sen blev det tyst. Bobbo försökte prata Barry till liv igen. Förgäves.
The Man kom runt knuten och Lilla berättade;
"Barry är död..."

I samma stund som hon berättade för nån annan sjönk det nog in. Hejdlös gråt. Alla grät. Kram och gråt.
Det är så lustigt för när Lilla (eller nån annan) kommer och kryper upp i mitt eller Mannens knä så vrålar alltid Bobbo i högan sky, men inte nu. Han uppfattade att de var ledsna och inte han, och är man ledsen behöver man sin mamma eller pappa. Bobbo hade mest bekymmer med att Barry inte hoppade fram till honom och nosade på hans lilla knubbiga hand, att han inte ville ha det lilla grässtrået som han höll fram.

Nu ligger Barry i en  skokartong på en bädd av kirskål och maskrosblad. På kartongen ligger ett kors av äppelgrenar och snöre.

I eftermiddag är det begravning.

Det är så sorgligt. Ledsamt. Tomt på nåt vis. Det som nästan är mest sorgligt är att Bobbo inte förstår varför vi har lagt Barry i en skokartong, att hans "bäste vän" är borta. Ledsamt.

Galej.

Idag ska jag ut på galej. Tjolahopp tjolahej!

The whole day....

Mänskligt.

Det är mänskligt att fela...

<3

Skriva av sig.

Ytterligare en natt att sova på saken. Och dessutom har jag fått skriva av mig. Det gör oftast underverk för ett värkande hjärta, en ledsen själ och en sargad självkänsla. Det har alltid varit så. Jag älskar att skriva (ibland mer, ibland mindre), det har jag alltid gjort. Jag har mååånga dagböcker, anteckningsböcker, skrivböcker och block fulla med text. Texter som skvallrar om obesvarad kärlek, olycklig kärlek, lycklig och besvarad kärlek, skvaller, problem med vänner, bråk med mamma, meningskiljaktigheter med pappa, bak med farmor, shopping med mormor, äventyr med gänget...osv.

Att skriva av sig har många gånger varit en räddning för mig. Mitt andningshål. Jag har blivit helt jävla rasande och hade jag inte skrivit av mig FÖRE jag tagit tag i konflikten hade antagligen skadan av konfrontationen blivit sju resor värre.

Nu har jag som sagt sovit en natt till, fått distans till det hela OCH skrivit av mig. Det känns faktiskt lite lättare i hjärtat nu. Jag känner mig fortfarande ledsen över sveket men kniven i ryggen är nog utbytt mot en lite mindre mora-kniv nu.
Och även om det smärtar mig så vet jag vad jag kan säga och inte säga till vederbörande. Jag kan INTE säga sånt som jag inte tycker att nån annan har med att göra. Jag kan inte heller berätta sånt som jag inte vill att nån annan ska veta än mindre diskutera. Sånt kan ju faktiskt vara bra att veta så man kniper mun istället.

Slår mig just, fy fan för att vara kändis då man inte hade hört det genom en tunn vägg utan istället läst det i kvällspressen..

Idag skiner solen. Låt sinnet vara lätt och öppet mina vänner. Kärlek.

Tunnar väggar & försvarstal.

Ni vet hur härlig känslan är att i smyg höra någon tala gott om en, någon som säger fina saker som de inte vet om att man hör. Då känns det på sant och den känslan är fin som gull.

En tvärtemot-känsla, ett komplett mörker och en klump i magen är när man råkar höra folks otrevliga åsikter om en. Dessutom någon som står en nära, någon som man trodde tyckte nästan bara gott om en och det man gör.

Vår sommarstuga har tunna väggar. 

Om det var inblandningen av alkohol som gjorde åsikterna hårdare och råare låter jag vara osagt för jag har ärligt talat ingen aning. Kan ju också ha varit så att "en full säger vad en nykter tänker". Vem vet sånt på sant?

På andra sidan väggen satt jag, plötsligt inte bara vaken utan klarvaken med min omsomnande son i famnen. Tårarna rann längs mina kinder, droppade från hakan och landade på pluttens blonda kalufs som daggdroppar på gräs. Knappt att jag vågade andas. Rädd att missa nåt. Rädd att höra allt. Rädd att snyfta till och bli "upptäckt" och ge midsommardagen en fadd avslutning för fler än mig själv.

Med ett hjärta halvt galopperande i panik, paniken av att bli förrådd av en av ens egna. Jag kommer inte att lätta mitt hjärta på mycket länge, varken i ironi eller sanning. Klarheten är fortfarande, jag är ingen nattmänniska till annat än att sova på natten. Jag mår bäst av att lägga mig i hyfsad tid, sova nattetid och möta morgondagen med mina barn. Då mår jag som allra bäst. Det gör mig ingenting att somna med min dotter när hon för festlighetens skull får vara uppe så länge hon vill. För jag tycker att barn emellanåt ska få vara uppe så länge de vill. För vem minns inte kalasen och festerna från barndomen när man fick vara uppe tills man stupade, somnade i pappas knä, hörde de vuxnas glada stämmor längre o längre bort samtidigt som man vandrade in i dimmornas och drömmarnas land. Pappas röst högst av alla för man hörde den liksom inifrån, och hans hjärtslag tryggt dunkande innanför skjortan mot ens lilla öra. 

Vem minns inte hur man vid hemgång blev invirad i en filt och utburen till bilen eller buren hela vägen hem, med nattens kyliga luft svepandes över ansiktet.

Det är varje barns lilla rättighet att få vara uppe så sent man bara orkar vid några festliga tillfällen per år. Sen får väl i ock för sig andra tycka att femåringar inte ska bestämma sånt själva och prompt bör vara i säng senast 22 och därmed basta.

Jag tycker inte att alkohol är så jättemycketgott så jag blir full. Inte längre. Det finns andra som finner mer nöje i det än jag och som dessutom dricker för att det är gott. Be my guest. Jag överlever utan.

Jag kan skriva ett långt försvarstal om och mot alla åsikter som hördes där genom väggen, mitt i natten och med tårarna rinnande längs kinderna. Men vem bryr sig? Egentligen? Och vem orkar höra på?

End of discussion. Och vidare till nästa för fler avhandlingar om mig, oss, vårt sätt att vara mot varandra, uppfostra våra barn, sälja och köpa vagnar. etc.

Detta smärtar mig så djupt. Inget kommer nånsin bli sig likt. Det är vi. Vi mot världen. Fan för tunna väggar.

Samtidigt tack för att jag kom till insikt. Insikt om att mina barn är mitt allt. Min man är min klippa och närmaste vän och även om jag tycker ditt eller datt om honom emellanåt så är han ändå min stora kärlek. Alkohol är klart överreklamerat. Jag sover helst på natten. Saker som jag gör gör jag för att JAG vill.

Förövrigt känns det som om jag blivit huggen med en kniv i ryggen, inte av en fiende utan av en i min egen armé. Och den kniven sitter där den sitter. Ledsamt!

Vill så det värker..

Jag vill. Åh vad jag vill. ÅH!

Men det blir lixom inget. Ingenting alls av det. Jag försöker o försöker. Och försöker igen. Men nä, det blir inte bra. INGET bra alls blir det.

Jag får nog vila upp mig lite till. Håll ut! Snart smattrar fingrarna över tangentbordet igen och det blir flera inlägg per dag.

Puss!

Ville inte säga det egentligen.

I lördags hade P och jag en ljuvlig förmiddag för oss själva. Bara hon och jag. Utan bröder och pappa. Skönt. Vi tog bussen in till stan på morgonen. Försökte hjälpa en farbror att återförenas med sin väska. Han hette Birger. Farbrorn, inte väskan. Väskan skulle fortsätta med bussen in till stationen och återförenas med sin gubbe vid kvart i elva. Fint när saker löser sig.

Sen provade vi kläder, tittade på fina saker och P fick en 100-lapp att shoppa för. Lycka.

Åhlens, Lagerhaus, H&M. Allt enligt Ps önskemål. Hon shoppade en sago-cd på åhlens, tuggummi på Lagerhaus och valde lite sommarkläder på H&M. Sen köpte vi svenska jordgubbar och jagade glassbägare. Njöt av solen, glass och jordgubbar i hamnen. Hon är toppen min lilla dotter. Världens finaste.

Sen bröts förtrollningen av 4 män i olika åldrar. En som närmar sig 40. En som närmar sig 1. En som närmar sig 8 och en som närmar sig 11. En annan värld tog vid. En annan förtrollning. Min familj är fin.

När vi gick förbi "New yorker" fick P syn på en topp med pastelligt, stort tryck föreställande nåt slags djur, kan ha varit en panda, enorma ögon var de utrustad med i alla fall. Såg nästan lite korkad ut. Kan ha varit nån form av mangafigur. Eller kanske Pokemon. Hursom så tyckte P att "en SÅN kan du ha mamma!"
Eehhh...ville inte säga det då, ej heller nu. Men jag mumlade fram "egentligen vill jag inte säga detta...men....jag är för gammal"

"Du är inte gammal mamma. Du är ung!"

Hon är toppen mitt lilla P. Världens finaste.

Rat pack.

Jag har dratt på det i det absolut lääängsta. Nu fanns det ingen återvändo. Ingen rim och ranson.

