Noll Tolerans

Måndag morgon, när vi vaknar... Är det verkligen inte senare än vanligt. Tio över sex startade B sitt lilla maskineri från 0 till 110 på en millisekund.

Upp o hoppa, ligg inte å dra dig!

Hade tänkt ut o springa idag. Börja det supetbraiga livet om igen. Många ursäkter och en enorm tröttmössa på huvudet.

Ställde mig på vågen innan duschdags. Ingen vacker syn, och då snackar jag inte om min nakna spegelbild utan om siffrorna på vågen..

Nu är det noll tolerans! Inget ris, ingen pasta, ingen potatis what so ever, INGET bröd och INGET socker.

Det har varit en mindre katastrof den senaste lilla tiden. Och så undrar jag varfär jag är så trött? Ibland undrar man ju hur jag tänker... OM jag tänker.

Happy måndag på er!!

Byrackor o sann glädje.

Ibland får man bita ihop men man kan inte älska alla.

Och man behöver inte mata sina barn med färdiga aktiviteter.
Särskilt inte när det är fint väder.

Man kan lära de bli glada på sant också, på sånt man kanske kommer ihåg som vuxen. "minns ni när vi var i skogen en hel eftermiddag och byggde koja tillsammans hela familjen eller när vi tältade på grannens åker eller när vi gjorde äppelsaft o hela köket blev saftigt och fullt med flugor och sen sålde vi saften till Anita vår granne och köpte söndagsgodis för pengarna".

Fast det är väl kanske svårt att lära äldre hundar sitta.

Så! Jag behövde bara få det ur mig..

SR

Alltså nu vet jag inte riktigt hur jag ska reagera. Jag är inne på Sveriges Radios hemsida och kikar runt lite.
Läser om en japansk konstnär som gjort en mensmaskin som ger stötliknande menssmärtor och droppar 80ml blod/dag i 5 dagar.

Mycket märkligt. Men konstnärer förvånar inte mig längre. Japan förvånar mig inte längre. VÄRLDEN förvånar mig inte längre. Men Sveriges Radio gör...

För till vänster i bild finns en rubrik som heter "Favoritteman" och under den står det att finna;
BDSM, Fitta, Kuk Nätdejting, Onani, Porr och Våldtäkt &Gråzoner.

Med 4 barn i samma rum som jag och datorn, varav 2 1/2 är läskunnigt. Barnen (och jag )alltså, inte datorn, så känner jag för att omedelbums lämna Sveriges Radios hemsida därhän...

Vänta! Jag måste bara en gång till titta om det verkligen var SR jag var inne på....

Joho då, sverigesredio.se

Ujujuj.

Här jobbas det. Joho senni. Tid över till annat? Nä inte mycket. Blir mest pussande av barn, tvättande av kläder, lagande av mat, städande av hem och kramande av man. Och då jobbar jag bara 75% här i byn. Och skulle kunna sköta det mesta av pussandet av mina barn under arbetstid. För att spara tid. Fast det får nog ändå bli så att jag köper en app så jag kan sköta bloggen helt å hållet via ajfönen med bilder o stuff. Vad sägs?

Just nu bloggar jag via mobilen, sittandes på toa med torktumlaren blåsande i håret.

Just det, håret. Det måste jag borsta. Det var ett tag sen...

EN (två) blogg(ar).

Om ni endast ska läsa EN blogg så är det utan tvekan www.ketchupmamman.se Outstanding!!

Och så min förstås. Fast då blir det ju två. Tänkte inte på det. Matte har aldrig vart min starka sida. Jag ska dock genast ändra inläggsrubriken...

Kom igen.

Kom igen. Jobba på. Som en gnu. För att komma ikapp. Med allt. Det mesta i alla fall. Städning. Tvätt. Planering av mat, födelsedagar, jul. Strykning. Viktminskning. Rakning av armhålor...

Ja jösses. Det är mycket att stå i. För den som är kvinna.

Dagen som så.

Började finfint. Med protein, vitamin och fett.

Förmiddagen förflöt fint med lite kaffe. Endast!

Lunchen likaså. Grillad korv i skogen utan varesig bröd eller ketchup. Ja inte skogen alltså utan korven. Jag åt korven utan bröd och ketchup. Rakt upp o ner på en gaffel.

Tackade nej till en bulle.

Sen. Kom mellanmålet. Fan mä. Mannagrynspudding med lite sylt. Scheisse! Och sen gick det inte mer denna dagen.

Men åååååh!! Imon behöver jag inte undvika att vara tvetydig genom att själv bara äta "sögel" och säga åt barnen att de "måste äta potatisen oxå, inte bara köttbullarna".

Våra barn vet. Och det faktum att barnen just döpte en "stor tjock fet val" i ett dataspel till mitt namn måtte ju vara ett tecken.

Ett tecken på att det är dags. Det är hög tid nu.

Mottiväjschön.

Har inte hittat motivationen i varken blåbärssoppa, wienerbröd, vaniljglass eller bröd.

Idag påpekade lilla P att hon trodde att jag minsann tänkte få en bebis till.

Imon ska jag leta efter motivationen i protein o fett o lämna kolhydraterna därhän.

Samtal från Mallorca.

