..

Godis mä. Jävla jävla påskägg. Dumma påsk!

männa då.

Provade mina gamla provjeans igår. Provjeans, ni vet såna där jeans som man vill komma i...antingen har man en gång i tiden kommit i de och vill hamna däri igen, förbannar sin dumhet över att man inte var nöjd med sig själv då heller... eller så är det såna där jeans som man köpt för att man nångång vill komma i de, drömjeans lixom.

Rimligt mål eller ej så ger de där jeansen en smula ångest de dagar man fuskar, alla de dagar man inte ens försöker och de dagar man glömt av dem men de som elakt gnatar så fort man öppnar garderoben för att ta fram nåt annat mer lagomt plagg.

Men hursom, jag har TRE såna jeans. Ett par som jag ärvt efter en kompis som har lämnat fetto-livet och som jag faktiskt kom i för nån sommar sen(byxorna alltså). De är mina provjeans nummer ETT, för det är närmast att jag kommer i de på ett snyggt sätt. Sen har jag ett par från Gekås, Ullared som jag trodde att jag definitivt skulle kunna ha och som jag struntade i att prova för att det var kö och som jag sen inte alls kunde ha när jag provade de hemma. Inombords grät jag.
Och sen har jag ett par dyyyyra jeans som jag köpt för att det var rea och ett ok pris för ett par satans snygga brax.

Jag är längst ifrån att komma i dom jeansen. Men igår när jag provade provjeans nummer ETT kunde jag, om än med möda, knäppa dom om jag började med yttersta knappen och sen tryckte ner det lösa på magen i brallorna så som man gör med tröjan i byxorna på små barn för att det inte ska dra om ryggslutet. En bit kvar tills de är lagom alltså. (inte barnen nu då utan jeansen..)

och de som jag är mest nyfiken på, Ullareds-braxen.....Can't find them!!! Männa då!

keep on.

Den här låååånga, megalåååånga dagen håller fortfarande på.

Om jag sköter maten? Ne, inte det heller.

Man kan ju inte vara bäst på allt och nu har P och jag hjälpts åt att hålla Bobbo vaken sen tre. Vid ett tillfälle var det jag som stod för Bobbos underhållning allena och samtidigt försökte väcka och hålla gull-P vaken....

Ursäkt för att inte sköta maten? Ne verkligen inte, men anledningen. Det, lathet och bristande planering.
Det är brödet som är boven. Biten brieost till frukost är ju okej och likaså jordnötterna till mellanmål. Men Brödet till soppan. Big NO NO!

Mina soppor ligger i grannbyn och väntar. Fettet dallrar av fasa, på måndag äre dags... Taggad!

En slags volvo.

P kommer dragandes med Bobbos trälarv, som låter nåt så alldeles....Låter verkligen larver på det viset? Jag bara undrar, kom och skriv mig det på näsan....

P: - Säg hej till min lilla hund..
Jag: - Hej lilla hunden, vad är det för ras?
P: - Det är en slags volvo...

Trälarv som är en hund som är en volvo....jag lever i en fantasivärld. Härligt!

God torsdag på er! <3

Uä Uä Uä.

Någon låter en smula missnöjd (kan bero på att någon vaknade tiiidigt och sen bara sov en halvtimma på förmiddagen).  Någon annan lämnade tvn på och gick en trappa upp.

Någon sitter vid datorn och funderar över uttalandet "det kommer att bli en bra dag", har lust att retroaktivt ändra det till "det kommer att bli en låååång dag". Fast därmed inte sagt att den kan bli ganska bra ändå. Det ligger ju faktiskt ganska mycket hos oss själva om vår alldeles egna dag ska bli bra eller inte.

Vart vi än må spendera den, på jobbet, på bussen, i bilen, i telefonkö, utomhus...osv osv, så ligger makten hos oss själva..

