Tack Coop!

Fick en liten reklambroschyr från Coop. De förespråkar denna veckan att man ska laga mat tillsammans med barnen. "Det man lagat själv smakar ju så mycket godare, eller hur." Nej skulle jag ville säga. Tycker det smakar bättre när nån annan lagat mat och säääärskilt om någon annan plockar undan och tar hand om allt efteråt. DÅ smakar det jävvlar så gott!

Ujujuj, man får ju inte glömma kupongerna heller så att man kan bjuda in barnen i köket och matlagningen. Det är följande sex kuponger;
Torskfilé. Falukorv. Rakhyvel Vebus Combo. Rakhyvel Gilette. Oboy och 4 st fruit shot.

Mmmm...smaskigt! Låter som att man kan laga en riktigt gourmetmiddag på det.

Tack Coop! Ni har räddat vår vecka. Nu kanske de kräsna av våra barn oxå äter middag. Härligt!

Kortvecka.

Kortvecka är tillsammans med "Rea" de vackraste ord jag vet;)

Dessutom är det 1 juni idag så Mannen jobbar till 16 mån-tors istället för 17 och 15 på fredagar istället för 16. Det är oxå vackert!

Välkommen Juni!

Oharmoni.

Huvudvärk+Bobbos värstinghumör= oharmoni i hemmet.

Återvinning.

Bobbo har kommit över en kasse med återvinning. Hela vårt köksgolv pryds nu av mjölpaket, div plastförpackningar, reklamblad och allsköns skit.

Men så länge han är nöjd, är jag nöjd. På DEN nivån är det idag...

Möe.

Helst plöstligt fylldes så även denna dagen. Till bredden. Med mer än jag kan ro i hamn. Tyvärr har inte evolutionen hunnit så långt att man kan klona sig, vara på fler platser samtidigt ELLER att det för den delen i samband med förlossning växer ut en extra arm MINST. (som när barnen flyttar hemifrån växer tillbaka igen lixom...såklart! Så man blir människa igen..)

Ah men i alla fall. Så hann vi inte med bussen. Vi var ute i god tid. Men vi träffade folk längs vägen. Stressade på inombords. Träffade folk som behövde prata på dagis. Stressade ännu mer inombords. Men höll en jääävligt lugn profil utåt.

Så några samtal senare. Missad buss och bokat möte i eftermiddag därmed oxå missad träff och kaffe. Och så ska beslut fattas innan klockan 14.

Och jag som skulle köpa måttband....

När den ene sover.

Ja men så att.. Helgen har man väl kanske inte sovit sådär ljuvligt gott. 4-5timmar/natt kanske. Så är då lillplutt feberfri och har även han en del sömn att ta igen. (jooo man kan visst ta igen sömn....säger jag)

Han har sovit kanon inatt. Men hopplahej! Då vaknar sörran och är uberpigg. Klockan tidigt. HALV FEM! Och för att jag vet vem hon kan ha fått det ifrån;) men den jäntan kan då prata.... ujujuj!

Är det inte den ene så är det den andra... Livet som pensionär känns alltför långt bort;)

Skrik o panik.

Bobbo skriker så jag blir alldeles svettig. Han sov ju till vi väckte honom vid halv åtta. Han kan väl aldrig vara trött. Redan?

Jo tydligen. För nu sover han.

Färdig på så många sätt.

Färdigsprungen. Svimfärdig. Och totalt färdig!

Sprang veckans egentliga pass 1+5*6. (alltså 1 minut gå+5 minuter jogga och 6 upprepningar) och det gick riktigt jävla bra.

Så bra att tidigt på Bobbos ettårs-dag så tänker jag prova att springa ett helt varv på slingan UTAN att stanna och jag är nästan säker på att jag kommer att fixa det, med lite jävlar anamma. Har inte sagt att jag ska springa fort. Har inte satt nån måltid över huvudtaget. Målet är bara att jag ska ta mig runt utan att stanna. Det blir ett litet experiment. Heja mig!

Första varvet, de 3 första repen sprang jag själv. Sen råkade jag stråla samman med min springpolare och tillsammans sprang vi ett varv.

Dax för ett färdig till. Färdigduschad. Tjipp o hej!

Hängning.

Bobbo sover. Bra eller mindre bra. Jag vet inte. Jag skulle kunna hänga tvätten som legat i maskinen sen i förmiddags. Eller så skulle jag kunna fortsätta strunta i det och göra nåt annat. Trevligare. Som att lyssna till Ps glass-sörpel. Jag känner mig heeeelt avslappnad med det ljudet för tillfället. Vilket måste tyda på att jag är luuuugn och fin som verum hälsofil inombords.