Svägerskan ringer från Mallorca och berättar retsamt att det är liiiika varmt i vattnet som i luften. 30 grader.

Ah!! Komma här o komma här. Det är det är med minsann. Det är typ 16 grader i vattnet och 16 i luften.

Yatzy.

Varför tror man att det är lättare att få yatzy med tex ettor än med sexor?

Jag chansade och fick just yatzy med sexor. Fint! Måtte det vara ett tecken...

Gummistövlar.

Ni må tro att barnen blir förvånade imon av att hitta sina gummistövlar på plats i hallen och inte under soffan vid tvn. Och uteleksakerna på plats i leksakslådan för UTEleksaker UTE på verandan och inte på mattan i badrummet. För att inte tala om hur nästintill generat förlägna av förvåning de kommer att bli av att finna kuddar och filtar på plats i soffan och inte som en krans runt stolarna vid matbordet.

Men det är ingenting mot hur förvånade de kommer att bli över att i julklapp få alla de saker som jag bett (läs tjaaaatat) de ca fyrahundrafyrtioelva gånger att ta upp på sina rum. Jag ska vara beredd med kameran, för de minerna vill jag ha på foto. You bet Lis-bet!

Själv ska jag önska mig en svart liten klänning med vit spetskrage och puffärm med tillhörande vitt förkläde även det med spetskant, liten vit hårbonad och dammvippa med äkta strutsfjädrar. Det vore liksom pricken över i....

Tisdag 110809

Sitter o äter bröd. En tjock skiva. Inte ens en hel vecka klarade jag. Många ursäkter. Vet inte om jag ska skratta eller gråta.

Vill bara ha min motivation tillbaka. Hoppas på lite senare idag...

Ge ma.

Ge mig motivation, höst o rutiner.

Mer ber jag inte om. Tack!

Farväl tystnad.

Idag kommer min fina lilla familj hem. ÅH. Jag längtar såå! Det har jag gjort sen 30 minuter efter att de åkte. Pratade med lilla P i telefon när de satt i bilen.
"vet du P, jag längtar efter er.."
"Va??!!! Redan??!! Vi har ju inte ens kommit fram än"

Ne men så är det. Jag fungerar mindre bra utan min familj. Utan deras andetag har jag svårt att gå. Utan deras luft i mina lungor kan jag knappt stå. (Jaaaa, jag snor lite från Kent. Men han sa att det var ok;))
Ja jag är faktiskt genomskinligt grå. Som en tår ungefär. Utan dom.

Men idag börjar färgerna komma tillbaka för idag kommer dom. Eller ikväll kommer dom. Och om jag känner mannen och hans familj rätt så kommer de rätt så sent. Men de kommer. Det är dom och Veronica Maggio. Fast hon kommer inte hit. Inte ikväll. Men hon kommer har jag hört.

Lilla P uttryckte sin önskan om en tidning. Så jag tänkte att jag ska sy en liten duk till hennes nya bord med tillhörande stolar som jag ställt på verandan och så ska jag köpa en tidning. Så jag hoppas de kommer innan det är sovdags för henne. Hon kommer att bli så glad. Och då blir jag alldeles lycklig. För jag älskar att se henne glad. Det är det största missionet i mitt liv, att upprätthålla mina barns glädje.

Hur mycket jag saknat och längtat efter dom så kommer jag minsann sakna tystnaden. Jättemycket. Hejdå o farväl tystnaden. Vi kan väl ses snart igen?

Billgren och hår.

Jag såg en liten notis för några år sen om Helene Billgren som hade gjort en liten skulptur av hår. Till sin man Ernst. Eller om det var Ernst som hade gjort den till Helene. Det minns jag inte riktigt. Det skulle kunna vara vem som för de har ju rätt mycket hår båda två. Lite mindre efter skulpturen dock.

Men ah.. I alla fall så hade nån av de gjort en liten figur av hår från sin hårborste, föreställande typ en liten häst eller ko eller nåt. Inte borsten alltså utan hårskulpturen. En fin liten kärleksgåva liksom. Fast en smula lite äckligt. Men ah..

Jag skulle kunna sticka en tröja till min älskling av allt hår jag tappar. Helvete vad jag fäller! Som värstaste pälsdjuret. Hårar ner överallt. Mina hårstrån hittas överallt där jag sannerligen inte varit med huvudet som tex i Bobbos blöja eller längst in i skåpet med finporslin, i den gamla soppterrinen med en urslagen flis i kanten.

En tröja får det bli. Now we talking. En liten hårskulptur...hmf!

Sockerbakis.

Ok. Sockeralkisen i mig har vart full igen. Huvudet bultar och bankar. Jag är sockerbakis. Skitdumt!!!

Bankkort på semester.

Rent spontant så känner jag att det är väl kanske inte sådär väldans jättebra. Mitt bankkort har rest på semester till Blekinge. The Man åkte ner till sydSverige med barnen igår och i hans korthållare har mitt betalkort snikit sig in, ni vet sådär som man vill göra i folk som ska resa utomlands resväska. När man käckt säger "men jag kanske kan trycka ner mig i ditt handbagage" blink blink.

Inte höjdarbra precis. Jag som ska bjuda på middag ikväll. Ajdå!