Det är bara att bestämma sig. MIN dag ska bli lugn, harmonisk, humöret i balans, mycket vatten och lite skapande. Mycket pussande på mina älskade småglin, sålla bort gnället, behålla lugnet.

Hur ska just DIN dag bli?

himmel o helvete. på samma gång.

Lika fantastiskt ljuvligt som det är att ta med sig inne ut, lika infernaliskt helvetiskt tråkigt är det att plocka in det inne som är ute....

...Off to go och plocka in pärlor, fröer, böcker, leksaker, vagnar, filtar, saxar, papper....you name it, vi har det ute. Och allt med en stänk av fuktig kväll...

Min träning.

Ja men vettni, fetton kan oxå träna, röra på fläsket, rasta dököttet...kalla det vad ni vill. Men jag förflyttar min kropphydda runt slingan. Älskade Slingan, vårt elljusspår här i byn.

Kör mitt jogging-schema, denna veckan 3min gå+3 min jogg, 4 repetioner. 3 dagar i veckan och  två dagar stavgång, ca 40 min. varje vardag är kl ställd på 05.45

Ska ge det ett ärligt försök att få in lite "paolo-en kvart om dagen" oxå hade jag tänkt. Men det är som sagt på försök.

Jag känner att jag är på G. Två bett på elefanten, minst! Häpp häpp. nu ska vi ut och gräva.

oansvarig mamma.

Jösses hjälp!!

Här sitter jag i godan ro och lyssnar på gamla godingar o blir sentimental, inte på det viset att jag glömmer tid o rum. Inte alls så. Jag är väl medveten om både solen utanför fönstret, signaturen till Yoko, jakamoto, Toto (typ så..) och surret från diskmaskinen och den otroligt störda flugan som driver mig till morrande grymtande....

-P, ser du Bobbo?
-Ne.

Reser mig o börjar leta.

Köket? näpp.
Hallen? näpp.
badrummet? näpp.

Strax ovanför trappen på övervåningen? Japp.
Bebis som i ilfart tagit sig upp för 14 trappsteg. Check!

Oansvar och solsken sätter stämpeln på denna dagen. (Oansvar som att äta en frökuse till frulle...)

Påsk o dä då va...

Så har det vart påsk. Och VILKEN påsk sen. Eller kanske inte så mycket påsken i sig utan mer vädret.
Och idag är den älskade hatade vardagen här igen, på gott och ont.

Igår visade vågen -0.2 med antågande lingonvecka.

Så nu kör vi en vecka till. 3 veckomenyer från God Balans är beställda och väntas om sisådär 6 dagar.

Lite bränd och med en blodblåsa på vänster pekfinger men ändock är livet bra härligt<3

Viktigt.

En vän tipsade om vikter runt vrister och handleder när man tränar. Nej tack jag har vikt så det räcker. Jättemycket vikt faktiskt.

95 700 gram närmare bestämt. Det räcker, tro mig!

En sniff kokain månne?

Även solen har sina fläckar. Och idag har den här solen brödsmulor all over. Skulle "fira" mitt nyvunna delmål med en halv skiva Rocknebylimpa (godaste godaste..) med messmör, det är ju inte för inte som man är fet, när man belönar sig med ätbart.

En halv skiva var det ja. Njuta ja. Men det funkar inte så för mig. Jag har insett det nu. Jag lider av ett slags missbruk. Faktiskt. Att tillåta mig själv en halv skiva bröd är som att erbjuda en knarkare ett halvt sniff kokain, en alkoholist ett halvt glas sprit. Det går inte. En halv skiva blev fler SKIVOR. Njutning? Ne inte ens det faktiskt. Jag tjoffar i mig som om nån skulle ta brödet ifrån mig. Måste hinna äta innan nån ser mig.

Sjukligt. Ja visst. Men även solen har sina fläckar... Nya tag!

Jag o Nike.