Å andra sidan håller flugsurret på att göra mig totally MAAAAAAD!!!

Kanske skulle hänga tvätt ändå. Å aaaaandra sidan hänger jag inte tvätt utomhus, måndagar, ojämna veckor när solen skiner. Sääärskilt inte under tiden P äter en päronsplitt samtidigt som Bobbo sover.

Nån måtta får det vara på hushållsarbetet. Jag tar med ett glas vatten ut i skuggan. Och kanske en bok oxå.

Över min döda kropp.

Läste just igenom mitt förra inlägg. Tydligen har jag "som precis att inte städa dagtid". För det första skulle det stå PRINCIP och inte "precis". Och sen så var det nog bara nåt jag hasplade ur mig. Så där i förbifarten. För att verka avslappnad, casual och ha en sunt förhållande till städning. (vilket jag iofs har...;))

Men jag städar visst dagtid. Men inte när det är fint väder ute. Över min döda kropp!

Kött o fett.

Kött o fett. Fett o kött. Och så lite kaffe.

Det går bra detta. Men jag ställde mig på vågen. Hann dock aldrig låta vågen blippa färdigt (det kom 11.5 kilo Bobbo och ställde sig som vågkompis..) Men det verkade inte vara speciellt överraskande bra. Så jag fortsätter att strunta i vågen och låta måttbandet tala.

Ikväll blir det spring. Ser faktiskt fram emot det men det blir förra veckans tider, eftersom jag missade två pass då. Så jag kör alltså förra veckan om igen. Vilket betyder att jag inte blir klar med intervall-schemat till midsommar. Men vad spelar det för roll, EGENTLIGEN? Ingen!

Hej o hå. P hos kompis, Bobbo sover feberfri ute i vagnen. Kanske skulle städa. men som precis städar jag inte dagtid...

Bobbo vaken!. hej.

Nya mått.

Midja: 105 cm (-2cm)
Vad: 41.5cm (+-0cm)
Lår: 68 cm (+2cm)
Nedre magen(haha, det är ju oxå en jävvla benämning): 116cm (-1cm)
Röva: ---
Bröst: 102cm (-2cm)
Överarm: 38.5cm (-1cm)
Hals: 35.5cm (-0.5cm)

Lår + 2cm??? How come? Har ju knappt tränat denna veckan pga av sjukdom. Ahja, som Mannen sa, du är ju lite svullen denna veckan. Hahaha...lingonvecka, svullenvecka.

Same shit, different name!

Morsdag.

Undra hur många blogginlägg och statusar på facebook som handlar om morsdag idag. Jag ställer mig själv en stilla undran; "morsdag? Är inte det varje dag?"

Jag har mina barn nära mig varje dag. Än så länge. För att de fortfarande är så små. Deras klingande, pärlande och bubblande skratt är värt mer för mig än alla köpta pärlörhängen i hela världen. Jag får bekräftelse på att de tycker att jag är den bästa mamman för dom varje dag, genom kramar, pussar, bus, gos, ord och lek. Jag behöver ingen särskild dag för att att få  (eller för den sakens skull visa) uppskattning. Jag har lärt mina barn (ja Bobbo är kanske liiiite liten ännu) att visa uppskattning (även om han såklart gör det på sitt eget lilla vis) när människor gör nåt bra, fint, modigt, roligt eller bara ÄR den dom är.

Mina barn är de bästa barnen i världen för mig och jag är världens bästa mamma i världen för dom. För dom har vuxit o levt o utvecklas i min mage och fötts fram av mig och oanade krafter. Det är få saker som är så magiskt och kraftfullt som när barn föds. Man kan bli religiös av bara tanken på't.

Idag fick jag ett superfint kort av P, ett kort som hon pysslat själv. Med saker jag tycker om, blommor, hjärtan, ballonger och glitter. Det som skilde detta kort från de andra som jag ofta får var att det stod just "Morsdag" på. Sen att hon plockade en bukett av några av mina favoritblommor, Hundkex, gjorde detta till en högst vanlig men uuuunderbar dag. Som alla (nästan) dagar med mina barn.

Jag behöver inte presenter. Det är fin present nog att få vara med er. Dela glädje och sorg med er. Trösta er när ni är ledsna. Skratta, busa och leka med er. Skratta med er när ni är glada. Stötta och peppa er när det känns lite motigt. Smycka era liv så som ni smyckar mitt.

