Som han sa , Orup. Jag har bara regn hos mig. Vet inte om han egentligen menade hjärtesorg eller rent vädermässigt. Här snackar vi vädermässigt.
Dagarna som har passerat hade jag kanske kunnat tacklat bättre rent matmässigt. Men för att ha varit svärfars 65års-dag o kusinträff så tycker jag att jag skött mig hyfsat. Godkänt men inte mer. Absolut inte mer.
Idag är det skräpkörning till tippen o 20 minuters löpning som gäller. I hällregn I presume.
Åh jag måste ha reeetat gudarna. Måste gjort nåt fel....
fredag 29 juli 2011
Synd.
Nu har jag ätit tårta i sängen. Sådär lagom syndigt o busigt. Å det slutar inte där. Jag tänker strunta i tandborstning o sminkborttagning. Låta karius o baktus ta en svängom.
Det är ingen hejd på synd o bus o orenheter. And I like it!
Bästa med dagen har dock varit tålamodet.
Natti natti!
Det är ingen hejd på synd o bus o orenheter. And I like it!
Bästa med dagen har dock varit tålamodet.
Natti natti!
onsdag 27 juli 2011
Vill du ligga?
Alltid när jag lagt mig tänker jag"guuuud så skönt, varför gjorde jag inte detta tidigare???"
Samma visa idag. Varför gjorde jag det inte tidigare??
Natti<3
Samma visa idag. Varför gjorde jag det inte tidigare??
Natti<3
tisdag 26 juli 2011
Nytt program.
Om jag nånsin ska komma ut och springa, och det har jag ju uppenbarligen gjort. Ikväll ska det ske igen. Så är det ett nytt program att följa som krävs. Och det var det som krävdes.
Ett nytt 12veckors springprogram. Jag kan dela med mig om ni vill?
I måndags värmde jag upp med 5minuter rask promenad, sen 10min lugn jogg, 2min rask gåg, 10 min lugn jogg och 2 min rask gång. Och en långsam 5minuters promenad.
Ikväll äre samma som gäller.
Om 12 veckor, dvs i november ungefär, springer jag en mil. Vem sätter emot???
Ett nytt 12veckors springprogram. Jag kan dela med mig om ni vill?
I måndags värmde jag upp med 5minuter rask promenad, sen 10min lugn jogg, 2min rask gåg, 10 min lugn jogg och 2 min rask gång. Och en långsam 5minuters promenad.
Ikväll äre samma som gäller.
Om 12 veckor, dvs i november ungefär, springer jag en mil. Vem sätter emot???
Provtagning.
Undra vad man skulle få för resultat o utslag om man gjorde ett hygientest på en dagissoffa?
Undra varför jag kom att tänka på det såhär strax innan frukost? Det var inte bra...
Undra varför jag kom att tänka på det såhär strax innan frukost? Det var inte bra...
Tvätthögstitt.
Igår var en bra dag. Matmässigt. Jobbmässigt. Tålamodsmässigt. Motionsmässigt var det oxå ok, i form av "vardagsmotion". Att gräva, ta i, svettas och få skit under naglarna är som balsam för min själ. Good day hely enkelt.
Rent spontant städade jag av lite kvickt när alla barn låg i sina sängar. Utan att känna nån större tyngd på axlarna.
På med kaffe och sen låg jag i soffan o tittade. Tittade, inte blängde, på tvätthögen i den soffan jag inte låg. Kändes fint!
Och saken är klar o given. Måns är mumsigare än Eric. Eric är ju bara barnet dessutom. Måns är lammkött;)
Gör en bra dag snyggingar!
Rent spontant städade jag av lite kvickt när alla barn låg i sina sängar. Utan att känna nån större tyngd på axlarna.
På med kaffe och sen låg jag i soffan o tittade. Tittade, inte blängde, på tvätthögen i den soffan jag inte låg. Kändes fint!
Och saken är klar o given. Måns är mumsigare än Eric. Eric är ju bara barnet dessutom. Måns är lammkött;)
Gör en bra dag snyggingar!
måndag 25 juli 2011
En timmes övertid.
Ett mål för veckan var att komma i säng senast tio. Det sket sig med en timme. 1/4 av barnaskaran sover, de andra spri ger skytteltrafik till toa efter att ha hållt sig vakna m att dricka vatten. Härmed vattenförbud efter läggdags.