Förvisso har jag inga joggingskor av märket Nike (HADE ett par, men någon snodde de på vår veranda, men det är en annan historia..) Jag lufsar runt i Mannens för små (för honom men för stora för mig) joggingskor av märket Adidas (minns ni det där putslustiga man skrev på högstadiet...All Day I Dream About Sex?? Betyder det verkligen det egentligen??;))

Hursom så var det egentligen varken märket Nike eller Adidas eller sexdrömmar för den sakens skull som jag skulle skriva om. Utan mer Just do it!

Blev väckt av min älskade lill-tjorv 6.04! FÖRSOVIT MIG! hade fått ett sms från min "löppolare" och fick lite smått brått, tills jag läste att hennes benhinnor stoppade henne från att följa med idag. Jag HADE likaväl kunnat lagt ner huvudet på kudden igen och sovit vidare som om ingenting hade hänt....

Istället studsade (nåja...) jag upp ur sängen, hasplade ur mig: - "du får ta Bobbo, jag har försovit mig!" till Mannen och yrade ner i badrummet. Jag tror inte jag stannade upp och begrundade förrns jag var hemma igen, lagom rödmosig i ansiktet och med svettpärlor på överläppen; "VEM betalar mig för detta?" Nerå... men jag insåg att bara man gör utan att tänka så blir saker o ting så mycket lättare...

Påskstädning, avloppsrensning, skoshopping till hela familjen, släktmiddag på Mannens sida....

Just do it på er!

Lärdom av minimänniskan.

Vid matbordet blir jag påmind av en mycket viktig sak i livet. Denna påminnelse får jag av Bobbo som blir själaglad för ett halvt päron.

Så resten av dagen ska jag glädjas åt de små tingen i livet. Och det hoppas jag du oxå gör! Solen skiner gott folk <3

Firande av fettförlust.

Fick frågan hur jag ska fira nästa delmål? Ja just det, det klart man ska fira. Varje tillfälle till fest ska man ta.

Men utan särskilt mycket pengar och inte heller tillträde till att äta gräddtårta eller för den sakens skull dricka sprit av div slag så firar jag enbart med 21 förlorade kilon.... (kanske att jag ger mig på några glädjeskutt...;) )

Vägdag.

Redan i går kväll började jag min väggmålning. Fortsatte med den i morse, döpte den till "fan på väggen";)
Hade redan i huvudet tänkt ut ett blogginlägg i stil med " efter helgens bla bla bla....inför vägningen...bla bla bla...ångest...ångest...dåligt...får skylla mig själv...bla bla bla..."

Men efter att både ha avklarat morgonbajjen och snytit mig och klätt mig så spritt språngande naken det bara går entrade jag tillslut vågen med ångestklump i magen (undra egentligen vad ångest väger?) men....

Ett delmål är nått! Vågen visade -0,4 Man får va glad för det lilla, som flickan sa.

0,7 till nästa delmål, vikten vågen hamnade på hos första besöket hos BM med Bobbo i magen. Känns ändå på nåt vis som jag gjort en bragd. Jag gick upp 21 kilo i väntan på honom och nu är det bara 7 ynka hekto kvar av de. Nu jävlar kör vi!!

Hemma och full igen.

Hemma och full igen. Till viss del tragiskt men sant och så vanligt förekommande när jag är mamma-ledig, hemma med mina barn. Snart är det dax att hämta P från dagis, imon ska de små lyckostarna åka buss till staden och gå på Kinarestaurang. Men jag får inte följa med om det är för att jag med största sannolikhet är full imon oxå eller inte det vet jag inte, antagligen är det väl mest för att inga föräldrar ska med.

Full full full....

Full med snor från lill-hunken, full med dreggel från lill-hunk, full med bananklet från lill-hunks efterrättbanan.... Full full full...

Full med kärlek till mina barn<3

Gav adressen till en vän. En vän som bor i ett alldeles eget litet utrymme i mitt hjärta. En vän som bor alldeles för långt bort. Och strax efter läste jag igenom mina inlägg med "nån annans ögon", ni vet så där som man gör när man vill se saker o ting objektivt, se hur andra kan tänkas uppfatta det sagda, läsna, skrivna, sedda eller gjorda.