Inlett nationaldagen med att betala räkningar. Och så var man återigen fattig som en kyrkråtta.

Men så länge the rat pack håller sig borta från vår källare så är jag rätt lycklig ändå.

Grattis Sverige på dagen. (eller hur man säger..)

Första bilden.

DEN HÄR boken fick jag av min fina man (ne vi är inte gifta, men han är ändock en man och han är MIN, MIN MAN)

Nu kanske jag både kan nå den vikt jag är avsedd att ha OCH fortsätta att få in lite bilder i mina inlägg.

Häpp!

Petronella får svar på tal.

Minns ni "Petronella"? Ni vet hon med katterna till syskon. Hon med allt det rosiga och superflickiga. Hon som har sina föräldrar som marionette-dockor. Minns ni?

Idag var P på barnkalas. Barnkalas är bland det bästa jag vet. Så glatt. Så ljuvligt roligt. Förväntningar och pirr. Flickorna har sina finaste klänningar och pojkarna stylat hår och skjorta. Flätor, paket med krulliga snören och ballonger så långt ögat når.

För att inte tala om när man kommer och hämtar sin guldklimp efter kalaset. Glada spralliga sockerstinna barn. Chokladfläckiga tröjor och gräsfläckar på knäna. Torkad glass på näsan och en påbörjad godispåse i handen. Ljuvligt.
Jag möttes av en lintotta:
- "mamma, kommer du REEEDAN?"

Tiden går som bekant fort när man har roligt.

En annan mamma möttes av Petronella. Det var inte Petronellas egna marionette-mamma. För hon var med på kalaset hela tiden.(Såklart!) Det var en annan mamma som möttes av Petronella:
- "Går det att leeeeekaaa?"
- "Ne, för vet du vi ska på ett kalas till..."

Då säger dottern till mamman:
- "Ne för jag ville inte ens leka med henne!"
- "Men Roberta (heter hon inte alls) så säger man inte..."
- "Men hon har ju inte frågat MIG"

Hoppsan! Fast Petronella kanske inte ens ville leka med Roberta heller. Hon kanske på riktigt ville leka med Robertas mamma....;)

En lådda.

Hittade ännu mer kläder i förrådet. Denna gången en flyttkartong (som botten lossnade ur när jag lyfte den så en stor hög med kläder landade på betonggolvet och överraskade mig en smula. Men detta är kanske en annan historia)

Hur som helst så har jag provat nästan alla kläder i den lådan nu. Och nästan alla fits like a glove! (och sen en del delmålskläder)

Det blir lätt att leva nu. How come? undrade mannen. Tja, jag har kläder att ta på mig. Alltid en bra början till äventyr. (även om en del äventyr börjar utan kläder;))

Nu blir det lätt att åka bort över midsommar. Jag tar med mig en lådda.

<3

Krk.

Idag gör vi ett försök att återuppväcka gamla drömmar. Eller drömmar o drömmar. Det var som en dröm men det var verklighet.

Det handlar om grillad hel makrill. Kroatien. En båtresa till Krk. Sol som en stor apelsin på ett azurblått himlavalv. Salt vatten som stänker upp på het hud. Fräknar på axlar. Rödvin och vind i håret.

Fast just nu  blir det bara grillad hel makrill. Eller bara o bara, bart. Underbart!

Och en hel del fräknar på axlarna.

Knip käft o rent badrum.

Kan ju tycka att lite ordning, reda och ett lite renare badrum går före öl o spotify ute i det fria. Men jag har fått en bok idag av min älskade så därför kniper jag käft...;)

Spärr.

För ett år sen var jag så in i satikens gravid. Gick på övertid. (landade på 10 dagar över tiden även denna gången. Varför stirrar man sig så blind på BF?)

Nu har vi spärrar på sopskåp och tallrikslåda.

Det är inte klokt vad utvecklingen går framåt..

Inleder med dans.

Inleder ledigheten med dans. Hammerfall. Lordi. Det var en gång en fågel.

Varannan bebisens. Gosetroll!

Gårdagens springa.

Är det inte lustigt egentligen med ord som heter samma fast är så olika? Som damm och damm. Det Finns en väg här i byn där en av Ps bästa kompisar bor, den vägen heter Dammvägen. Jag har ju tolkat det som damm som i "pytteliten sjö" typ. Medan P tolkar det som damm som blir när man verkligen behöver städa.

Samma är det ju med gift. P undrade häromdagen vad som egentligen menas med att men gifter sig. Är det farligt eller? Giftigt lixom?

Det var egentligen inte "lika ord som betyder olika saker" som detta inlägg skulle handla om. Men det slog mig när jag funderade på rubrik. Jag skulle skriva om hur det gick att springa igår. Men nu tänker jag bara på andra springor och tycker att springa o springa blir helt lustigt. Jobbigt att komma ny till det här landet och man ska lära sig språket.

Ah men i alla fall. Igår hade jag springpolare (ne men usch vilka associationer jag har nu...skämmes!), efter 1.40 på första intervallen så kände jag ärligt att jag ville gå hem. Hela min kropp, varenda liten muskelfiber skrek, som ett litet barn "JAAAAG VILL GÅÅÅÅ HEHEHEEEEEEEM...."

För fyyy vad jobbigt det var. Men jag segade vidare. Och när det återstod 2.30 av hela passet så var jag näääära att ge upp. Då säger min intervallkompis;
- Det är ingen som får veta om vi stannar nu..

Sånt tänder mig som fan (på ett högst icke-sexuellt sätt alltså). Stanna? Som i ge upp? Kommer aldrig på frååååga. Har jag kämpat mig igenom backe upp och backe ner i 27.30 så vore det ju skam om jag inte höll ut 2.30.

Så visst blev det 30 minuter (långsam) jogging och 6 minuter rask promenad. Heja oss!
(Men det var faaaan det jobbigaste passet ever! En hel dag utomhus i solen och kanske lite för lite vatten sätter sina spår i kroppen. Märkligt hur afrikaner orkar springa så långt, de har ju alltid mycket sol och lite vatten...)

Tack Coop!

Fick en liten reklambroschyr från Coop. De förespråkar denna veckan att man ska laga mat tillsammans med barnen. "Det man lagat själv smakar ju så mycket godare, eller hur." Nej skulle jag ville säga. Tycker det smakar bättre när nån annan lagat mat och säääärskilt om någon annan plockar undan och tar hand om allt efteråt. DÅ smakar det jävvlar så gott!

Ujujuj, man får ju inte glömma kupongerna heller så att man kan bjuda in barnen i köket och matlagningen. Det är följande sex kuponger;
Torskfilé. Falukorv. Rakhyvel Vebus Combo. Rakhyvel Gilette. Oboy och 4 st fruit shot.

Mmmm...smaskigt! Låter som att man kan laga en riktigt gourmetmiddag på det.

Tack Coop! Ni har räddat vår vecka. Nu kanske de kräsna av våra barn oxå äter middag. Härligt!

Kortvecka.

Kortvecka är tillsammans med "Rea" de vackraste ord jag vet;)

Dessutom är det 1 juni idag så Mannen jobbar till 16 mån-tors istället för 17 och 15 på fredagar istället för 16. Det är oxå vackert!

Välkommen Juni!

Oharmoni.

Huvudvärk+Bobbos värstinghumör= oharmoni i hemmet.

Återvinning.

Bobbo har kommit över en kasse med återvinning. Hela vårt köksgolv pryds nu av mjölpaket, div plastförpackningar, reklamblad och allsköns skit.

Men så länge han är nöjd, är jag nöjd. På DEN nivån är det idag...

Möe.

Helst plöstligt fylldes så även denna dagen. Till bredden. Med mer än jag kan ro i hamn. Tyvärr har inte evolutionen hunnit så långt att man kan klona sig, vara på fler platser samtidigt ELLER att det för den delen i samband med förlossning växer ut en extra arm MINST. (som när barnen flyttar hemifrån växer tillbaka igen lixom...såklart! Så man blir människa igen..)

Ah men i alla fall. Så hann vi inte med bussen. Vi var ute i god tid. Men vi träffade folk längs vägen. Stressade på inombords. Träffade folk som behövde prata på dagis. Stressade ännu mer inombords. Men höll en jääävligt lugn profil utåt.

Så några samtal senare. Missad buss och bokat möte i eftermiddag därmed oxå missad träff och kaffe. Och så ska beslut fattas innan klockan 14.

Och jag som skulle köpa måttband....

När den ene sover.

Ja men så att.. Helgen har man väl kanske inte sovit sådär ljuvligt gott. 4-5timmar/natt kanske. Så är då lillplutt feberfri och har även han en del sömn att ta igen. (jooo man kan visst ta igen sömn....säger jag)

Han har sovit kanon inatt. Men hopplahej! Då vaknar sörran och är uberpigg. Klockan tidigt. HALV FEM! Och för att jag vet vem hon kan ha fått det ifrån;) men den jäntan kan då prata.... ujujuj!

Är det inte den ene så är det den andra... Livet som pensionär känns alltför långt bort;)

Skrik o panik.

Bobbo skriker så jag blir alldeles svettig. Han sov ju till vi väckte honom vid halv åtta. Han kan väl aldrig vara trött. Redan?