Nya härliga stressfria tag imon. Då ska vi äta glass o titta på grävmaskin i arbete. Yäy!
Nu, sova i nya rena lakan. Aaah! Finns det nåt bättre??
Natti<3
Nya härliga stressfria tag imon. Då ska vi äta glass o titta på grävmaskin i arbete. Yäy!
Nu, sova i nya rena lakan. Aaah! Finns det nåt bättre??
Natti<3
Vet ni vad jag gjorde?
Ni kan nästan aldrig tro detta. Jag sprang. Hörde ni? JAG HAR SPRUNGIT!!
Fan i min låda. Jag gjorde det! Jag är såå jävla nöjd över mig själv just nu.
Sen låg jag i gräset vid minikaninerna o pratade med min springkamrat medan Mannen hade huvudansvaret över barnen. Efter det en lååång ostörd dusch. Nu ska bara håret borstas och sen blir mahen mättad av gyrossallad...
En liten ljusning.
Fan i min låda. Jag gjorde det! Jag är såå jävla nöjd över mig själv just nu.
Sen låg jag i gräset vid minikaninerna o pratade med min springkamrat medan Mannen hade huvudansvaret över barnen. Efter det en lååång ostörd dusch. Nu ska bara håret borstas och sen blir mahen mättad av gyrossallad...
En liten ljusning.
Inga bekymmer.
Hakuna matata. Hur bra är det egentligen helt utan bekymmer? Är det bättre? Tja bättrr än sämst såklart. Men med lite bekymmer så kommer snart en ljusning och SOM man mår då! Som en kejsare, drottning, tsar, prinsessa, furstinna på en o samma gång.
Jag ser fram emot den ljusningen med förtjusning. Tack vare att jg har en fantastisk man som är en underbar pappa till våra oemotståndliga ungar så har jag nu tagit mig lite i kragen, gett mig själv en kick i röva.
Det är ur misären man reser sig lite starkare. Nu ska jag ut o springa...
Återkommer! Puss
Jag ser fram emot den ljusningen med förtjusning. Tack vare att jg har en fantastisk man som är en underbar pappa till våra oemotståndliga ungar så har jag nu tagit mig lite i kragen, gett mig själv en kick i röva.
Det är ur misären man reser sig lite starkare. Nu ska jag ut o springa...
Återkommer! Puss
söndag 24 juli 2011
Jag mår inte bra.
Jag har sån inre stress. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Den ena stressen föder den andra, blir stressad för att jag är stressad och känner stress över att jag blir stressad av att vara stressad. Som en ond cirkel. Jag har kommit yill den punkten då ljud är sjukt jobbiga, jag säger "schh!" i tid o otid. Om nån sålde tystnad så skulle jag kunna ge fingrarna på min vänsterhand för en stor burk.
Energin bara sugs ur mig från höget o vänster. Men var och när fylls den på? Det blir nästa. Komsikt när jag googlar på stresshantering och de flesta tipsen inkluderar spa-vistelse. Hur skulle det gå till? Är jag utom räddning, jag har ju knappt tid att skit i fred.
Missförstå mig inte, jag älskar mina barn över allt annat. Tom mer än mormor o morfar som P sa. Men just nu tar de sååå mycket energi. Särskilt den lille. Vojne vojne! Och detta ger mig oxå stress, att jag känner så. Att jag vissa dagar redan strax efter lunch längtar till barnen snusar som söta små änglar i sina sängar, lugna fridfulla o framförallt tysta.
Jag vill inte må såhär. Orkeslös och ledsen. Stressad o svettig. Ni förstår, jag får som anfall. Anfall av ökad puls, svettningr och blir andfådd, på gränsen till andningssvårigheter. So far kan jag tackla det hyfsat. Med tårar.
Nu får det fan vara nog! Jag måste försöka orka ta tag i det här. Inte enbart för mina guldklimpars skull utan för MIN skull. Försöka släppa alla krav o måsten. Låta andra få tänka o planera.
Släppa kontrollen. Träna på att låta saker förbli ogjorda. Skriva not-to-do-list.
Men framförallt ta tag i sömn, mat o motion. Strukturera upp vardagen, livet, själen. Men för guds skull komma ihåg att låta själen vandra lite fritt, låta tankarna leva och drömmarna leka ta fatt.