Så som jag brukar gå ut på verandan, stänga dörren bakom mig, vända mig om och gå in igen och se mitt hem med "gästernas ögon"... Se saker jag inte brukar ägna varesig tid eller tanke åt, se vad man som ny i vårt hem lägger märke till...och häpp! oftast ser man inte alla de lister som inte finns (svårt att se nåt som inte finns;))...ser inte heller dammet som yr under soffan i vinddraget från dörren eller nåt barn som hojtar förbi, ser inte heller skavanker och slitage, att ugnen behöver rengöras eller att fönstren behövs putsas...

Vi borde alla se saker och ting med andra ögon, oftare. Oftast kanske vi behöver se på oss själva med andras ögon. Då tror jag att jag är en ganska omtyckt (av många, ogillad av en del...), glad, pysslig, kreativ, innovativ, kanske tom konstnärlig, en bra och pedagogisk mamma, en person som månar om andra och sätter andras välmående framför mitt eget, hjälpsam, rolig, halvtokig, säger vad jag tycker och ibland kanske tom lite modig....ja men ni hör ju! Jag är en rätt så trevlig person med andra ord...

Vem är ni, med andras ögon?

Rökare är oxå människor.

Hur kan man överhuvudtaget påståååå att man inte har fördomar och att man anser alla vara lika mycket värda och i nästa andetag säga "det får inte blir för många såna" och syfta på rökare..

Rökare är väl oxå människor for God's sake. Även om de luktar lite mer illa....

Jämnfet och en kjol.

Så skulle man ut bland folk idag då och var tvungen att flytta ut mjukisbraxen för en stund. De flesta anständiga plagg ligger nerpackade inför helgens tripp västerut. I ren halvpanik tog jag fram kläder som det var ett rejält tag sen de omfamnade min blekfeta kropp.

Och hör och häpna, men den första (och därmed även sista) kjolen gick lätt över höfterna och hyfsat lätt att knäppa. Yäy!

När jag sen tog på mig en tajt tröja och beskådade det hele i spegeln så såg jag ju ut som vilken annan människa som helst. I profil var det lite sämre så jag valde att fortsätta att spegla mig framifrån en stund till. Jag är ju medveten om min vikt kontra min längd och så självinsikt (och en stooor portion självkritik) på det så vet jag ju att så fort jag börjar röra mig så åker tröjan upp och blottar den bleka bulldegsmagen med nilendeltat i form av bristningar (kärlekstatueringar efter två graviditeter) och skulle jag sätta mig ner så skulle det definitivt inte vara lika tilltalande längre.

och skulle nån normalviktig (vad nu "normalt" är..) ställa sig brevid mig så skulle man ju definitivt se att det är en bra bit kvar på vägen. Men proportionerna är bra, det kan jag glädja mig åt, jag är jämnfet lixom.

Och jag är på väg, resan har börjat...

Tromb.

Tromb i vårt hus?

Ne det är bara lill-Hulken som lärt sig hur man öppnar lådor och skåp av alla de slag...

Nu sätter vi på Lars.

Lasse Winnerbäck på hög volym. Så slipper jag höra det frustrerade gnället. Det lixom tuggar på min hjärna.
Lär dig gå unge!:)

/S<3

När familjen tittar på film..

Igår hade mannen bestämt med barnen att kvällen skulle äras med filmkväll. Jag är inte så mycket för att titta på film, tycker det är rätt tråkigt i ärlighetens namn. Så jag fixade iordning dip, morots- och gurkstavar till mina gullefjun och sen....ja sen ni...