Jo tydligen. För nu sover han.

Färdig på så många sätt.

Färdigsprungen. Svimfärdig. Och totalt färdig!

Sprang veckans egentliga pass 1+5*6. (alltså 1 minut gå+5 minuter jogga och 6 upprepningar) och det gick riktigt jävla bra.

Så bra att tidigt på Bobbos ettårs-dag så tänker jag prova att springa ett helt varv på slingan UTAN att stanna och jag är nästan säker på att jag kommer att fixa det, med lite jävlar anamma. Har inte sagt att jag ska springa fort. Har inte satt nån måltid över huvudtaget. Målet är bara att jag ska ta mig runt utan att stanna. Det blir ett litet experiment. Heja mig!

Första varvet, de 3 första repen sprang jag själv. Sen råkade jag stråla samman med min springpolare och tillsammans sprang vi ett varv.

Dax för ett färdig till. Färdigduschad. Tjipp o hej!

Hängning.

Bobbo sover. Bra eller mindre bra. Jag vet inte. Jag skulle kunna hänga tvätten som legat i maskinen sen i förmiddags. Eller så skulle jag kunna fortsätta strunta i det och göra nåt annat. Trevligare. Som att lyssna till Ps glass-sörpel. Jag känner mig heeeelt avslappnad med det ljudet för tillfället. Vilket måste tyda på att jag är luuuugn och fin som verum hälsofil inombords.

Å andra sidan håller flugsurret på att göra mig totally MAAAAAAD!!!

Kanske skulle hänga tvätt ändå. Å aaaaandra sidan hänger jag inte tvätt utomhus, måndagar, ojämna veckor när solen skiner. Sääärskilt inte under tiden P äter en päronsplitt samtidigt som Bobbo sover.

Nån måtta får det vara på hushållsarbetet. Jag tar med ett glas vatten ut i skuggan. Och kanske en bok oxå.

Över min döda kropp.

Läste just igenom mitt förra inlägg. Tydligen har jag "som precis att inte städa dagtid". För det första skulle det stå PRINCIP och inte "precis". Och sen så var det nog bara nåt jag hasplade ur mig. Så där i förbifarten. För att verka avslappnad, casual och ha en sunt förhållande till städning. (vilket jag iofs har...;))

Men jag städar visst dagtid. Men inte när det är fint väder ute. Över min döda kropp!

Kött o fett.

Kött o fett. Fett o kött. Och så lite kaffe.

Det går bra detta. Men jag ställde mig på vågen. Hann dock aldrig låta vågen blippa färdigt (det kom 11.5 kilo Bobbo och ställde sig som vågkompis..) Men det verkade inte vara speciellt överraskande bra. Så jag fortsätter att strunta i vågen och låta måttbandet tala.

Ikväll blir det spring. Ser faktiskt fram emot det men det blir förra veckans tider, eftersom jag missade två pass då. Så jag kör alltså förra veckan om igen. Vilket betyder att jag inte blir klar med intervall-schemat till midsommar. Men vad spelar det för roll, EGENTLIGEN? Ingen!

Hej o hå. P hos kompis, Bobbo sover feberfri ute i vagnen. Kanske skulle städa. men som precis städar jag inte dagtid...

Bobbo vaken!. hej.

Nya mått.

Midja: 105 cm (-2cm)
Vad: 41.5cm (+-0cm)
Lår: 68 cm (+2cm)
Nedre magen(haha, det är ju oxå en jävvla benämning): 116cm (-1cm)
Röva: ---
Bröst: 102cm (-2cm)
Överarm: 38.5cm (-1cm)
Hals: 35.5cm (-0.5cm)

Lår + 2cm??? How come? Har ju knappt tränat denna veckan pga av sjukdom. Ahja, som Mannen sa, du är ju lite svullen denna veckan. Hahaha...lingonvecka, svullenvecka.

Same shit, different name!

Morsdag.

Undra hur många blogginlägg och statusar på facebook som handlar om morsdag idag. Jag ställer mig själv en stilla undran; "morsdag? Är inte det varje dag?"

Jag har mina barn nära mig varje dag. Än så länge. För att de fortfarande är så små. Deras klingande, pärlande och bubblande skratt är värt mer för mig än alla köpta pärlörhängen i hela världen. Jag får bekräftelse på att de tycker att jag är den bästa mamman för dom varje dag, genom kramar, pussar, bus, gos, ord och lek. Jag behöver ingen särskild dag för att att få  (eller för den sakens skull visa) uppskattning. Jag har lärt mina barn (ja Bobbo är kanske liiiite liten ännu) att visa uppskattning (även om han såklart gör det på sitt eget lilla vis) när människor gör nåt bra, fint, modigt, roligt eller bara ÄR den dom är.

Mina barn är de bästa barnen i världen för mig och jag är världens bästa mamma i världen för dom. För dom har vuxit o levt o utvecklas i min mage och fötts fram av mig och oanade krafter. Det är få saker som är så magiskt och kraftfullt som när barn föds. Man kan bli religiös av bara tanken på't.

Idag fick jag ett superfint kort av P, ett kort som hon pysslat själv. Med saker jag tycker om, blommor, hjärtan, ballonger och glitter. Det som skilde detta kort från de andra som jag ofta får var att det stod just "Morsdag" på. Sen att hon plockade en bukett av några av mina favoritblommor, Hundkex, gjorde detta till en högst vanlig men uuuunderbar dag. Som alla (nästan) dagar med mina barn.

Jag behöver inte presenter. Det är fin present nog att få vara med er. Dela glädje och sorg med er. Trösta er när ni är ledsna. Skratta, busa och leka med er. Skratta med er när ni är glada. Stötta och peppa er när det känns lite motigt. Smycka era liv så som ni smyckar mitt.

Det enda som jag nånsin kände att jag kunde önska mig av er idag var sovmorgon (särskilt efter den här febernatten, inte många timmars sömn) men att istället få dela den med P när hon sprang, kämpade, slet och skrattade på fotbollsplanen var guld så mycket bättre. Du är en klippa lilla tjej. Om jag tänker på dig när jag är ledsen så blir det solsken igen. Vilken liten kämpa vi har. Det är inte alla som kan spela fotboll och samtidigt skicka slängpussar till mor o far, inte ens Messi gör sånt. Hjärta till dig lillis<3

Och febernatt till trots så har du lilla bustroll B gett oss många leenden och skratt idag. När du får oss och din syster att bubbla av skratt så väller min värld över av kärlek. Dina små blöta pussar, tre om dagen av dom är minimikrav.

Satan i gatan, vad jag älskar er mina fina fina barn <3 Till Pluto och tillbaka, flera gånger om.

(Och tack Mannen, som hjälpte till att ge mig dessa barn som gjort mig till världens bästa mamma för dom. Du är attans så bra, på så många olika vis! Älsk o kärlek.)

Pojk vs. flick.

För att ha nåt "det här stör jag mig på" så har jag valt att störa mig på när skor, kläder, leksaker beskrivs som "pojksandaler", "tröja, flick", "pojkleksaker" och "stövlar, flick". Jag köper väl ett par gummistövlar med fjärilar på till min son om JAG vill, eller en tröja med traktor på till min dotter om JAG vill.

Och det vet jag väl att jag får. Men det stör mig att det måste kallas si eller så, ditt eller datt, pojk eller flick. Finns det verkligen någon som är så osäker, så rädd att köpa "fel" att butiker, tillverkare och den stora massan måste könsbestämma varor, mat och kläder. Hope NOT!

Men för VEM är detta då gjort? Jag ger mig DEN på att det är för att retas med såna som mig!

Bobbo ska få ha "tjejservetter på sitt kalas", servetter med fjärilar på. Att de är ljusblå i botten spelar ingen roll, trots att ljusblått verkar vara killfärg nummer ETT. Fjärilar slår det med hästlängder som "tjejgrej". WHY?

Och vettni, han ska inte ha de på sitt kalas för att de är ljusblå i botten heller. Han ska ha de på sitt kalas för att han gillar att jaga fjärilar, flugor, fåglar och annat som flyger. Han ska få ha de på sitt kalas för att de är färgglada och för att han säger "däh!" när jag visar dom. Dom är fina helt enkelt och i höst ska han få ha syrrans superbraiga rosa jacka. Och om de stör nån att han som pojk har en rosa jacka så kan de få köpa honom en lika bra jacka för 800:- i en killfärg. För själv tycker jag att det är vansinnigt att köpa en till sån dyr jacka när vi har en....oavsett färg.

So fresh!

Skulle aldrig yttrat att det var längesen jag "tömde tarmen". Idag håller jag på att skita ihjäl mig.

Dagen då inget blev gjort.

Den dagen är idag. För min del. Ska fanimej få te ett fotbad ikväll så att jag i alla fall har gjort NÅT.

Häppy frajdäjj på er!

Bortglömt vin och för stor bh.

Mannen fixade middagen igårkväll. Eftersom han är ledig idag var det "fredagkväll" för oss igår och middagen bestod av rökt makrill, brieost och lammkabanoss. Till detta vatten men efter maten hade jag tänkt njuta av ett litet glas rött. Men kan ni förstå, jag glömde!

Viktminskningens baksida, dax att köpa ny bh...i en annan storlek. MINDRE!! Aouch!