Det enda som jag nånsin kände att jag kunde önska mig av er idag var sovmorgon (särskilt efter den här febernatten, inte många timmars sömn) men att istället få dela den med P när hon sprang, kämpade, slet och skrattade på fotbollsplanen var guld så mycket bättre. Du är en klippa lilla tjej. Om jag tänker på dig när jag är ledsen så blir det solsken igen. Vilken liten kämpa vi har. Det är inte alla som kan spela fotboll och samtidigt skicka slängpussar till mor o far, inte ens Messi gör sånt. Hjärta till dig lillis<3

Och febernatt till trots så har du lilla bustroll B gett oss många leenden och skratt idag. När du får oss och din syster att bubbla av skratt så väller min värld över av kärlek. Dina små blöta pussar, tre om dagen av dom är minimikrav.

Satan i gatan, vad jag älskar er mina fina fina barn <3 Till Pluto och tillbaka, flera gånger om.

(Och tack Mannen, som hjälpte till att ge mig dessa barn som gjort mig till världens bästa mamma för dom. Du är attans så bra, på så många olika vis! Älsk o kärlek.)

Pojk vs. flick.

För att ha nåt "det här stör jag mig på" så har jag valt att störa mig på när skor, kläder, leksaker beskrivs som "pojksandaler", "tröja, flick", "pojkleksaker" och "stövlar, flick". Jag köper väl ett par gummistövlar med fjärilar på till min son om JAG vill, eller en tröja med traktor på till min dotter om JAG vill.

Och det vet jag väl att jag får. Men det stör mig att det måste kallas si eller så, ditt eller datt, pojk eller flick. Finns det verkligen någon som är så osäker, så rädd att köpa "fel" att butiker, tillverkare och den stora massan måste könsbestämma varor, mat och kläder. Hope NOT!

Men för VEM är detta då gjort? Jag ger mig DEN på att det är för att retas med såna som mig!

Bobbo ska få ha "tjejservetter på sitt kalas", servetter med fjärilar på. Att de är ljusblå i botten spelar ingen roll, trots att ljusblått verkar vara killfärg nummer ETT. Fjärilar slår det med hästlängder som "tjejgrej". WHY?

Och vettni, han ska inte ha de på sitt kalas för att de är ljusblå i botten heller. Han ska ha de på sitt kalas för att han gillar att jaga fjärilar, flugor, fåglar och annat som flyger. Han ska få ha de på sitt kalas för att de är färgglada och för att han säger "däh!" när jag visar dom. Dom är fina helt enkelt och i höst ska han få ha syrrans superbraiga rosa jacka. Och om de stör nån att han som pojk har en rosa jacka så kan de få köpa honom en lika bra jacka för 800:- i en killfärg. För själv tycker jag att det är vansinnigt att köpa en till sån dyr jacka när vi har en....oavsett färg.

So fresh!

Skulle aldrig yttrat att det var längesen jag "tömde tarmen". Idag håller jag på att skita ihjäl mig.

Dagen då inget blev gjort.

Den dagen är idag. För min del. Ska fanimej få te ett fotbad ikväll så att jag i alla fall har gjort NÅT.

Häppy frajdäjj på er!

Bortglömt vin och för stor bh.

Mannen fixade middagen igårkväll. Eftersom han är ledig idag var det "fredagkväll" för oss igår och middagen bestod av rökt makrill, brieost och lammkabanoss. Till detta vatten men efter maten hade jag tänkt njuta av ett litet glas rött. Men kan ni förstå, jag glömde!

Viktminskningens baksida, dax att köpa ny bh...i en annan storlek. MINDRE!! Aouch!

Slagen.

Det slog mig just att mannen kommer hem på snabbvisit inom tio minuter. Troooor inte Bobbo lider så väldeliga av att ha kvar blöjan en liiiiten stund till;)

Bajsblöja.

Så är det mer eller mindre konstaterat; jag tål inte kokt ägg. Men stekt, släppt, äggröra, ägg i mat, ägg i bakverk, förlorade ägg och aaalla andra jävla ägg...men inte kokt. Whyyy?

Skulle ju vara så bra att tåla just kokt ägg. Men icke picke pö (bodde på en ö...), jag gör det ej! Åt ett åt halvt igår ihop med en burk makrill till kvällsmat. 1/2 just av den anledningen att det tog stopp lixom. och sen genomsyrades hela natten av ont i magen och illamående och arla morgonstunds träningspass ställdes in och flyttades till framtiden, typ ikväll.

Men nu längtar jag så mycket efter min man att träningspassen har hopats och kommer att gå av stapeln imon bitti, lördagmorgon och söndagkväll istället.

Och nu har jag visst en bajsblöja att byta....

Känner du nån som kämpar?