Jag måste ta tag i det här och mig själv NU. Jag måste bli hel o känna mig sådär sprudlande levande igen.
Amen!
Energin bara sugs ur mig från höget o vänster. Men var och när fylls den på? Det blir nästa. Komsikt när jag googlar på stresshantering och de flesta tipsen inkluderar spa-vistelse. Hur skulle det gå till? Är jag utom räddning, jag har ju knappt tid att skit i fred.
Missförstå mig inte, jag älskar mina barn över allt annat. Tom mer än mormor o morfar som P sa. Men just nu tar de sååå mycket energi. Särskilt den lille. Vojne vojne! Och detta ger mig oxå stress, att jag känner så. Att jag vissa dagar redan strax efter lunch längtar till barnen snusar som söta små änglar i sina sängar, lugna fridfulla o framförallt tysta.
Jag vill inte må såhär. Orkeslös och ledsen. Stressad o svettig. Ni förstår, jag får som anfall. Anfall av ökad puls, svettningr och blir andfådd, på gränsen till andningssvårigheter. So far kan jag tackla det hyfsat. Med tårar.
Nu får det fan vara nog! Jag måste försöka orka ta tag i det här. Inte enbart för mina guldklimpars skull utan för MIN skull. Försöka släppa alla krav o måsten. Låta andra få tänka o planera.
Släppa kontrollen. Träna på att låta saker förbli ogjorda. Skriva not-to-do-list.
Men framförallt ta tag i sömn, mat o motion. Strukturera upp vardagen, livet, själen. Men för guds skull komma ihåg att låta själen vandra lite fritt, låta tankarna leva och drömmarna leka ta fatt.
Jag måste ta tag i det här och mig själv NU. Jag måste bli hel o känna mig sådär sprudlande levande igen.
Amen!
Den där jävla listan.
Ni vet listan jag skrev imorse? Det är inte ett endaste kryss på den. Jo jädrar i
min låda, ETT kryss är där. Men inte sitter det efter springa:(
min låda, ETT kryss är där. Men inte sitter det efter springa:(
Kaffe på det.
Lite kaffe på det och sen låter vi dagen rulla igång så sakteliga. Jag tror minsann jag ska skriva en att-göra-lista och försöka få lite gjort. Det var längesen.
Och med på den listan ska "springa" stå. DET var längesen... Hua!
Och med på den listan ska "springa" stå. DET var längesen... Hua!
torsdag 21 juli 2011
Working.
Ojojoj. Dagarna går och sena kvällar blir det men trevligt har vi.
Jag jobbar. Det tror jag undgått en stor skara människor. 4 veckor ska jag slita i mitt anletes svett. Jag jobbar på en förskola i trakten. Ett barn har jag att ta hand om hela dagarna. ETT barn. Inte ens fyllda två år. Det är inte så att det pratas hej vilt på jobbet. Första dagen kände jag en viss stress över att barnet kanske inte hade kul. Men sen verkade det så så då var det ju lugnt. Och vem skulle tjalla lixom?
Föräldrarna är för söta. Självklart är de lite oroade över att barnet är själv på förskolan om dagarna. Ber nästan lite om ursäkt för att deras barn är där. Det är skitbra att det är där. För då får ju jag jobba. Och jobba ger betalt. Och det är en cool liten unge. Enda barnet. Lugn o nöjd i sig själv. Van att leka själv. Vi hänger rätt mycket, barnet och jag. Gör saker som man tycker är kul när man inte ens är två år. Gör sandkakor, river klosstorn, blaskar med vatten och ritar obegriplig konst med crayolas.
Pappan uttryckte idag sin oro; ja man är ju lite orolig, eller kanske inte direkt orolig men ah...att vårt barn ska ha tråkigt när det inte är några andra barn här....
Då undrar jag om dessa två söta föräldrar ständigt går omkring hemma och oroar sig över att deras barn har tråkigt?
Ikväll är vi bortbjudna igen. Liksom i tisdags. Life's good! Hopp in i duschen.
Jag jobbar. Det tror jag undgått en stor skara människor. 4 veckor ska jag slita i mitt anletes svett. Jag jobbar på en förskola i trakten. Ett barn har jag att ta hand om hela dagarna. ETT barn. Inte ens fyllda två år. Det är inte så att det pratas hej vilt på jobbet. Första dagen kände jag en viss stress över att barnet kanske inte hade kul. Men sen verkade det så så då var det ju lugnt. Och vem skulle tjalla lixom?