Slagen.

Det slog mig just att mannen kommer hem på snabbvisit inom tio minuter. Troooor inte Bobbo lider så väldeliga av att ha kvar blöjan en liiiiten stund till;)

Bajsblöja.

Så är det mer eller mindre konstaterat; jag tål inte kokt ägg. Men stekt, släppt, äggröra, ägg i mat, ägg i bakverk, förlorade ägg och aaalla andra jävla ägg...men inte kokt. Whyyy?

Skulle ju vara så bra att tåla just kokt ägg. Men icke picke pö (bodde på en ö...), jag gör det ej! Åt ett åt halvt igår ihop med en burk makrill till kvällsmat. 1/2 just av den anledningen att det tog stopp lixom. och sen genomsyrades hela natten av ont i magen och illamående och arla morgonstunds träningspass ställdes in och flyttades till framtiden, typ ikväll.

Men nu längtar jag så mycket efter min man att träningspassen har hopats och kommer att gå av stapeln imon bitti, lördagmorgon och söndagkväll istället.

Och nu har jag visst en bajsblöja att byta....

Känner du nån som kämpar?

Om du känner nån som kämpar, ner i vikt, upp i vikt, mot bättre form, mot hösnuvan eller vad 17 som helst...bara du vet att han eller hon kämpar. Säg nåt upplyftande till den personen idag. Det gör mycket. Tycker du inte att hon eller han ser smalare, fetare, fittare (?) eller verkar mindre snorig idag så ljuuug litegrann. Det gör inte så mycket, du ska nog se att du undviker skärselden ändå...

Om inte annat så har du i alla fall gjort åtminstone EN person så mycket gladare idag. Du har gjort att i alla fall EN person orkar kämpa vidare, klarar en dag till och framför allt, att EN människa inte ger upp sitt mål!

Bebisgänget.

Sådärja! då var bebisträffen över för den här veckan. Det är ett sånt trevligt gäng och jag är nog snart beredd att ta tillbaka allt ont jag nånsin sagt om bebisträffar och föräldrafika och inbördes beundran.

Snaaaaart sa jag;)

Krigslarm.

Är det krigslarm? Är det flyglarm? Är tyskarna i byn? Danskarna? Ryssarna? Eller de polska jordgubbsplockarna? (då blir det alltid lite oro bland byns äldre invånare...)

O nej. Det är bara Bobbo Sven Mauritz Wiberg, snart ett år som är jäääävligt förbannad...
(fråga mig inte varför...)

Sällan.

Det blir ju så sällan som man tänkt sig. Nu sover Bobbo (tack gode gud ändå) och jag ska äta frulle.
Härligt att få göra det i lugn och ro och tystnad.

MEN

Jag skulle ju städa när han sover...

Undra om Bebis-ligan vill gå husesyn eller om det räcker att jag städar nedervåningen?;)

Dag 2.

Dag 2 tar sin början. Börjar med gnäll o pip från P (hoppas hoppas hoppas att det bara är en faaaaas. För guuuud vad den ungen kan pipa.) och "maaammaa" från Bobbo, "mamma mamma maaaammaaaa MAAAAMMA!!" Lite lite sömn på det och morsan har ett toppenhumör. Mmm...underbara onsdag;)

För att summera gårdagen, även kallad "Dag 1" så gick den otroligt bra.
Frulle; Kaffe, bacon och ägg, 1/2 paket bacon och äggröra på 3 ägg. (Två ägg hade nog räckt men å andra sidan fick jag hjälp av Bobbo att äta)
Lunch; 1 1/2 biff med ost på.
Middag; Blev delad i två då jag inte orkade äta upp 1 1/2 biff när det var middagstid. Åt resterande 1 biff efter att jags prungit intervallerna.

Motion; Intervaller. 1+4*6 rep. Det var segt och det var tungt men det gick. Avslutade med att springa till "mål" vilket resulterade i nääästan 7 minuter (6.45 min)
När jag kom hem skulle jag köra lite styrka med efter en kommentar från The Man, nu minns jag inte ens vad det var, så blixtrade mitt humör till och jag låste in mig i badrummet med boken. Vad jag nu skulle ha md mig boken för egentligen för mer tränat blev det inte. Sur som ättika hoppade jag in i duschen istället och lugnade ner mig.

Och så undrar jag vart Bobbo vart sitt temperament ifrån?;)

Idag är det vilodag. Blir bara en skön promenad till Ps fotbollsträning o hem igen. Och så städning oxå förstås. Imon kommer bebis-ligan. Baka hinner jag imon bitti. Jag ska ju gå upp klockan 5 ;)

Laddning.

Laddar inför kvällens intervaller med vatten och "ninjump".

Lätt beroendeframkallande. Och då snackar jag inte om vattnet...

Oeffektivitet

Det är så märkligt. Om drygt en halvtimma ska vi gå och hämta p. Och jag blir bara sittande. Dumt kan jag tycka.

Oeffektivitet i dess sanna bemärkelse.

Shopping på hög nivå.

Har vart och shoppat;
2 par capribrax
1 par shorts
1 Tankini
2 1/2 jacka (dragkedjan behöver bytas i en därav 1/2)
1 par arbetsbrallor
1 par jeans
1 par "finbyxor"
4 st toppar, Långärmade och kortärmade
1 linne
2 st kjolar
1 underställ
12 par strumpbyxor/leggins
2 st stickade tröjor
2 st koftor
1 st tunika/blus

Kostnad: NOLL svenska riksdaler.

Då vill ni såklart veta vart jag fyndade allt detta till ett sådant förmånligt pris.... I mitt förråd;))

Leksaksskitvapen i skitplast.

Våra barn har inga leksaksvapen. Förutom varsin Emil-bysse i trä från Astrid Lindgrens värld. De har önskat sig leksaksskitvapen i skitplast som blinkar och låter men aldrig fått. De kommer ALDRIG få några leksaksvapen. Vi är sååå emot vapen. Ofta drar jag upp den gången när vi var på en stor lekpark och det kröp omkring en pojke i 10års-åldern i krypskyttsstil med en smattrande leksaks- AK4:a och "skjöt" på de mindre barnen. Fruktansvärt, om ni frågar mig!

Till saken hör att denna gossens föräldrar antagligen kommit från ett land i krig nångång på 90-talet. Fast det spelar kanske ingen roll. Föräldrar som tycker att det är okej att deras barn har leksaksskitvapen kanske inte direkt bryr sig om att de själva fick lämna sitt hemland pga av riktiga skitvapen, krig, blod och döda människor.

Men leker inte våra barn krig då? Njaa... Det fanns en  period när den äldste pojken var yngre men sen har det inte vart så poppis här. Visst de leker andra våldsamma lekar och våra barn är absolut inga ljus. Men vi har vart ganska öppna med vad krig är och innebär och varför vi inte vill att de ska ha plastskitvapen att leka med och varför vi inte vill köpa det. Rätt eller fel låter jag vara osagt.

Lekskitvapen hittar de ändå. I form av hårborstar, pinnar, krattskaft, håvar, spadar....men då använder de i alla fall sin fantasi.

Och fantasi är betydligt bättre än färdigköpta leksaksskitvapen i skitplast.

Stackars Petronella.

Det finns en flicka på Ps dagis. Jag vill inte på något vis hänga ut någon. Så vi kallar henne Petronella, för det finns det ingen där som heter. (däremot finns det en käck sång om en Petronella. Men hon var från Plaskeby så detta inlägg handlar ej heller om henne.)

För att återgå till "Petronella". Det är synd om Petronella. Petronella är totalt överbeskyddad. Petronella styr sin mor och far med järnhand. Petronella får ALLTID som hon vill. Petronella har inga syskon men hon har några katter som substitut. Petronella är extremt bortskämd på ett materiellt vis. Det är jättesynd om Petronella.

Hon har alltid målat den finaste teckningen. Gjort den största sandkakan. Har alltid det godaste fikat och den bästa matsäcken på utflykten. Hennes sådda dagisfrön har växt högre än alla andras. Hon har nyast klänning. Längst hår. Rödast hus. Rosast sandaler. Och har någons småsyskon lärt sig gå eller mot förbjudan fyllt ett år så har nån av hennes katter lärt sig prata eller fyllt TVÅ år. Allt detta enligt henne själv. Allt är en tävling, hela liiiivet är en tävling. Ett maratonlopp och HON ligger alltid FÖRST.

Jag har så svårt för sådana här människor, små som stora. När någon ska berätta något så berättar hon något högre och om några står o pratar så går hon emellan. Har någon haft roligt i helgen så har hon haft roligare.

Hon kommer att få det så jobbigt i livet Petronella. Stackars stackars Petronella.

Det är så förskräckligt synd om Petronella.

Om man skulle lägga på ett kål.

Nu är sopporna over and out. Aldrig mer. Never again, som han sa, allas vår Tomas Ledin.

Har funderat mycket under dag, och gång efter annan provat min fågeljacka. Ååååh den är såå fin! I augusti ska vi på sommarens bröllop nummer två. Då SKA jag kunna ha jacka som "i-fall-det-blir-kallt-plagg".