Om du känner nån som kämpar, ner i vikt, upp i vikt, mot bättre form, mot hösnuvan eller vad 17 som helst...bara du vet att han eller hon kämpar. Säg nåt upplyftande till den personen idag. Det gör mycket. Tycker du inte att hon eller han ser smalare, fetare, fittare (?) eller verkar mindre snorig idag så ljuuug litegrann. Det gör inte så mycket, du ska nog se att du undviker skärselden ändå...

Om inte annat så har du i alla fall gjort åtminstone EN person så mycket gladare idag. Du har gjort att i alla fall EN person orkar kämpa vidare, klarar en dag till och framför allt, att EN människa inte ger upp sitt mål!

Bebisgänget.

Sådärja! då var bebisträffen över för den här veckan. Det är ett sånt trevligt gäng och jag är nog snart beredd att ta tillbaka allt ont jag nånsin sagt om bebisträffar och föräldrafika och inbördes beundran.

Snaaaaart sa jag;)

Krigslarm.

Är det krigslarm? Är det flyglarm? Är tyskarna i byn? Danskarna? Ryssarna? Eller de polska jordgubbsplockarna? (då blir det alltid lite oro bland byns äldre invånare...)

O nej. Det är bara Bobbo Sven Mauritz Wiberg, snart ett år som är jäääävligt förbannad...
(fråga mig inte varför...)

Sällan.

Det blir ju så sällan som man tänkt sig. Nu sover Bobbo (tack gode gud ändå) och jag ska äta frulle.
Härligt att få göra det i lugn och ro och tystnad.

MEN

Jag skulle ju städa när han sover...

Undra om Bebis-ligan vill gå husesyn eller om det räcker att jag städar nedervåningen?;)

Dag 2.

Dag 2 tar sin början. Börjar med gnäll o pip från P (hoppas hoppas hoppas att det bara är en faaaaas. För guuuud vad den ungen kan pipa.) och "maaammaa" från Bobbo, "mamma mamma maaaammaaaa MAAAAMMA!!" Lite lite sömn på det och morsan har ett toppenhumör. Mmm...underbara onsdag;)

För att summera gårdagen, även kallad "Dag 1" så gick den otroligt bra.
Frulle; Kaffe, bacon och ägg, 1/2 paket bacon och äggröra på 3 ägg. (Två ägg hade nog räckt men å andra sidan fick jag hjälp av Bobbo att äta)
Lunch; 1 1/2 biff med ost på.
Middag; Blev delad i två då jag inte orkade äta upp 1 1/2 biff när det var middagstid. Åt resterande 1 biff efter att jags prungit intervallerna.

Motion; Intervaller. 1+4*6 rep. Det var segt och det var tungt men det gick. Avslutade med att springa till "mål" vilket resulterade i nääästan 7 minuter (6.45 min)
När jag kom hem skulle jag köra lite styrka med efter en kommentar från The Man, nu minns jag inte ens vad det var, så blixtrade mitt humör till och jag låste in mig i badrummet med boken. Vad jag nu skulle ha md mig boken för egentligen för mer tränat blev det inte. Sur som ättika hoppade jag in i duschen istället och lugnade ner mig.

Och så undrar jag vart Bobbo vart sitt temperament ifrån?;)

Idag är det vilodag. Blir bara en skön promenad till Ps fotbollsträning o hem igen. Och så städning oxå förstås. Imon kommer bebis-ligan. Baka hinner jag imon bitti. Jag ska ju gå upp klockan 5 ;)

Laddning.

Laddar inför kvällens intervaller med vatten och "ninjump".

Lätt beroendeframkallande. Och då snackar jag inte om vattnet...

Oeffektivitet

Det är så märkligt. Om drygt en halvtimma ska vi gå och hämta p. Och jag blir bara sittande. Dumt kan jag tycka.

Oeffektivitet i dess sanna bemärkelse.

Shopping på hög nivå.

Har vart och shoppat;
2 par capribrax
1 par shorts
1 Tankini
2 1/2 jacka (dragkedjan behöver bytas i en därav 1/2)
1 par arbetsbrallor
1 par jeans
1 par "finbyxor"
4 st toppar, Långärmade och kortärmade
1 linne
2 st kjolar
1 underställ
12 par strumpbyxor/leggins
2 st stickade tröjor
2 st koftor
1 st tunika/blus

Kostnad: NOLL svenska riksdaler.

Då vill ni såklart veta vart jag fyndade allt detta till ett sådant förmånligt pris.... I mitt förråd;))

Leksaksskitvapen i skitplast.

Våra barn har inga leksaksvapen. Förutom varsin Emil-bysse i trä från Astrid Lindgrens värld. De har önskat sig leksaksskitvapen i skitplast som blinkar och låter men aldrig fått. De kommer ALDRIG få några leksaksvapen. Vi är sååå emot vapen. Ofta drar jag upp den gången när vi var på en stor lekpark och det kröp omkring en pojke i 10års-åldern i krypskyttsstil med en smattrande leksaks- AK4:a och "skjöt" på de mindre barnen. Fruktansvärt, om ni frågar mig!