Föräldrarna är för söta. Självklart är de lite oroade över att barnet är själv på förskolan om dagarna. Ber nästan lite om ursäkt för att deras barn är där. Det är skitbra att det är där. För då får ju jag jobba. Och jobba ger betalt. Och det är en cool liten unge. Enda barnet. Lugn o nöjd i sig själv. Van att leka själv. Vi hänger rätt mycket, barnet och jag. Gör saker som man tycker är kul när man inte ens är två år. Gör sandkakor, river klosstorn, blaskar med vatten och ritar obegriplig konst med crayolas.
Pappan uttryckte idag sin oro; ja man är ju lite orolig, eller kanske inte direkt orolig men ah...att vårt barn ska ha tråkigt när det inte är några andra barn här....
Då undrar jag om dessa två söta föräldrar ständigt går omkring hemma och oroar sig över att deras barn har tråkigt?
Ikväll är vi bortbjudna igen. Liksom i tisdags. Life's good! Hopp in i duschen.
onsdag 20 juli 2011
Manligt, kvinnligt, leksaker och glittrigt skit.
Vi var på middag igår. Mycket mycket trevligt. Ett härligt trevligt gäng med folk ur fler än en samhällsklass, varav vi representerar den lägsta av de representerade klasserna. Och då är det givetvis jag, utan utbildning och körkort som drar ner oss avsevärt. Jag känner det en smula. Men får låtsas som nåt annat. Att det inte stör mig. Ahja, trevlig och hejsan kan man ju vara ändå.
Men när det kommer till föräldraskap och barnuppfostran så anser jag mig vara en av de bättre, för att inte säga kanske den bästa. Självgod? Ja kanske det. Men så är mina barn sjutusan till bra ungar och en viss del av den äran kan jag ta åt mig.
Det ursäktas o skämtas o hejsanhoppsan "nu äter vårt tredje barn ostbågar som den värste slackern trots att hon knappt är ett år fyllda. Så skulle vi aaaaldrig gjort med vår förste" Ne okej, varför gör ni det då med nummer tre? "Ettan visste inte vad godis var när han var två." Nedlåtande som om det var nåt dåligt och som om det vore nåt bra att trean är uppe till klockan slagit elva och som pricken över i sitter och äter sockriga kex.
Man gör hur man vill. Självklart gör man det. Och jag anser inte mig själv vara en bättre förälder för att våra barn kommer i säng tidigare eller att våran ettåring inte tillåts äta ostbågar och chokladbollar. Men jag anser mig i alla fall vara förälder och inte kompis. Jag behöver inte göra mina barn björntjänster för att de ska tycka att jag är poppis att leka med. Än så länge är det jag som bestämmer. Jag, ihop med deras far såklart, bestämmer vad de får äta och inte. Det är VI som bestämmer hur mycket lördagsgodis och fredagmys de får äta och om de får "restäta" på söndagen. Det är vi som till största delen som bestämmer vilka kläder som ska köpas, detta bestäms oftast IHOP med barnen. Är det nåt som vi tycker är skiiiiitfult och helt opassande, ja då köps självklart inte det. Och det är VI som lotsar våra älskade ungar i säng i lagom tid så att de får den sömn de behöver för att orka utvecklas på bästa sätt OCH att vi som föräldrar, individer och par får några timmars barnfri tid. Det är det som är så bra med att vara förälder. Fast jag ska nog börja kalla mig själv lots;)
Det finns inget i min dotters garderob som jag skulle spy över om hon valde själv och tog på sig, även om jag kan få en släng av lite lätt yrsel av kombinationer och matchning av plagg ibland. Barn vet inte att det bästa är att föredra ekologiska randiga plagg från polarn och pyret, än mindre dyrbarare plagg från rabalder eller nåt fint märke med många x. Jag gillar inte heller plastiga tryck, glitter och broderade enhörningar, men ibland gör jag kompromisser och jag och P kan komma fram till något som vi båda blir nöjd med.
Vissa val klarar inte barn av att göra själva och borde inte behöva göra heller. Ettåringar ber inte om att få gå o lägga sig. Det är man som förälder som har den äran att få göra dom där valen åt sina barn. Äran att kunna göra de BRA valen. Lägga grunden till bra mat- och sovvanor, vägleda de till att göra goda val och utvecklas efter bästa förmåga.
Jag kanske inte har nån högskoleutbildning, ett flott vitt hem, körkort och stor bil...jag har inte ens ett jobb, men jag är one hell of a MUM!!;)
Men när det kommer till föräldraskap och barnuppfostran så anser jag mig vara en av de bättre, för att inte säga kanske den bästa. Självgod? Ja kanske det. Men så är mina barn sjutusan till bra ungar och en viss del av den äran kan jag ta åt mig.
Det ursäktas o skämtas o hejsanhoppsan "nu äter vårt tredje barn ostbågar som den värste slackern trots att hon knappt är ett år fyllda. Så skulle vi aaaaldrig gjort med vår förste" Ne okej, varför gör ni det då med nummer tre? "Ettan visste inte vad godis var när han var två." Nedlåtande som om det var nåt dåligt och som om det vore nåt bra att trean är uppe till klockan slagit elva och som pricken över i sitter och äter sockriga kex.
Man gör hur man vill. Självklart gör man det. Och jag anser inte mig själv vara en bättre förälder för att våra barn kommer i säng tidigare eller att våran ettåring inte tillåts äta ostbågar och chokladbollar. Men jag anser mig i alla fall vara förälder och inte kompis. Jag behöver inte göra mina barn björntjänster för att de ska tycka att jag är poppis att leka med. Än så länge är det jag som bestämmer. Jag, ihop med deras far såklart, bestämmer vad de får äta och inte. Det är VI som bestämmer hur mycket lördagsgodis och fredagmys de får äta och om de får "restäta" på söndagen. Det är vi som till största delen som bestämmer vilka kläder som ska köpas, detta bestäms oftast IHOP med barnen. Är det nåt som vi tycker är skiiiiitfult och helt opassande, ja då köps självklart inte det. Och det är VI som lotsar våra älskade ungar i säng i lagom tid så att de får den sömn de behöver för att orka utvecklas på bästa sätt OCH att vi som föräldrar, individer och par får några timmars barnfri tid. Det är det som är så bra med att vara förälder. Fast jag ska nog börja kalla mig själv lots;)
Det finns inget i min dotters garderob som jag skulle spy över om hon valde själv och tog på sig, även om jag kan få en släng av lite lätt yrsel av kombinationer och matchning av plagg ibland. Barn vet inte att det bästa är att föredra ekologiska randiga plagg från polarn och pyret, än mindre dyrbarare plagg från rabalder eller nåt fint märke med många x. Jag gillar inte heller plastiga tryck, glitter och broderade enhörningar, men ibland gör jag kompromisser och jag och P kan komma fram till något som vi båda blir nöjd med.
Vissa val klarar inte barn av att göra själva och borde inte behöva göra heller. Ettåringar ber inte om att få gå o lägga sig. Det är man som förälder som har den äran att få göra dom där valen åt sina barn. Äran att kunna göra de BRA valen. Lägga grunden till bra mat- och sovvanor, vägleda de till att göra goda val och utvecklas efter bästa förmåga.
Jag kanske inte har nån högskoleutbildning, ett flott vitt hem, körkort och stor bil...jag har inte ens ett jobb, men jag är one hell of a MUM!!;)
fredag 15 juli 2011
Chokladpudding.
När de tre storingarna sover sött o därmed är stilla, tja någurlunda i alla fall, ska jag se efter om derss öron är fulla med chokladpudding.
Hörseln har vart lite si o så ikväll och ljudnivån väldigt hög, som på ett äldreboende o dagis i ett ungefär. STORA BOKSTÄVER. Vi eller snare dlm har pratat med versaler.
Chokladpudding i öronen eller socker i blodet. Same shit, different name men rätt så mysigt har vi haft det.
Underbara semester. Underbra barn. Nu kaffe o njuta av lite lugn.
Hörseln har vart lite si o så ikväll och ljudnivån väldigt hög, som på ett äldreboende o dagis i ett ungefär. STORA BOKSTÄVER. Vi eller snare dlm har pratat med versaler.
Chokladpudding i öronen eller socker i blodet. Same shit, different name men rätt så mysigt har vi haft det.
Underbara semester. Underbra barn. Nu kaffe o njuta av lite lugn.
Intryck o ryggkli.