..gav jag mig ut i kvällen och den fallande skymningen att avverkade veckans tredje och sista "löppass". Är jag riktigt frisk? Jag gjorde det inte ens för att jag var tvungen(vilket jag ju egentligen var om jag skulle följa 12veckors-programmet..), jag hade faktiskt tänkt strunta i det, stärkt av att jogga 1 minut faktiskt gick så lätt.. Jag gjorde det för att jag såg fram emot det, jag såg fram emot ökad puls och tystnad. jag såg fram emot den sköna känslan efteråt och den varma duschen...och känslan av att vara duktig och nöjd med mig själv.

Jag tror jag har kommit en bit på vägen. Ytterligare ett bett av elefanten....

/S<3

Ny träningsform

Kettleballs i all ära men jag tror på att gå raska promenader iklädd ett regnställ som inte andas... SVETTAS ut fettet lixom. Det tror jag på en måndag som denna, när P studsar runt och gal på höga C; "jaaaag gååår på liiiveeeets vääääg..."

Det blir en bra vecka detta. Det känner jag. Inledde den med -1.6kg!

/S<3

Kabanoss i servett.

Så trotsade vi vindarna och begav oss till stadens 4H-gård med dess ljuuvliga stora härliga lekplats. Tilltalar oss alldeles perfekt, med 4 barn i olika åldrar.. 11, 8, 5 och så en lill-plutt.. finns nåt för dom alla.

Det som förvånar mig när man ska samlas med picknick-korgar är att folk mer verkar sikta in sig på ätandet än lekandet. Picknick-korgarna är inte nådiga och barnen springer runt och socker-boostar hela tiden och de vuxna tuggar oavbrutet. Det är kex till höger och läsk till vänster, choklad upp och bullar ner...och så lite korv med bröd...och "nehe, var du inte hungrig? jo men äääät nuu, du behöver få lite i dig" Va faan, ungen har ju inte gjort annat...:D

Är ni nyfikna så fanns följande i vår picknick-korg:
Korv med hög kötthalt och bröd
Ketchup o senap
ca två glas saft/barn
Kaffetermos(som gick sönder redan på parkeringen och en brun bäck bildades. Allt kaffe vi fick var tigg-kaffe..)
ost-och skinkrullar med philadelfiaost
Varsin kellogs-kaka till barnen som de själva valt
Bananer
Naturella cashewnötter och mörk choklad

That's it! och både vi och barnen var mer än nöjda av matsäck, lek och tittande på djur när vi åkte därifrån.

Nu stundar en sen middag i form av lasange, zucchini i vuxendelen och lasangeplattor i barnens del.

Vi är på god väg mot ett sundare liv och ett bättre må bra:ande.

/S<3

vinden busar..

..och inte så lite heller. Tak blåser av, soptunnor lyfter, trädgårdmöbler ger sig iväg...

Det blev ingen springning varken igår eller idag. Det blåser ju så tom risken att JAG blåser bort finns...

...och det ville jag inte riskera (ej heller att få en gran i huvudet..)

/S<3

spring i bena.

Njaaa...i arla arla morgonstund var inte så där värstans piggelur alltså. Nånstans lååångt borta hörde jag klockan ringa....två uppsättningar till och med tills jag kom åt "stäng-av-knappen" och helt sonika bidde det inget spring idag.

Iaf inte på morgonen..

/S<3

kompost

Det kom post igår, det gör det iofs så gott som varje dag (utom lördagar, söndagar får vi reklam) men igår var det extra roligt. Det har vart ganska kul att få post hela denna veckan faktiskt, det brukar ju vara det veckan efter löning, inte en enda räkning lixom....jo kanske att det var EN, från sotaren.

I måndags kom det paket innehållande bok (som jag kommer återkomma till) och det var ingen räkning i för det var en i-efterskott-present från min älskade syster, OCH så kom det en tidning (det var iofs med en faktura men för de 88,50 fick jag 3 nummer av tidningen och 2 biobiljetter så det får man ju räkna som att man tjänar pengar;))

I tisdags minns jag inte och idag kom vår lilla lokala gratistidning och däri var det bild på P, som fyllde 5 år den 26 mars (bättre ett sent tidnings-grattis än inget alls...)