Till saken hör att denna gossens föräldrar antagligen kommit från ett land i krig nångång på 90-talet. Fast det spelar kanske ingen roll. Föräldrar som tycker att det är okej att deras barn har leksaksskitvapen kanske inte direkt bryr sig om att de själva fick lämna sitt hemland pga av riktiga skitvapen, krig, blod och döda människor.

Men leker inte våra barn krig då? Njaa... Det fanns en  period när den äldste pojken var yngre men sen har det inte vart så poppis här. Visst de leker andra våldsamma lekar och våra barn är absolut inga ljus. Men vi har vart ganska öppna med vad krig är och innebär och varför vi inte vill att de ska ha plastskitvapen att leka med och varför vi inte vill köpa det. Rätt eller fel låter jag vara osagt.

Lekskitvapen hittar de ändå. I form av hårborstar, pinnar, krattskaft, håvar, spadar....men då använder de i alla fall sin fantasi.

Och fantasi är betydligt bättre än färdigköpta leksaksskitvapen i skitplast.

Stackars Petronella.

Det finns en flicka på Ps dagis. Jag vill inte på något vis hänga ut någon. Så vi kallar henne Petronella, för det finns det ingen där som heter. (däremot finns det en käck sång om en Petronella. Men hon var från Plaskeby så detta inlägg handlar ej heller om henne.)

För att återgå till "Petronella". Det är synd om Petronella. Petronella är totalt överbeskyddad. Petronella styr sin mor och far med järnhand. Petronella får ALLTID som hon vill. Petronella har inga syskon men hon har några katter som substitut. Petronella är extremt bortskämd på ett materiellt vis. Det är jättesynd om Petronella.

Hon har alltid målat den finaste teckningen. Gjort den största sandkakan. Har alltid det godaste fikat och den bästa matsäcken på utflykten. Hennes sådda dagisfrön har växt högre än alla andras. Hon har nyast klänning. Längst hår. Rödast hus. Rosast sandaler. Och har någons småsyskon lärt sig gå eller mot förbjudan fyllt ett år så har nån av hennes katter lärt sig prata eller fyllt TVÅ år. Allt detta enligt henne själv. Allt är en tävling, hela liiiivet är en tävling. Ett maratonlopp och HON ligger alltid FÖRST.

Jag har så svårt för sådana här människor, små som stora. När någon ska berätta något så berättar hon något högre och om några står o pratar så går hon emellan. Har någon haft roligt i helgen så har hon haft roligare.

Hon kommer att få det så jobbigt i livet Petronella. Stackars stackars Petronella.

Det är så förskräckligt synd om Petronella.

Om man skulle lägga på ett kål.

Nu är sopporna over and out. Aldrig mer. Never again, som han sa, allas vår Tomas Ledin.

Har funderat mycket under dag, och gång efter annan provat min fågeljacka. Ååååh den är såå fin! I augusti ska vi på sommarens bröllop nummer två. Då SKA jag kunna ha jacka som "i-fall-det-blir-kallt-plagg".

Vad som mer slog mig under mina funderingar är att sen den 9 juni (då Bobbos förlossning startade) har jag blivit av med 28 kilo! Kan ni förstå? 28 000gram!! (Jaaaa jag veeeet, allt är inte fett. Det var vatten, moderkaka, blod, gegg och en alldeles underbar bebis men ändå....vågen visade ändå 116,5 kilo *huh!*)

Om två kilo har jag tappat 30 kilo. Det vore onekligen coolt att ha tappat dom fram till 9 juni. Vågen är åter batterilös och kommer så förbli till den 9 juni. Och jag, jag ska göra mitt yttersta bästa för att fixa det.
(dessutom når jag en annan delmål, inskrivningsvikten med P i magen om 1,5 kg)

Nu provar vi nåt annat. Biffarna är stekta!

En soppa för resten av mitt liv.

Så återstår då EN soppa. EN soppa för resten av mitt liv. Den absolut sista soppan av den karaktären för resten av mitt liv. Aldrig mer. Men har man betalat så har man. Dyrt.

Så till middag; Chokladsoppa (chokladshake)

Imon blire naturligt, animaliskt, biff och fett.

Bye bye socker och stärkelse!

Under nittio.

Ju mer jag tänker på det desto större blir det. Fast jag blir mindre. Härlig känsla. Att mäta is the shit!
Att prova gamla kläder is the shit! Och sen att komma i de på ett skönt sätt oxå. DET is the shit!