Veckan fortsätter med regngråa skyar o en å annan skur, men vi roar oss bäst vi kan. Vi har klappat lurviga kor o luddiga lamm, gått på guidad visning av en mordplats, shoppat loss, badat i det stora grå, klättrat, gungat o snurrat.
Mycket intryck för den som är mycket liten, inte så mycket mer än ett år.
Mycket intryck=svårt att somna.
Men lite kli på lilla mjuka ryggen så. För vem blir inte trygg av ryggkli?
Mycket intryck för den som är mycket liten, inte så mycket mer än ett år.
Mycket intryck=svårt att somna.
Men lite kli på lilla mjuka ryggen så. För vem blir inte trygg av ryggkli?
onsdag 13 juli 2011
Krabbfiske på avstånd.
Jahapp men då senni. Familjen Taikon är på äventyr. Krabbfiske ackompanjerat av får som låter(nu har jag i tre mindre evigheter försökt få ordet får och bräk till ett sammansatt ord...jag är på väg att få ett sammanbrott!) en bit bort.
Det är inte så somrigt alls. Syftar varken på krabbfiske eller fårlåt utan vädret. I vagnen ligger Bobbo o sover som en liten gris, snarkar som en hel liten karl.
Jag står på avstånd o blickar på mina andra älsklingar som klättrar runt på klippor med krabbspön agnade m räkhuvuden i näven. Vår vagn är inte gjord för att glida runt på klippor o dess terräng.
Jag som sminkat mig med nytt smink från Apoteket dagen till ära o så får jag inte ens träffa herr Krabba. What a pity!
Det är inte så somrigt alls. Syftar varken på krabbfiske eller fårlåt utan vädret. I vagnen ligger Bobbo o sover som en liten gris, snarkar som en hel liten karl.
Jag står på avstånd o blickar på mina andra älsklingar som klättrar runt på klippor med krabbspön agnade m räkhuvuden i näven. Vår vagn är inte gjord för att glida runt på klippor o dess terräng.
Jag som sminkat mig med nytt smink från Apoteket dagen till ära o så får jag inte ens träffa herr Krabba. What a pity!
måndag 11 juli 2011
Var är klant?
HÄR!
Bokade just in jobb-sökarkurs den 3 augusti, neg fint och sa: ja men det går alla tiders. Men då jobbar ju jag. Tur jag har en man som håller ordning på mig.
Merjobb. Nu måste jag ringa o boka om det. Men merjobb passar ju bra, jag som bara har jobb i 4 veckor..
Bokade just in jobb-sökarkurs den 3 augusti, neg fint och sa: ja men det går alla tiders. Men då jobbar ju jag. Tur jag har en man som håller ordning på mig.
Merjobb. Nu måste jag ringa o boka om det. Men merjobb passar ju bra, jag som bara har jobb i 4 veckor..
Krypa till korset.
Truppförflyttning påbörjad. Bilen är som en matmissbrukare efter ett julbord. Nu ska vi bara få plats med två barn ytterligare.
Men först lunch i la stads och sen krypa till korset. Eller till själva korsfästningen. Jag ska till arbetsförmedlingen o höra hur värdelös jag är. Jag är ju faktiskt hela 31 år.
Usch usch tvi o fy!
Men sen äre hej svejs Tröstkusten o tjingeling Bästkusten. Hejdå ångest o hej semester! <3
Men först lunch i la stads och sen krypa till korset. Eller till själva korsfästningen. Jag ska till arbetsförmedlingen o höra hur värdelös jag är. Jag är ju faktiskt hela 31 år.
Usch usch tvi o fy!
Men sen äre hej svejs Tröstkusten o tjingeling Bästkusten. Hejdå ångest o hej semester! <3
A perfect day.
En perfekt dag för semesterpackning, lunch på stan, besök på arbetsförmedlingen och slutligen bilåkning tvärs över Svea rike.
Grått o halvtrist. Med lunchen som en liten solstråle.
Grått o halvtrist. Med lunchen som en liten solstråle.
FF
Nu har min fina mamma o pappa åkt hem. Tiden går fort när man har roligt. Sånt blir man trött av. Uppenbarligen.
Nu är det föräldrafritt så vi går och lägger oss. 21.30 en lördag. Trötta som bebisar.
Natti.
Nu är det föräldrafritt så vi går och lägger oss. 21.30 en lördag. Trötta som bebisar.