(detta skulle ju egentligen oxå bli ett kort inlägg. jag gillar korta inlägg bäst när jag läser bloggar. Kort o koncist. Då har jag lättast att ta till mig och tror såklart att det är lika för alla andra..)

Men iaf, igår fick jag ytterligare ett bokpaket från Adlibris i Morgongåva (huuuur fint är inte det namnet då? Där skulle man ju vilja bo....och jobba på adlibris som ligger på Adlibrisvägen..) Iaf, JAG har ju inte beställt därifrån och blev en smula konfunderad...eller har jag men glömt? Det hade jag inte för inte heller i detta paket fanns det nån faktura (yäy!) En bok från finaste svägerskan. En "försenad" födelsedagspresent, TILL. (jag funderar som bäst på hur man alltid kan förlänga sitt födelsedagsfirande, för det här var ju kul....)

Boken heter "Råsmart familj" och egentligen vet jag inte vart jag ville komma med detta inlägg (kanske mest slippa undan disken;)) nerå...men eftersom jag hade TÄNKT att detta skulle bli en typ av hälsoblogg och viktresa, hur någon makalöst ändrar sitt liv och omvänder hela familjens leverne till supersunt(eller iaf lite till husbehov-sunt) och till på köpet går ner jääättemånga kilon (återkommer till det) så var det nog så att jag ville citera vad hälsa är på en skala...så jag citerar;

"att vakna pigg- inte trött och stel
att gå och lägga sig när du är trött-inte utmattad
att känna lust- inte press
en lugn och harmonisk mage- inte öm, sur, svullen, gasig, hård
ett skärpt huvud- inte värkande"

Detta ser jag fram emot så jag läser vidare.. Men först ska jag hjälpa mannen med disken;)

/S<3

Natten som var.

I natt var likheterna mellan mig och en klubbad säl slående. Alla ljud och allt som försiggått (P kissade i sängen, som vanligt på onsdagnätter, slut efter fotbollsträning och full på allt vatten.. Bobbo hade tydligen oxå kissat igenom..tyckte det var mysigt och liiite varmt när jag vaknade och vi var 4 i sängen..) har jag hört väldans långt bort om ens överhuvudtaget.

Gårdagens motion, "löpträning" i arla morgonstund, en timmes promenad efter lämnande av P på dagis och så en långsam promenad medan skruttan var på fotbollsträning, gjorde mig trött, sömnig och seg. Känner mig dock piggelin idag. Göttans!

Och en halv vecka in i mitt ny-gamla liv har visat resultat i siffrorna på vågen. 1 hekto kvar till min andra delmålsvikt. Det borde jag väl ändå fixa till måndag...

/S<3

Några saker som inte går att genomföra i Lillemans vakna tillstånd;

*Plocka i och ur diskmaskinen (han kryper in i maskinen..på sant!)
*Tvätta (samma ska där, han kryper in i maskinen och äter dessutom på bl.a sketna underkläder)
*Stryka (drar ner strykjärnet, fara fara!)
*Dammsuga (sänker suget, stänger av, drar ur sladden)
*Städa toaletten alt. torka golv (Badaaaa!)

Den här mini-mannen har förstått hur man njuter av livet, genom att INTE göra nytta.

Å andra sidan tillåter han inte att man sitter ner med en tidning eller god bok och en kopp kaffe heller ;)

/S<3

=sant

Förra veckan sockerdeffade jag, trött på att siffrorna på vågen stod still eller rörde sig lite uppåt trots att jag skötte maten och gick mina rundor.

Less som jag var på allt så fikade jag på "riktig" fika och misskötte mig ganska allmänt. Från och med måndag (förrgår) tog jag nya tag. Sockret till trots har ju humöret fått sig en törn dessa dagar och tålamodet sviktat.