Vad som mer slog mig under mina funderingar är att sen den 9 juni (då Bobbos förlossning startade) har jag blivit av med 28 kilo! Kan ni förstå? 28 000gram!! (Jaaaa jag veeeet, allt är inte fett. Det var vatten, moderkaka, blod, gegg och en alldeles underbar bebis men ändå....vågen visade ändå 116,5 kilo *huh!*)

Om två kilo har jag tappat 30 kilo. Det vore onekligen coolt att ha tappat dom fram till 9 juni. Vågen är åter batterilös och kommer så förbli till den 9 juni. Och jag, jag ska göra mitt yttersta bästa för att fixa det.
(dessutom når jag en annan delmål, inskrivningsvikten med P i magen om 1,5 kg)

Nu provar vi nåt annat. Biffarna är stekta!

En soppa för resten av mitt liv.

Så återstår då EN soppa. EN soppa för resten av mitt liv. Den absolut sista soppan av den karaktären för resten av mitt liv. Aldrig mer. Men har man betalat så har man. Dyrt.

Så till middag; Chokladsoppa (chokladshake)

Imon blire naturligt, animaliskt, biff och fett.

Bye bye socker och stärkelse!

Under nittio.

Ju mer jag tänker på det desto större blir det. Fast jag blir mindre. Härlig känsla. Att mäta is the shit!
Att prova gamla kläder is the shit! Och sen att komma i de på ett skönt sätt oxå. DET is the shit!

Glad glad glad.

Jag kan knäppa min "fågeljacka" hela vägen upp. Visst den sitter tajt men jag knäppa den heeeela vääägen UPP! och det har jag aldrig kunnat. Jackan är införskaffad som motivation. Den jackan är så fin så fin så den är värd ett eget inlägg. (kommer senare)

Och jag kunde knäppa jeansjackan oxå. Inte för att det är så snyggt och för att jag brukar använda den den knäppt men jag KAN!

Ljuvligt! Härliga måndag!

Sen hittade jag en tunika som jag hade på svägerskans bröllop för 3-4år sen. Och den sitter som en smäck. Så skönt har den aldrig suttit. Faktiskt.

Så lite som jag väger nu, har jag inte vägt sen innan P hamnade i magen. 1,5kg till inskrivningsvikten hos BM med henne i magen.

Jag är under nittio!!! HURRA!!!!!

Mätdag.

Så blev det då en vägdag OCH mätdag. Men nu åker vågen på semester en månad ungefär. Tänk vad den där batteridrivna mojängen kan påverka ens humör och självkänsla. Hur bra jag än mår i kropp och själ och sen ställer mig på vågen och den visar "fel" så sjunker både humör o självkänsla en rejäl bit på stegen. Men ahja... nu visade vågen totalt minus på 7 kilo på tre veckor och även om jag hoppats på mirakel, en sisådär tio kilo så får jag vara mer än nöjd. Huuur länge har jag inte kämpat med 7 kilo förrut?

Men var 7 kilo värt en tre veckors svältperiod med ups and downs? nä. Men säkert lärorikt på många sätt.

Nu till måtten;

Vad; 41,5cm (-0,5cm)
Knä; 48 cm (+-0)
Lår; 66cm (-4cm!!)
Höft;117cm (fanns inget mått från förra veckan)
Röva; 110cm (inget mått från förra veckan där heller)
Midja; 107cm (-0,5cm)
Bröst; 104cm (inget mått från förra veckan)
Hals; 36cm (-1,5cm)
Överarm; 39cm (+0,5cm)

Strålande tider. Dock en ökning runt överarmen, och jag som inte ens tränar dom. Men å andra sidan är dom väldans svårmätta när man gör det själv.

Nu blir det firande i form av jackprovning! Tjenamors!

Black and white.

A söker på Spotify;
"Majköl"

- Hur stavas Jackson??

Får mig osökt att tänka på när min lillasyster var liten och skrev med spretiga bokstäver på "min idol" i en "Mina vänner"-bok;
"Majken. Ja inte våran katt Majken utan Majken jäksån"

All kärlek till små knott som just upptäckt bokstävernas magiska värld<3

Om detta må jag berätta.

Jag glömde berätta en sak angående intervallerna. De avslutades ju rätt så bra ändå och jag var sjukligt nöjd efter avslutat pass. Sista spring....eh...jogg-intervallen (spring är väl å ta i kanske...) så släckte jag ner telefonen (som jag tar tiden med) och bestämde mig för att springa ända till "mål".

Det gick MYCKET bra och jag fixade det lätt som en pannkaka och sprang nästan 2 1/2 minuter mer än jag var tvungen till!

Snart är det nog dax för ytterligare ett experiment. Att springa runt hela slingan. Fast det är kanske att ta sig vatten över huvudet. Men efter nästa vecka kanske. För nästa vecka är det ändå 1+4*6 som gäller. Alltså gå 1minut, jogga 4 minuter och 6 repetioner.

Men imon är det vila och planering av min "biff och fett"-vecka.

Vägdag?

Har ju sagt att jag ska vägas i morgon dag. Men nu kan jag inte bestämma mig. Samtidigt som jag är nyfiken så känns det som det kanske är missvisande.

Och vad betyder egentligen en vikt. Säg att jag skulle väga typ 66 kilo och ändå se ut som jag gör nu. Skulle jag vara nöjd då? Nä.
Men säg att jag skulle väga som nu och ha en stark, sund och tränad kropp. En kropp som mådde bra och var full av energi och kläderna satt snyggt. Skulle vikten vara ett hinder på något vis då? Skulle jag känna att jag var tvungen att ta tag i min vikt? Nä.

Så egentligen säger inte vikten nåt. Och muskler väger mer än fett och jada jada.

Jag är ute efter en sund kropp som mår gott. En kropp som är stark och orkar. En kropp som är (förhållandevis;)) fast och som klär i kläder OCH utan! Som det är nu är det varken eller. Låter hårt, men det är inte så att jag gärna visar mig naken. Helst inte alls faktiskt. Och kläder sitter, i ärlighetens namn inte särskilt snyggt. Det tjorvar och korvar. Lite mindre nu än förrut men fortfarande såpass mycket att det stör mig.

Så vad tycker ni? Ska jag väga mig imon av ren nyfikenhet och sen slänga vågen åt fanders och bli polare med ett snyggt måttband?? Eller är det bara jag och mitt snöre imorgon och forever?

Let me know.

Jag har gett upp.

Jag har gett upp. Kan man säga. Min idé om hur man går ner i vikt, eller minskar sin fettmängd närmare bestämt har kommit ikapp mig mer o mer. Jag har kämpat på. Men ibland tar den psykiska motståndskraften slut.

Detta har hänt. Vilket har resulterat i att jag hoppat över en soppa om dagen i två dagar och istället ätit mat. Igår var det 2 hemgrillade revben och idag blev det en hemgjord o grillad hamburgare med lite bea och lite sallad. Ser det väl inte som nåt fel egentligen. Det får helt enkelt vara min lilla upptrappning.

Imon blir det soppor dagen lång och på tisdag börjar jag hänga på allvar med Sten Sture.

I går. I dag.

Igår var det en lättfotad(!?), energisk kvinna i sina bästa år, med gott självförtroende och full av motivation...

Idag var det en tung, sleten, småbarnmorsa som kände daller överallt och som var LIVRÄDD att möta någon (eller mot förmodan komma ikapp någon) som tog sig runt i spåret.

Skillnaden var nog just motivation och geist. Men hon gjorde det minsann. Faaaen vad hon är bra!!

Och denna "hon", det är JAG det!

Måndag gäller.

Morgondagen blir nog oxå gällande soppa. Har ju "hoppat över" två soppor och så fick jag med en extra.

En av de överhoppade sopporna bestod av lunch i form av en dinkelpannkaka och lite grädde. Stod mig baskemej fram till kvällssoppan.

Den andra överhoppade soppan inträffade igår kväll av två hemgrillade revben och lite bea. Stod mig heeeela kvällen och imorse var jag inte ens hungrig. Märklig känsla.

Fortsätter att läsa Sten Sture Skaldemans bok "Ät dig ner i vikt". Det är så logiskt allting. Såklart att det är såå! Fortsätter att rekommendera den. Mycket intressant läsning. Så det blir kött och fett för min del ett tag framöver.

Men den konstiga känslan som infunnit sig är att jag inte längre ser mig själv som sjukligt fet. Jag lider inte längre av grav övervikt, inte ens inne i mitt huvud (inte så på nåt vis att jag lidit av grav övervikt inne i hjärnan, på deeeet sättet...men aaah ni fattar..). Märklig känsla....

..men oerhört härlig!

Status.

Aptrött. Druckit för dåligt. Ätit lite mat.

Natti<3

BAAM!

Tänk om det var lika lätt att gå ner i vikt som att rengöra spisen..

Spruta lite cillit bang och sen...

BAAM! fettet är väck...

Gud vad det vore bra;)

Fet inte dum.

...Och så var det då fredag igen. Ganska skönt om ni frågar mig. Mannen jobbar igen, P är fri från feber och andra krämpor (tills det dyker upp nåt liiiiitet sår man knappt ser på ett finger eller en tå eller nåt...). Allt är som vanligt mao. Skönt.

Tre dagar kvar av sopporna. Skönt.