Glad glad glad.

Jag kan knäppa min "fågeljacka" hela vägen upp. Visst den sitter tajt men jag knäppa den heeeela vääägen UPP! och det har jag aldrig kunnat. Jackan är införskaffad som motivation. Den jackan är så fin så fin så den är värd ett eget inlägg. (kommer senare)

Och jag kunde knäppa jeansjackan oxå. Inte för att det är så snyggt och för att jag brukar använda den den knäppt men jag KAN!

Ljuvligt! Härliga måndag!

Sen hittade jag en tunika som jag hade på svägerskans bröllop för 3-4år sen. Och den sitter som en smäck. Så skönt har den aldrig suttit. Faktiskt.

Så lite som jag väger nu, har jag inte vägt sen innan P hamnade i magen. 1,5kg till inskrivningsvikten hos BM med henne i magen.

Jag är under nittio!!! HURRA!!!!!

Mätdag.

Så blev det då en vägdag OCH mätdag. Men nu åker vågen på semester en månad ungefär. Tänk vad den där batteridrivna mojängen kan påverka ens humör och självkänsla. Hur bra jag än mår i kropp och själ och sen ställer mig på vågen och den visar "fel" så sjunker både humör o självkänsla en rejäl bit på stegen. Men ahja... nu visade vågen totalt minus på 7 kilo på tre veckor och även om jag hoppats på mirakel, en sisådär tio kilo så får jag vara mer än nöjd. Huuur länge har jag inte kämpat med 7 kilo förrut?

Men var 7 kilo värt en tre veckors svältperiod med ups and downs? nä. Men säkert lärorikt på många sätt.

Nu till måtten;

Vad; 41,5cm (-0,5cm)
Knä; 48 cm (+-0)
Lår; 66cm (-4cm!!)
Höft;117cm (fanns inget mått från förra veckan)
Röva; 110cm (inget mått från förra veckan där heller)
Midja; 107cm (-0,5cm)
Bröst; 104cm (inget mått från förra veckan)
Hals; 36cm (-1,5cm)
Överarm; 39cm (+0,5cm)

Strålande tider. Dock en ökning runt överarmen, och jag som inte ens tränar dom. Men å andra sidan är dom väldans svårmätta när man gör det själv.

Nu blir det firande i form av jackprovning! Tjenamors!

Black and white.

A söker på Spotify;
"Majköl"

- Hur stavas Jackson??

Får mig osökt att tänka på när min lillasyster var liten och skrev med spretiga bokstäver på "min idol" i en "Mina vänner"-bok;
"Majken. Ja inte våran katt Majken utan Majken jäksån"

All kärlek till små knott som just upptäckt bokstävernas magiska värld<3

Om detta må jag berätta.

Jag glömde berätta en sak angående intervallerna. De avslutades ju rätt så bra ändå och jag var sjukligt nöjd efter avslutat pass. Sista spring....eh...jogg-intervallen (spring är väl å ta i kanske...) så släckte jag ner telefonen (som jag tar tiden med) och bestämde mig för att springa ända till "mål".

Det gick MYCKET bra och jag fixade det lätt som en pannkaka och sprang nästan 2 1/2 minuter mer än jag var tvungen till!

Snart är det nog dax för ytterligare ett experiment. Att springa runt hela slingan. Fast det är kanske att ta sig vatten över huvudet. Men efter nästa vecka kanske. För nästa vecka är det ändå 1+4*6 som gäller. Alltså gå 1minut, jogga 4 minuter och 6 repetioner.

Men imon är det vila och planering av min "biff och fett"-vecka.

Vägdag?

Har ju sagt att jag ska vägas i morgon dag. Men nu kan jag inte bestämma mig. Samtidigt som jag är nyfiken så känns det som det kanske är missvisande.

Och vad betyder egentligen en vikt. Säg att jag skulle väga typ 66 kilo och ändå se ut som jag gör nu. Skulle jag vara nöjd då? Nä.
Men säg att jag skulle väga som nu och ha en stark, sund och tränad kropp. En kropp som mådde bra och var full av energi och kläderna satt snyggt. Skulle vikten vara ett hinder på något vis då? Skulle jag känna att jag var tvungen att ta tag i min vikt? Nä.

Så egentligen säger inte vikten nåt. Och muskler väger mer än fett och jada jada.

Jag är ute efter en sund kropp som mår gott. En kropp som är stark och orkar. En kropp som är (förhållandevis;)) fast och som klär i kläder OCH utan! Som det är nu är det varken eller. Låter hårt, men det är inte så att jag gärna visar mig naken. Helst inte alls faktiskt. Och kläder sitter, i ärlighetens namn inte särskilt snyggt. Det tjorvar och korvar. Lite mindre nu än förrut men fortfarande såpass mycket att det stör mig.

