Gav adressen till en vän. En vän som bor i ett alldeles eget litet utrymme i mitt hjärta. En vän som bor alldeles för långt bort. Och strax efter läste jag igenom mina inlägg med "nån annans ögon", ni vet så där som man gör när man vill se saker o ting objektivt, se hur andra kan tänkas uppfatta det sagda, läsna, skrivna, sedda eller gjorda.

Så som jag brukar gå ut på verandan, stänga dörren bakom mig, vända mig om och gå in igen och se mitt hem med "gästernas ögon"... Se saker jag inte brukar ägna varesig tid eller tanke åt, se vad man som ny i vårt hem lägger märke till...och häpp! oftast ser man inte alla de lister som inte finns (svårt att se nåt som inte finns;))...ser inte heller dammet som yr under soffan i vinddraget från dörren eller nåt barn som hojtar förbi, ser inte heller skavanker och slitage, att ugnen behöver rengöras eller att fönstren behövs putsas...

Vi borde alla se saker och ting med andra ögon, oftare. Oftast kanske vi behöver se på oss själva med andras ögon. Då tror jag att jag är en ganska omtyckt (av många, ogillad av en del...), glad, pysslig, kreativ, innovativ, kanske tom konstnärlig, en bra och pedagogisk mamma, en person som månar om andra och sätter andras välmående framför mitt eget, hjälpsam, rolig, halvtokig, säger vad jag tycker och ibland kanske tom lite modig....ja men ni hör ju! Jag är en rätt så trevlig person med andra ord...

Vem är ni, med andras ögon?