Jag har sån inre stress. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Den ena stressen föder den andra, blir stressad för att jag är stressad och känner stress över att jag blir stressad av att vara stressad. Som en ond cirkel. Jag har kommit yill den punkten då ljud är sjukt jobbiga, jag säger "schh!" i tid o otid. Om nån sålde tystnad så skulle jag kunna ge fingrarna på min vänsterhand för en stor burk.
Energin bara sugs ur mig från höget o vänster. Men var och när fylls den på? Det blir nästa. Komsikt när jag googlar på stresshantering och de flesta tipsen inkluderar spa-vistelse. Hur skulle det gå till? Är jag utom räddning, jag har ju knappt tid att skit i fred.
Missförstå mig inte, jag älskar mina barn över allt annat. Tom mer än mormor o morfar som P sa. Men just nu tar de sååå mycket energi. Särskilt den lille. Vojne vojne! Och detta ger mig oxå stress, att jag känner så. Att jag vissa dagar redan strax efter lunch längtar till barnen snusar som söta små änglar i sina sängar, lugna fridfulla o framförallt tysta.
Jag vill inte må såhär. Orkeslös och ledsen. Stressad o svettig. Ni förstår, jag får som anfall. Anfall av ökad puls, svettningr och blir andfådd, på gränsen till andningssvårigheter. So far kan jag tackla det hyfsat. Med tårar.
Nu får det fan vara nog! Jag måste försöka orka ta tag i det här. Inte enbart för mina guldklimpars skull utan för MIN skull. Försöka släppa alla krav o måsten. Låta andra få tänka o planera.
Släppa kontrollen. Träna på att låta saker förbli ogjorda. Skriva not-to-do-list.
Men framförallt ta tag i sömn, mat o motion. Strukturera upp vardagen, livet, själen. Men för guds skull komma ihåg att låta själen vandra lite fritt, låta tankarna leva och drömmarna leka ta fatt.
Jag måste ta tag i det här och mig själv NU. Jag måste bli hel o känna mig sådär sprudlande levande igen.
Amen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar