Working.

Ojojoj. Dagarna går och sena kvällar blir det men trevligt har vi.

Jag jobbar. Det tror jag undgått en stor skara människor. 4 veckor ska jag slita i mitt anletes svett. Jag jobbar på en förskola i trakten. Ett barn har jag att ta hand om hela dagarna. ETT barn. Inte ens fyllda två år. Det är inte så att det pratas hej vilt på jobbet. Första dagen kände jag en viss stress över att barnet kanske inte hade kul. Men sen verkade det så så då var det ju lugnt. Och vem skulle tjalla lixom?

Föräldrarna är för söta. Självklart är de lite oroade över att barnet är själv på förskolan om dagarna. Ber nästan lite om ursäkt för att deras barn är där. Det är skitbra att det är där. För då får ju jag jobba. Och jobba ger betalt. Och det är en cool liten unge. Enda barnet. Lugn o nöjd i sig själv. Van att leka själv. Vi hänger rätt mycket, barnet och jag. Gör saker som man tycker är kul när man inte ens är två år. Gör sandkakor, river klosstorn, blaskar med vatten och ritar obegriplig konst med crayolas.

Pappan uttryckte idag sin oro; ja man är ju lite orolig, eller kanske inte direkt orolig men ah...att vårt barn ska ha tråkigt när det inte är några andra barn här....

Då undrar jag om dessa två söta föräldrar ständigt går omkring hemma och oroar sig över att deras barn har tråkigt?

Ikväll är vi bortbjudna igen. Liksom i tisdags. Life's good! Hopp in i duschen.