Natti.
torsdag 7 juli 2011
Människovalp.
Uppe med tuppen. Bobbo går runt med hunden Doris halsband runt halsen och munnen full med frolic. Det är en helt vanlig fredag.
Fast..
Mannen är ledig o sex veckor framåt, mormor o morfar är här o bygger kiosk åt Lilla P och i poolen äre kanske 21grader idag.
Men..
Jag verkar faan fastlimmad med röven och kommer inte ut o springer. Maten är helt åt fanders.
Kalla det semester, kalla det lättja... Same same but different!
Fast..
Mannen är ledig o sex veckor framåt, mormor o morfar är här o bygger kiosk åt Lilla P och i poolen äre kanske 21grader idag.
Men..
Jag verkar faan fastlimmad med röven och kommer inte ut o springer. Maten är helt åt fanders.
Kalla det semester, kalla det lättja... Same same but different!
måndag 4 juli 2011
Många droppar och handdukar.
Barnen, dvs Lilla o Bobbo, har lekt med vatten i badrummet. Med vattenballonger som inte håller måttet o ett handfat som läcker så är det mer än vått.
Eller det VAR vått nu är det bara lite fuktigt. De har torkat så fint o bra som bara en 5åring och 1åring kan.
Med varenda handduk....
Eller det VAR vått nu är det bara lite fuktigt. De har torkat så fint o bra som bara en 5åring och 1åring kan.
Med varenda handduk....
Testing testing.
Måste bara prova. Kan ni läsa det här? Upp med en hand.
OM ni kan så kan jag blogga från mobil... Sorry ajfånen och det är fint.
OM ni kan så kan jag blogga från mobil... Sorry ajfånen och det är fint.
söndag 3 juli 2011
Farligt nära.
Kollar runt på Blocket. Asså finns det nåt sötare än kaninungar. Det är ju nästan så att de slår kattungar faktiskt. Och just nu är det farligt nära...
Farligt nära att vi blir med kanin igen. Vi har rätt så länge tyckt att det är ett påhäng det här med burdjur. Det ska göras rent och klippas klor osv. Men så kom då dagen då vi blev utan kanin, kaninlösa. Och det känns tomt.
När Lilla med strida tårströmmar nerför kinderna och frenetiskt snorande ulkade fram;
"maaa...hamma....jag viiiill haaa...a en kaaaani...iiiin....." så högg det och rev i mitt hjärta.
Jag svarade kanske. Efter sommaren i så fall.
"kaaa...aaan det bliiii min alldeles egnaaa..aa då?"
Asså, jag tror det är bra för barn med djur. De lär sig att ta ansvar, att sköta om, rutiner och gos. Nu kanske Lilla är lite för liten för att fixa det het o hållet själv, hon är 5år. Men jag tror fasen att hon skulle sköta det galant, med viss hjälp. Och när hon får vara med från början, Barry fanns ju innan Lilla föddes och det är uttalat HENNES kanin...
Äh! jag slänger iväg ett mail.....
Farligt nära att vi blir med kanin igen. Vi har rätt så länge tyckt att det är ett påhäng det här med burdjur. Det ska göras rent och klippas klor osv. Men så kom då dagen då vi blev utan kanin, kaninlösa. Och det känns tomt.
När Lilla med strida tårströmmar nerför kinderna och frenetiskt snorande ulkade fram;
"maaa...hamma....jag viiiill haaa...a en kaaaani...iiiin....." så högg det och rev i mitt hjärta.
Jag svarade kanske. Efter sommaren i så fall.
"kaaa...aaan det bliiii min alldeles egnaaa..aa då?"
Asså, jag tror det är bra för barn med djur. De lär sig att ta ansvar, att sköta om, rutiner och gos. Nu kanske Lilla är lite för liten för att fixa det het o hållet själv, hon är 5år. Men jag tror fasen att hon skulle sköta det galant, med viss hjälp. Och när hon får vara med från början, Barry fanns ju innan Lilla föddes och det är uttalat HENNES kanin...
Äh! jag slänger iväg ett mail.....
Rest in peace.