Ikväll ska vi på kalas då ja.

Känns sådär. Sopporna känns obekväma och inget jag kanske vill skylta med. Om jag skäms? Ja kanske lite faktiskt. Vet vad svärmor kommer säga och jag håller på att smida slagfärdiga svar och stålsätta mig för gliringar. Kommer ju garanterat att få höra att jag kommer att gå upp allt igen. Ah jo, om jag återgår till den kosten som gjorde mig fet. Men det var ett tag sen nu...

Jättelängesen faktiskt. Sen räknar jag med ca två kilo upp några dagar efter avslutad svältdiet. När vattnet binds i kroppen igen.

Jag är medveten. Jag är påläst. Jag är fet men jag är inte dum!

Måste öva.

Ojj, jag inser, två sekunder efter förra inlägget, att jag måste öva. Öva på att njuta av tystnaden. Känna mig tillfreds med största möjliga tyyyyyysssssstnad.

Det är rätt svårt faktiskt. Jag blir nästan lite lätt stressad av tystnaden. Och det skrämmer mig lite.

En vacker (ELLER regnig) dag ska jag gå ut i skogen och sätta mig på en stubbe och bara va. Undrar om jag fixar det?

Naa, jag börjar väl plocka upp kottar, kratta grästuvorna med fingrarna, sjunga högt för att inte fåglarna kvittrar högt nog, röja upp, torka fågelskit från stenarna med jackärmen och lägga alla pinnar i en hög...

Jag vet att jag absolut INTE är nån pedant, men jag inser att jag är småbarnsförälder-skadad...

Ensam hemma.

Egentid. So to speak. I absolut MAX en timma. Mannen hämtar de stora tu från skolan och de små tu fick äran att åka med.

Direkt ner med röven vid datorn för nåt litet inlägg och uppdatera mig om omvärlden. Aftonbladet göra sig icke besvär. Bara eländes elände. Facebook får det bli;)

Hmm, vad ska jag sätta på för musik? Och hur högt?

Eller...vänta. Äre det inte rätt så skönt att njuta av tystnaden. Låta öronen vila? Snart fylls de av;
"Mamma, kan vi...." Mamma, får jag?" Mamma. mamma. maaaammaaaa!!" "mamamamamamama..." "ba! ba! ba!" "iiiiiiiiihhhhh..." (Bobbos nya läte, hujedamej!)

Ah okej, jag låter dom vila.....öronen alltså

Picknick på taket.

I måndags blev mannen sjuuuk. Och nu menar jag sjuk på riktigt för min man hör inte till töntligan som blir döende så fort de får skoskav o snuva.

Natten till tisdag vaknade P med halsont och fick således vara hemma från dagis igår. Rätt beslut. På kvällen hettade Lillans panna i 39,2.

Idag feberfri och ligga pigg som en mört. "Jippi, då kan jag följa med på utflykten imon" så vi har donat med matsäck och fika.

Vid läggdags skulle vi göra en provtemp, 38,2. Scheisse!! Bevsikelsen visste inga gränser men tårarna uteblev (märkligt!)

Då lovade mamsen att OM hon inte kan åka med utflykten imon så ska vi äta matsäcken på taket.

Så om ni inte hör nåt mer från mig...så vet ni...då har jag trillat ner från taket..

Skräp.

Jahopp. Så var det sista veckan var det nån som sa, det kan ha varit jag själv. Men ujujuj så motivationen åker berg- och dalbana. Den borde vara skyhög med tanke på att det gett såna resultat. Men nehepp, det hjälper föga. Det bevisar ju återigen att jag lider av ett missbruk av krånglig art.

Man behöver inte alkohol för att leva, ej heller narkotika eller nikotin men äta bör man, annars dör man.

Jag dricker mina soppor, hualigen, men däremellan är det ganska mycket skräp. Kanske är det så att både kroppen och psyket vill ha mat att tugga nu. Orkar lixom inte mer. Jag tycker det börjar visa sig lite på tålamodet gentemot mina barn och min man. Usch, detta som inte fick hända.

4 days to go. Hang in there! Imorgon är en annan dag, som Christer Björkman skulle ha sagt.
Jag vet nu att baka småkakor när man går på diet är ingen god ide. När man inte ens får ta en näve nötter som plåster på såren. Jag vet ju oxå att om jag äter mina soppor 7.30, 12.30 och 17.30 och däremellan sysselsätter mig så flyter det på bra. OM denna sysselsättning inte innefattar mat eller småkaksbak.

Jag lär mig mycket om mig själv och min problematik. Jag får försöka se mina "misslyckanden" som just erfarenheter och lärdomar, lite för att inte bryta ihop. Jag orkar inte tycka att jag själv är dålig just nu. När jag vet vilka mina största fallgropar är kommer jag ju faktiskt ha lättare att undvika de.

På fredagkväll är vi bjudna på 5års-kals med grill o tårta. Min hjärna jobbar förbrilt med en "lösning" på "problemet". Men det är nästan så att jag har lättare att sköta mig bland folk. Det är i smyg "erfarenheterna" sker. Jag är lite som en skåpsupare.

Häromdagen skulle jag ha vart full när familjen kom hem. Usch vilken skam jag kände. Låt det aldrig hända igen!!

Knickersena.

Knickersena ni vet. De svart, urtvättade med resår i grenen, de som inte har nån som helst impregnering kvar. De åkte ju aldrig in i garderoben. Det fina vädret kom ändå.

Fast det var inte det jag tänkte berätta om för det fina vädret har ni nog själva blivit varse och det var väl egentligen inte så att jag trodde att väderomslaget berodde på mina knickers..

Jag har ju sprungit i de där knickersena sen jag började med sopporna och så igår skulle vi gå till affären och hämta ett paket så då tog jag närmsta hellånga braxs. Mina adidas-brallor som jag sprang i innan det fina vädret och innan knickersena....och vettni!?

De sitter skiiitlöst. Eller ja, i alla fall om man jämför med tidigare. För de satt tämligen tajt förrut.

YÄY på den!!

En bit brie.

Exakt huuuur mycket kan man längta efter en bit brie???

Jag längtar typ som om biten brie var min mor o far och jag var på världens sämsta och tråkigaste kollo....

SÅ mycket längtar jag efter en bit brie.

Snälla, det är väl en fas?

Förmiddagen har mertid ackompanjerats av skriiiiiiik. Bobbo vill inte... Bobbo vill inte sitta i knät, Bobbo vill inte vara på golvet, Bobbo vill inte leka, Bobbo vill inte sitta vid bordet, Bobbo vill inte titta i bok och Bobbo vill inte heller ha vatten, ej heller banan och inte ens nappen.

Vad är fel? Han har vart vaken i 2 1/2 timma for god's sake!

Snälla säg att det är en fas, en tand, en fis på sne...vad som helst! Säg att det går över.
Jag får snart bryt...

p.s Nu sover han gott i vagnen på verandan. Ibland kan man väl ha en trött dag, att jag inte tänkte på det. Kan jag, kan han. Han kanske oxå är på väg att bli sjuk så som pappan hans och storasyster.

Boktips.

Sten Sture Skaldeman; Ät dig ner i vikt!

37svenska riksdaler på Adlibris. Pocket såklart, annat köper jag inte.(förutom kokböcker, kokböcker i pocket är vääärdelöst) Perfa att ta med sig överallt.

Bobbo sover, dags att städa badrummet. Tjing!

Den bistra sanningen.

Här kommer några mått;

Vad: 42cm
Knä: 48cm
Lår: 70cm
Höft: Snöret räckte inte till, återkommer.
Midja: 107.5cm (-7.5cm på veckor)
Bröst: Pallade inte klä av mig. Återkommer.
Hals: 37.5cm
Överarmn: 38.5cm

Den bistra sanningen!

Mätt och mått.

Inte vägdag som måndagar brukar vara men väl mätdag. Tror vågen ska få vara gömd ganska ofta. jag känner mig totalt avslappnad vad det gäller just våg och vikt. Vikten känns helt plötsligt inte så viktig längre, så länge måtten minskar. Är det någon som vet hur ofta man bör mäta sig? På en vecka kanske det inte händer så värst mycket om man inte gör radikala saker... Ahja, får prova helt enkelt.

Dags för mätning av midjan imorse. Ångrar mig lite nu att jag inte mätte fler ställen dagen då svälten tog vid;)

Hursom, måttet runt midjan visade 3,5cm mindre än förra veckan. Så totalt -7,5cm!!! Yäy! (ja okej skjut mig med "det kommer öka när du börjar äta", do it bara!)

Jag känner att jag mår bra i alla fall. Är nöjd, för jag har mått ytterligare ett mål på min (låååånga) lista;
Midjemått under 110cm

Läste nånstans att BMI är inte heligt längre. Tacka fan för det när Anja Pärsson är överviktig och Magnus Samuelsson är sjukligt fet. Mycket missvisande! Nu litas det mer på midjemåttet, som kvinna bör man ligga under 88cm. Heja heja. "Bara" 19,5cm kvar då;))

Melodifestibalen.

Det bästa med kvällen igår var i alla fall att Sverige och Eric Saade kom före den där dryga fisförnäma skit-ryssen.

Heja Eric!!

Pass 4.