Så vad tycker ni? Ska jag väga mig imon av ren nyfikenhet och sen slänga vågen åt fanders och bli polare med ett snyggt måttband?? Eller är det bara jag och mitt snöre imorgon och forever?

Let me know.

Jag har gett upp.

Jag har gett upp. Kan man säga. Min idé om hur man går ner i vikt, eller minskar sin fettmängd närmare bestämt har kommit ikapp mig mer o mer. Jag har kämpat på. Men ibland tar den psykiska motståndskraften slut.

Detta har hänt. Vilket har resulterat i att jag hoppat över en soppa om dagen i två dagar och istället ätit mat. Igår var det 2 hemgrillade revben och idag blev det en hemgjord o grillad hamburgare med lite bea och lite sallad. Ser det väl inte som nåt fel egentligen. Det får helt enkelt vara min lilla upptrappning.

Imon blir det soppor dagen lång och på tisdag börjar jag hänga på allvar med Sten Sture.

I går. I dag.

Igår var det en lättfotad(!?), energisk kvinna i sina bästa år, med gott självförtroende och full av motivation...

Idag var det en tung, sleten, småbarnmorsa som kände daller överallt och som var LIVRÄDD att möta någon (eller mot förmodan komma ikapp någon) som tog sig runt i spåret.

Skillnaden var nog just motivation och geist. Men hon gjorde det minsann. Faaaen vad hon är bra!!

Och denna "hon", det är JAG det!

Måndag gäller.

Morgondagen blir nog oxå gällande soppa. Har ju "hoppat över" två soppor och så fick jag med en extra.

En av de överhoppade sopporna bestod av lunch i form av en dinkelpannkaka och lite grädde. Stod mig baskemej fram till kvällssoppan.

Den andra överhoppade soppan inträffade igår kväll av två hemgrillade revben och lite bea. Stod mig heeeela kvällen och imorse var jag inte ens hungrig. Märklig känsla.

Fortsätter att läsa Sten Sture Skaldemans bok "Ät dig ner i vikt". Det är så logiskt allting. Såklart att det är såå! Fortsätter att rekommendera den. Mycket intressant läsning. Så det blir kött och fett för min del ett tag framöver.

Men den konstiga känslan som infunnit sig är att jag inte längre ser mig själv som sjukligt fet. Jag lider inte längre av grav övervikt, inte ens inne i mitt huvud (inte så på nåt vis att jag lidit av grav övervikt inne i hjärnan, på deeeet sättet...men aaah ni fattar..). Märklig känsla....

..men oerhört härlig!

Status.

Aptrött. Druckit för dåligt. Ätit lite mat.

Natti<3

BAAM!

Tänk om det var lika lätt att gå ner i vikt som att rengöra spisen..

Spruta lite cillit bang och sen...

BAAM! fettet är väck...

Gud vad det vore bra;)

Fet inte dum.

...Och så var det då fredag igen. Ganska skönt om ni frågar mig. Mannen jobbar igen, P är fri från feber och andra krämpor (tills det dyker upp nåt liiiiitet sår man knappt ser på ett finger eller en tå eller nåt...). Allt är som vanligt mao. Skönt.

Tre dagar kvar av sopporna. Skönt.

Ikväll ska vi på kalas då ja.

Känns sådär. Sopporna känns obekväma och inget jag kanske vill skylta med. Om jag skäms? Ja kanske lite faktiskt. Vet vad svärmor kommer säga och jag håller på att smida slagfärdiga svar och stålsätta mig för gliringar. Kommer ju garanterat att få höra att jag kommer att gå upp allt igen. Ah jo, om jag återgår till den kosten som gjorde mig fet. Men det var ett tag sen nu...

Jättelängesen faktiskt. Sen räknar jag med ca två kilo upp några dagar efter avslutad svältdiet. När vattnet binds i kroppen igen.

Jag är medveten. Jag är påläst. Jag är fet men jag är inte dum!

Måste öva.

Ojj, jag inser, två sekunder efter förra inlägget, att jag måste öva. Öva på att njuta av tystnaden. Känna mig tillfreds med största möjliga tyyyyyysssssstnad.

Det är rätt svårt faktiskt. Jag blir nästan lite lätt stressad av tystnaden. Och det skrämmer mig lite.

En vacker (ELLER regnig) dag ska jag gå ut i skogen och sätta mig på en stubbe och bara va. Undrar om jag fixar det?