P genomgår nog även hon nån slags liten kris (kan det vara 5års-krisen?) och har en tendens att vara lite tjurig emellanåt, vilket inte är likt henne. När jag påpekade detta idag så svarar hon;
- Ja fast tjurigast är du..

Nåja, sanningen skäms aldrig för sig. Godnatt på er!
/S<3

p.s imon ska jag tydligen ha skattjakt här hemma. Det hörde jag mig själv säga i ett svagt, i ett MYCKET svagt ögonblick...

Från USA.

Det märks minsann att mitt tränings-jogg-program kommer från USA

Jag citerar;
"Du bör orka promenera 20 minuter tre dagar i veckan i komfortabel takt innan du börjar med programmet"

Ne men JAAAG har inga fördomar;)

/S<3

Ränneskita.

Kanske inte var nån så värst god idé att ge lill-prutten ett helt päron till mellanmål.

Ett stort tack till Libero, er kan man minsann lita på!

Från och med nu.

Drar inte så mycket om min historia (möjligtvis ur viktsynpunkt), jösses då hade jag ju fått börja vid krita-perioden, jag är ju 31 nu lixom;) Mitt liv började i måndags...

..och det återkommer jag till. Nu är det dags att hämta P:s kompis och sen följa de tu småjäntorna till deras fotbollsträning. Hujj, vad här ska sparkas på bollar och i luften..

/S<3

Tandblekning

Tänk den som ändå hade så vita tänder som en 10månaders bebis...

Så hörs vi igen.

..en stund i morsans fluffmjuka knä (fluffigt likt sockervadd), sen ett päron i kuber och lite vatten så är han på banan igen, den lille mannen. Familjens minsta man, av 4 (om man inte räknar med kanin-hanen som sitter och ugglar i en bur på andra våningen..)

Ska fatta mig kort för man vet aldrig när kaoset bryter lös igen, för endast två minuter sen gal P från soffan; "tyyyyyst Bobbo, jag orkar inte määää det häääär...jag hööör inte!" när lillbrorsan skrek.

Hade tänkt att det mestadels skulle handla om min kamp mot kilona och för välmåendet här, men om jag känner mig själv rätt spårar vi nog lätt ut på nåt sidospår emellanåt och eftersom jag lever i en familj så kommer säkert de att figurera här en del dom oxå. Familjen består av mig, mannen och 4 barn; V snart 11år, A snart 8, P nyss fyllda 5 år och Bobbo 10månader på söndag. (och så kaninen i buren)

Annars är detta min egentid, min själaluftare..

Liten man eldar upp sig. Kaos på intågande.

Hörs!
/S<3

På G, här är jag!

Ja så då var man oskuld igen, två små snoriga och skitiga ungar till trots. Därför ser det ut som det gör här (kanske blir det ändring, kanske inte) Detta är inte en inredningsblogg, ej heller en snygg blogg och inte heller en blogg från en så värstans dator-kunnig person. Den här bloggen handlar om annat än vita hem, väldressade barn och ett perfekt yttre.

Detta är bloggen som handlar om mitt liv (som så många andra bloggar som handlar om andras liv..)
Mitt liv i kubik, SOM kubik.

Jag har en gång förrut skrivit en blogg, mest för att jag tycker att det är kul att skriva, skönt att skriva av sig. Har aldrig förväntat mig att andra ska läsa, än mindre tycka att det jag skriver är bra, tänkvärt, roligt eller ens läsvärt för den delen. Det gör jag inte denna gången heller. Men denna gången ska skrivandet vara ett hjälpmedel för mig att nå dit jag vill (och det är inte som en ny blondinbella eller kissie och allt vad de heter..)

Om sanningen ska fram så har jag en del kilon att förlora, en hel del. Jag har ett liv att förändra till det bättre, ett hus att renovera färdigt, en trädgård att fixa fint i...och nu har jag även en vaken son som skriker för full hals ute i vagnen på verandan..

På återhörande!
/S<3