Vår fina lilla kanin-farbror har lämnat jordelivet. Jag upptäckte det när jag, Lilla och Bobbo var på väg till sandlådan med spadar och frontlastare. Kanin-farbror Barry låg så gott på sidan i sitt hus och så ut att ha det så skönt. "så dumt att han blir störd nu" tänkte jag sekunden innan jag upptäckte att han inte alls blev störd av oss. Han hoppade inte fram till burnätet i väntan på ett maskrosblad eller lite morotsblast sådär sött som han brukar.
Han hoppade inte alls faktiskt. Han låg kvar så skönt så där i huset med sitt lilla ansikte i dörrhålet.
Han hoppar inte alls numera faktiskt. Kommer inte hoppa mer på den här jorden. Hans små ögon var öppna med såg inget. Jag följde efter Lilla o Bobbo fram till sandlådan. Lite panik i hjärtat över hur jag skulle berätta. Men ingen idé att varken vänta eller försöka bädda in det. Barn gillar enkla raka rör.
"Lilla, Barry är död tror jag"
"Är han? Jag vill se."
Vi gick mot buren.
"Ne mamma, han är inte död. Ögonen är ju öppna."
"Jo men det är ganska döda ögon."
"Ja".... "har han fått för lite mat tror du?"
"Ne. Han var ju en farbror. Gammal. Och så är det med djur, de lever inte så länge som vi"
Sen blev det tyst. Bobbo försökte prata Barry till liv igen. Förgäves.
The Man kom runt knuten och Lilla berättade;
"Barry är död..."
I samma stund som hon berättade för nån annan sjönk det nog in. Hejdlös gråt. Alla grät. Kram och gråt.
Det är så lustigt för när Lilla (eller nån annan) kommer och kryper upp i mitt eller Mannens knä så vrålar alltid Bobbo i högan sky, men inte nu. Han uppfattade att de var ledsna och inte han, och är man ledsen behöver man sin mamma eller pappa. Bobbo hade mest bekymmer med att Barry inte hoppade fram till honom och nosade på hans lilla knubbiga hand, att han inte ville ha det lilla grässtrået som han höll fram.
Nu ligger Barry i en skokartong på en bädd av kirskål och maskrosblad. På kartongen ligger ett kors av äppelgrenar och snöre.
I eftermiddag är det begravning.
Det är så sorgligt. Ledsamt. Tomt på nåt vis. Det som nästan är mest sorgligt är att Bobbo inte förstår varför vi har lagt Barry i en skokartong, att hans "bäste vän" är borta. Ledsamt.
Han hoppade inte alls faktiskt. Han låg kvar så skönt så där i huset med sitt lilla ansikte i dörrhålet.
Han hoppar inte alls numera faktiskt. Kommer inte hoppa mer på den här jorden. Hans små ögon var öppna med såg inget. Jag följde efter Lilla o Bobbo fram till sandlådan. Lite panik i hjärtat över hur jag skulle berätta. Men ingen idé att varken vänta eller försöka bädda in det. Barn gillar enkla raka rör.
"Lilla, Barry är död tror jag"
"Är han? Jag vill se."
Vi gick mot buren.
"Ne mamma, han är inte död. Ögonen är ju öppna."
"Jo men det är ganska döda ögon."
"Ja".... "har han fått för lite mat tror du?"
"Ne. Han var ju en farbror. Gammal. Och så är det med djur, de lever inte så länge som vi"
Sen blev det tyst. Bobbo försökte prata Barry till liv igen. Förgäves.
The Man kom runt knuten och Lilla berättade;
"Barry är död..."
I samma stund som hon berättade för nån annan sjönk det nog in. Hejdlös gråt. Alla grät. Kram och gråt.
Det är så lustigt för när Lilla (eller nån annan) kommer och kryper upp i mitt eller Mannens knä så vrålar alltid Bobbo i högan sky, men inte nu. Han uppfattade att de var ledsna och inte han, och är man ledsen behöver man sin mamma eller pappa. Bobbo hade mest bekymmer med att Barry inte hoppade fram till honom och nosade på hans lilla knubbiga hand, att han inte ville ha det lilla grässtrået som han höll fram.
Nu ligger Barry i en skokartong på en bädd av kirskål och maskrosblad. På kartongen ligger ett kors av äppelgrenar och snöre.
I eftermiddag är det begravning.
Det är så sorgligt. Ledsamt. Tomt på nåt vis. Det som nästan är mest sorgligt är att Bobbo inte förstår varför vi har lagt Barry i en skokartong, att hans "bäste vän" är borta. Ledsamt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)