Pass nummer fyra och veckans sista avverkades i morse kl 8. Härligt härligt. Även om det är jobbigt (och det är kanske det som är meningen..) så känner man att man gör tydliga framsteg. Måste inte heeela tiden fokusera på andningen(två steg inandning och två steg utandning) men det är riktigt skönt att kunna ta till det när det känns tufft. Annars så joggas (lufsas) det mest på och vissa intervaller, oftast sista och näst sista löpintervallen fixar vi att småprata under tiden...

Är det inte härliga framsteg så säg?

Imon börjar min sista sopp-vecka (gud hör bön) och intervallerna ser ut såhär;
Gå 2min+ jogga 4min * 5 repetioner och fyra ggr/veckan.

Imon blir det ingen vikt men däremot ska mina mått mätas och publiceras.

Nu är hockey som gäller. Forza Sverige!

Vågade popcorn och jävlans pannkakor.

Vågen är gömd. Ja nästan. I alla fall så är batteriet urtaget och gömt. Ingen vägning förrns sopp-veckorna är över. Kanske kan det få mig att slappna av, glömma bort att tänka på siffror på vågen och slippa den inre stress det ibland kan ge mig.

Vägning kan lätt gå till överdrift för mig. Vägning det första å morgonen, väga efter frukost, efter pinke-paus, väga för lunch och efter lunch...osv. så där kan det hålla på. Sjukt! Jag är medveten om att det är lite sjukligt och jag vet ju att man inte ska väga sig oftare än en gång i veckan för att få det mest rättvisa resultatet.

Jag vet ju oxå att stress kan påverka viktnedgång negativt. Och då kan jag känna ännu mer stress över att jag inte ska känna stress över att vågen står still och så blir jag ännu mer stressad av att jag känner stress över att jag känner stress... ah sjukt var det ja.

Men nu tar jag vågsemester och det ska bli skönt att slippa fanskapet. Har känt mig avslappnad på ett "vågat" sätt idag. Har druckit mina soppor och mitt vatten och nu är tänderna tvättade. Jag har stått emot både rosa pannkakor och nypoppade popcorn. Jag är så jävlans bra!

Mysig fredag på er!

Poppoppipopopop.

Huuur i hela friden överlever man doften av nypoppade popcorn? Och huuuur i hela friden låter man bli dom små rackarna??

Jag SKA!!

Fritt fram.

Hela dagen har jag tänkt i blogginlägg och nu när det är fritt fram så är alla inlägg som bortblåsta. Jag måste lära mig att alltid ha en anteckningsbok i fickan och använda den!

Åh vad ni går miste om nu...

Veckans trea.

Sådärja. Då var veckans pass nummer tre avklarat. Hur det gick? Det gick. Men fanken vet om jag inte ska försöka mig på varannan dag istället för två dagar i rad? Benen var riktigt sega idag.

Under denna och nästa svältvecka i alla fall och sen så kanske man får livet tillbaka. Just nu är jag mest bara bitter. Men upp tänker jag fanimej inte ge. (mycket svordomar i de senaste inläggen, känsliga personer varnas..)

Imorgon är det vilodag och sen flyttar jag söndagens pass till lördag eftersom nästa veckas första pass är på måndag.

Vidare är jag lite nyfiken på matdagboken.se och är det så att du som läser detta har nån som helst erfarenhet eller bara har hört nåt om den så vore ingen gladare än jag om du lämnar en kommentar...

Sen är det Åh! på vad jag längtar efter fredagsmys, några skivor prosciutto, en bit brieost, några oliver och ett glas bubbelvatten. Ge mig!

Hey Baby.

"svält biter sällan på fett. Snarare tvärtom.."

Jo men Hey baby, I know.....

Svält biter inte.

Jag får lust att påstå att svält är överskattat. Men då rasar säkert massorna, utan att ens veta hur jag menar. Eller massorna o massorna....OM nu massorna hade läst min blogg. Plötsligt hade media hängt ut mig och utfört en häxjakt ala Ola Lindholm på mig. Jag hade tagit det. Dvs brutit ihop och gått i idé.

Fast nu var det faktiskt inte en ev häxjakt jag hade tänkt uttala mig om utan mer om svält. Den svält som en sopp-diet består av. Jag har levt på soppor i en vecka och 4 dagar nu, alltså 11 dagar. Efter 7 dagar hade jag tappat 3,4 kilo och 4 cm i midjan. Yäy!

Som den våg-o-holic jag är så KAN jag ju bara inte låta bli vågen utan måste "kontroll-väga" mig, som jag så fint döpt det till. Idioti!

Det är vid det här läget jag börjar känna agg mot mig själv, jag blir förbannad rent ut sagt. På mig själv alltså, ingen annan. För min dumhet. "kilona kommer att rasa" Fans skit! jag gick på det och betalade dyra pengar. Lockades av tanken att gå ner typ 10 kilo, då skulle jag vara riktigt riktigt nöjd. Det är 150 spänn per kilo. Skulle jag såhär i efterhand, ha lust att betala 150kronor/kilot? Nä jag tror inte det.

Jag känner mig inte lurad för det är jag själv som är lurendrejaren i dramat. Ett satans pucko som valde att tro på detta. Hade ju säkra källor och allt. Imorse på "kontroll-vägningen" hade jag GÅTT UPP. Inte några hekton, utan 1,6kilo! Det är ganska mycket det. Och den dagen jag "skaffade mig nya erfarenheter" kan KNAPPAST ha resulterat i det. Det skulle ändå i så fall betyda att jag skulle gå upp ALLT den dagen jag äter riktiga mål istället för den där flytande skiten.

Nu ska jag be Mannen att gömma vågen till den dagen jag är färdig med den här skiten. För ge mig, det tänker jag inte. Jag ska dricka upp varenda j****a krona i form av soppa. Och sen NO MORE!
Var snälla och påminn mig den dagen jag börjar yra om nån annan svält-diet.

Svält biter inte på det här fettot..

30 cm??!!

Alltså det var sååå trevligt på bebisträffen. Jag ville aldrig att det skulle ta slut, att gå hem med en sovande bebis kändes tyst, tråkigt och ensamt.

Jag är ärlig nu. Ordet bajs nämndes inte en endaste gång, förutom råttbajs...fast kanske mer skit...i samband med allt renoveringsprat.

Åh jag har tankat energi. Såpass att jag bjöd hem alla till oss nästa torsdag halv tio. Ojojoj. Ni förstååååår vilken lång att-göra-lista jag fick helst plötsligt. Den växte minst 30 cm.

Härligt. Det är mitt bästa tips ALLA kategorier....bjud hem någon som aldrig varit hos er. Då jäklar vad man städar, och bakar o donar och rår om sitt hus, slutför små renoveringsobjekt som att sätta dit det där listerna som legat i några år nu eller täta de där fogarna som skulle gjorts för nån månad sen...

I like! Nu ska listan skrivas....

Snor dreggel och kaffe.

Bebisträff står på schemat. Och hör o häpna, jag är på väg dit. Kan bli trevligt!
Bobbo är snorigare och dreggligare than ever... Än så så länge är jag ren och hyfsat fläckfri.

Det och lite kaffe i tankarna, får mig att tänka på det äckligaste...hm...Talesätt? Ordspråk? Vet egentligen inte vad det klassa som, mer än äckligt;

"Det är klumpar i vällingen idag sa den blinde när han drack ur den lungsjukes spottkopp"

Fy faaaan! Nu blir det INGA som helst svårigheter att stå emot hembakad sockerkaka och köpa ballerina-SCHex;)

Tantigt.

Jag ska bli lite mer tant tänkte jag. Sådär till husbehov. En ganska cool tant dock, som min granne. Hon är typ 94 och blir sugen på pizza och starköl.

Nu ska jag ju varken dricka öl eller äta pizza. Men lite mer tant tänkte jag bli. Inte be om ursäkt för mig själv och min existens, åka och handla i rusningshandeln och ställa mig MITT I gången med min vagn och lixom bara vara i vägen.

Jag måste träna på det. Att vara i vägen. Tycker inte om att känna att jag är i vägen. Däremot kan jag tycka att det är kul att vara i centrum lite då och då, fast det var mer förr.

Jag ska säga preciiis vad jag tycker och känner och stå upp för mina åsikter, sådär som tanter gör. Fast jag vill inte såra nån, sådär som tanter kan göra. Jag var bättre på att argumentera för mina åsikter förr, nu lägger jag mig rätt fort, leker gås och tycker ändå som jag tycker.....innerst inne.

Jag ska sminka mig hur jag vill och ha exakt vilka kläder jag vill, även om de varken följer modet eller egentligen matchar tillsammans. Jag gjorde det mer förr. När jag gick på gymnasiet ägde jag knappt ett svart plagg. Ännu mer färgglad måste jag bli. Igen.

Och så måste jag skita i vad andra tycker....eller vad andras KAN TÄNKAS tänka. För jag vet ju inte egentligen. Jag bara tror att jag vet vad den och den tycker och tänker. Skit i det! Måste träna på det. Jag var bättre på det förr.

Undra varför det blitt så här? Det var helt enkelt bättre förr... Eller ska jag kanske säga att JAG var bättre förr.

Nu ska den här tanten ge sig ut i spåret, slåss med myggen och köra intervaller. Sen kanske det blir kaffe i koppen med rosa blommor och guldkant.

Detta är en bra jävla dag.

Detta är en fin och otroligt BRA dag. JAG har gjort den till det, för vi har själva makten över våra egna dagar här på jorden.

Visst, saker kan gå snett och folk kan vara otrevliga eller rent av elaka. Men vi väljer själva hur mycket energi vi vill lägga på det. Kanske vara en gås och låta skiten bara rinna av och ibland kan det vara oerhört befriande att vara lite elak och jävlig tillbaka.

Idag har jag bara träffat idel trevliga människor, sugit i mig av deras energi och glada miner, samlat på mig "bra mående", fokuserat på sopporna och vattnet istället för att fokusera på allt jag inte får äta. Druckit kaffe i en mycket vacker gammal kaffekopp. Målat om amplar som jag fått av min faster, white goes black. Busat med min underbaring till son. Längtat efter mitt hjärta till dotter, har varit på väg att hämta hem henne flera gånger men vi samlar energi på varsitt håll idag. Dessutom har jag njutit av vädret och livet i stort och smått.

Hur har er dag varit so far?

<3

Bobbo sover.

Min son orkade inte mer. Lika störd inatt som vi av den satans flugan. Nu sover han gott och jag som har massor av göra, påbörja och slutföra borde verkligen göra just det.

Men vart hamnar jag? Här.

Jag ska nog vara glad att det knappt fanns datorer när jag var liten, än mindre internet. Annars hade jag nog vart en extremt fet unge (om inte mina föräldrar haft sunda dator-regler vill säga) och haft det ÄNNU kämpigare nu.

Tack vare fotboll, lite tennis och lek i skog o mark så har jag nån slags grundkondition och kärlek till att röra på mig.

Tack Jörgen, Stig, Pappa, Peter, Inge och Stefan för att ni tog av er egen dyrbara tid och gav den till mig och många andra tjejer och lät oss springa, svettas, skratta, gråta och umgås i idrottens förlovade land.

Tack vare er är jag nog lite mindre fet;)

Några +.

Man glädjs ju åt det lilla..

Igår sa Mannen att magen blivit mindre (min alltså..) och idag sa en bekant att det "syns i ansiktet".

Det är sånt som gör att man har lust och orkar fortsätta med denna "svält", för det är inget annat än svält. Jag har aldrig i hela mitt liv kört nån diet (full ut ska tilläggas). Fast jag vet att jag försökte med den där "ap-dieten", när man ska äta bananer tills man går som en apa typ. Men det förstår ju vilket spån som helst att inte det funkade och jag fullföljde det inte heller.

När jag jobbade på hotell och det var stressigt som fan (vilket det oftast var) så fick jag för mig att köra lite Nutrilett för att över huvudtaget få i mig nån slags lunch och på köpet tappa nåt kilo. Således var det oxå bara lunchen som hette Nutrilett. Men fyyy faaan! Inte nog med att det var som att dricka nån soppa gjord av ett barn i sandlåda bestående av vatten, sågspån och kakao så slog magen bakut och all den tid jag la på att springa i panik till närmsta toalett (ja en gång fick jag tom använda en på ett rum..) och sprutlackera hade jag kunnat lägga på att äta en bra o god lunch istället.

Egentligen tror jag inte ens på dieter av dessa slag. Ja ni hör ju hur mina chanser att lyckas fullfölja är. Men jag ska FANIMEJ fixa det ändå. Jag har ju betalt;)  Jag tror ju egentligen att det enda rätta är god och nyttig mat för både mage, tarm, hjärna, hjärta och själ och motion som man mår BRA av. Motion ska vara njutning. Man behöver inte träna som en atlet eller ens för att så småningom BLI en atlet. Nej nej, vardagsmotion ska vi inte fördömma.

Den bästa motionen/träningen är den som blir av!

1 1/2 vecka kvar sen Hello älskade GI, då ses vi igen. Jag saknar dig!

Pausdag.

Fick igår ett tips om en hemsida, och eftersom jag vet att ni är en del som också kämpar och som hamnat här ska jag ge er den adressen innan jag fortsätter mitt inlägg;
http://fina-mamman.blogspot.com

Hon kör Extravaganza, lite annat än det jag kör. Soppor är väl det lika, VLCD (Very Low Calorie Diet)
Men hon skriver att efter ett visst antal dagar(måååånga fler än de jag kört) så har hon "pausdag" och äter det hon vill.

Jag anser att det var till hälften en sån jag hade igår och så tar vi nya tag idag. På momangen!

Tänk vad lite tankar kan göra.

Idag har vart en pissdag rent motivationsmässigt. Jag håller på att tappa greppet utan att egentligen veta varför.  Jag tänker inte gå in så mycket på hur mycket jag tappat greppet idag. Jag väljer att lägga det bakom mig otroligt snabbt och ta nya tag. Det är inte måndag som gäller längre, det är stunden direkt efter mitt misslyckande och dagen efter finns det inget annat än ett jävlaranamma.

MEN.

Så går jag in här och har kommentarer att "godkänna" och tänk vad fina tankar och peppande ord kan vara till stor hjälp. Tack vare två fina personer som stod mig så nära när jag var barn så känner jag att om inte annat så ska jag åtminstone leva upp till deras ord, att jag är "grym"och att jag klarar detta.

Tror faan att jag klarar detta. Jag VILL ju inget hellre. Åh vad jag är glad för fina människor i mitt liv.
Jag har ju verkligen inget att varken sura eller deppa ihop över egentligen.  Visst får man tappa greppet, bryta ihop och komma igen.

Men nu är det ta sig i kragen som gäller, vara stolt över den jag är, över det jag gör, över mina otroligt fina barn, min man och det fina vi har tillsammans och som vi pysslar om. Kärleken är störst av allt. Och nog fanken ska man vara stolt över den, tjock som smal.

Pussa nån innan ni somnar, om det så är ni själva i spegeln <3

Avhoppad polare.

Min intervall-polare hoppade av dagens pass. Hade jag oxå kunnat göra, med den tvätthögen... Men nejnej! Ut i spåret vi gå...

Fick följande sms innan start;
"Heja dig du är bäst du fixar lätt springet!
Puss och kran från P och mig"

(jag antar att han menade KRAM och inte kran;))

Lätt gick det inte, men det gick. Jag är nöjd.

(Lite fånigt dock att jag vände håll när jag kom ifatt två promenerande ungdomar. Fan att jag inte kan vara stolt över att jag förflyttar min feta lekamen runt det där spåret. Stolt stolt stolt!)

Veckans motion.

Då är det alldeles strax för veckans första intervall-pass. För veckan är det följande som gäller;

3min gå+4min jogg*4 repetioner

Så kör vi måndag, onsdag, torsdag och söndag.

Hupp hupp!

Vägdag.

Veckans resultat.

Vikt: -3.4kg
Mått: -4cm i midjan

Att tänka på: Jag måste måste måste träna på och lära mig att var NÖJD. 3.4kilo på en vecka är ju huuur bra som helst, men ändå kan jag inte låta bli att känna besvikelse. Det KUNDE ju ha vart 4 kilo eller tom 5.  Men vad skulle jag ha gjort annorlunda då? Jag tror knappast att två nötter och en skiva bacon är skillnaden mellan 3.4 och 5 kilo minus på vågen. Och i så fall kommer jag gå upp ALLT på en dag som jag gått ner på tre veckor och det planerar jag INTE. Jag har slö förbränning och det är jag medveten om, men jag har förbaskat svårt att förlika mig med det. Hur länge brukar jag inte kämpa för 3.4 kilo? Länge!

Nu har jag inte kämpat länge men hårt. I alla fall psykiskt. Nu går vi in i andra veckan och nu är det bara psykiskt det gäller. Tänka på annat än äta. Så det får bli "att tänka på" denna veckan; "att inte tänka"

Tänk på att inte tänka. Sounds great! Nu kör vi en vecka till. heja heja!

Eftergivelse.

Åh neeeej! jag har börjat ge efter. Jag MÅSTE klara dessa tre veckor för jag mååååste klarar tre ååår på högskola typ nästan år. Ahja, nog om det. Tillbaka till att jag börjar ge efter.

Jag kan inte svara på varför. För jag vet inte. Verkligen inte. Har inte ätit mat eller en måltid, inte ens en liiiiten måltid. Häromdagen tröt tålamodet på barnen "tack" vare hungern så jag tog en valnöt och en pistagenöt och var ganska omgående tillbaka på banan. jag tänkte; två nötter kan väl varken göra till eller ifrån, och hungrig det är jag ju redan.

Sen har det hänt nån gång till. INTE för att mitt humör, som faktiskt håller sig hyfsat i shack faktiskt (peppar peppar), har gått ut över barnen utan...tjaa...jag vet inte. Kanske för att jag kan. Nä, låter som en synnerligen dåååålig orsak. Jag håller nog fast vid att jag faktiskt inte vet. Det blir nästa lärdom, att ta reda på varför jag ger efter?

Imon är det vägning och två veckor kvar. 1/3 gjord! KOM IGEN!! FÖR HELVETEEE!!

Nu går vi ut och kör lite intervaller. God kväll!