Naa, jag börjar väl plocka upp kottar, kratta grästuvorna med fingrarna, sjunga högt för att inte fåglarna kvittrar högt nog, röja upp, torka fågelskit från stenarna med jackärmen och lägga alla pinnar i en hög...

Jag vet att jag absolut INTE är nån pedant, men jag inser att jag är småbarnsförälder-skadad...

Ensam hemma.

Egentid. So to speak. I absolut MAX en timma. Mannen hämtar de stora tu från skolan och de små tu fick äran att åka med.

Direkt ner med röven vid datorn för nåt litet inlägg och uppdatera mig om omvärlden. Aftonbladet göra sig icke besvär. Bara eländes elände. Facebook får det bli;)

Hmm, vad ska jag sätta på för musik? Och hur högt?

Eller...vänta. Äre det inte rätt så skönt att njuta av tystnaden. Låta öronen vila? Snart fylls de av;
"Mamma, kan vi...." Mamma, får jag?" Mamma. mamma. maaaammaaaa!!" "mamamamamamama..." "ba! ba! ba!" "iiiiiiiiihhhhh..." (Bobbos nya läte, hujedamej!)

Ah okej, jag låter dom vila.....öronen alltså

Picknick på taket.

I måndags blev mannen sjuuuk. Och nu menar jag sjuk på riktigt för min man hör inte till töntligan som blir döende så fort de får skoskav o snuva.

Natten till tisdag vaknade P med halsont och fick således vara hemma från dagis igår. Rätt beslut. På kvällen hettade Lillans panna i 39,2.

Idag feberfri och ligga pigg som en mört. "Jippi, då kan jag följa med på utflykten imon" så vi har donat med matsäck och fika.

Vid läggdags skulle vi göra en provtemp, 38,2. Scheisse!! Bevsikelsen visste inga gränser men tårarna uteblev (märkligt!)

Då lovade mamsen att OM hon inte kan åka med utflykten imon så ska vi äta matsäcken på taket.

Så om ni inte hör nåt mer från mig...så vet ni...då har jag trillat ner från taket..

Skräp.

Jahopp. Så var det sista veckan var det nån som sa, det kan ha varit jag själv. Men ujujuj så motivationen åker berg- och dalbana. Den borde vara skyhög med tanke på att det gett såna resultat. Men nehepp, det hjälper föga. Det bevisar ju återigen att jag lider av ett missbruk av krånglig art.

Man behöver inte alkohol för att leva, ej heller narkotika eller nikotin men äta bör man, annars dör man.

Jag dricker mina soppor, hualigen, men däremellan är det ganska mycket skräp. Kanske är det så att både kroppen och psyket vill ha mat att tugga nu. Orkar lixom inte mer. Jag tycker det börjar visa sig lite på tålamodet gentemot mina barn och min man. Usch, detta som inte fick hända.

4 days to go. Hang in there! Imorgon är en annan dag, som Christer Björkman skulle ha sagt.
Jag vet nu att baka småkakor när man går på diet är ingen god ide. När man inte ens får ta en näve nötter som plåster på såren. Jag vet ju oxå att om jag äter mina soppor 7.30, 12.30 och 17.30 och däremellan sysselsätter mig så flyter det på bra. OM denna sysselsättning inte innefattar mat eller småkaksbak.

Jag lär mig mycket om mig själv och min problematik. Jag får försöka se mina "misslyckanden" som just erfarenheter och lärdomar, lite för att inte bryta ihop. Jag orkar inte tycka att jag själv är dålig just nu. När jag vet vilka mina största fallgropar är kommer jag ju faktiskt ha lättare att undvika de.

På fredagkväll är vi bjudna på 5års-kals med grill o tårta. Min hjärna jobbar förbrilt med en "lösning" på "problemet". Men det är nästan så att jag har lättare att sköta mig bland folk. Det är i smyg "erfarenheterna" sker. Jag är lite som en skåpsupare.

Häromdagen skulle jag ha vart full när familjen kom hem. Usch vilken skam jag kände. Låt det aldrig hända igen!!

Knickersena.

Knickersena ni vet. De svart, urtvättade med resår i grenen, de som inte har nån som helst impregnering kvar. De åkte ju aldrig in i garderoben. Det fina vädret kom ändå.

Fast det var inte det jag tänkte berätta om för det fina vädret har ni nog själva blivit varse och det var väl egentligen inte så att jag trodde att väderomslaget berodde på mina knickers..

Jag har ju sprungit i de där knickersena sen jag började med sopporna och så igår skulle vi gå till affären och hämta ett paket så då tog jag närmsta hellånga braxs. Mina adidas-brallor som jag sprang i innan det fina vädret och innan knickersena....och vettni!?

De sitter skiiitlöst. Eller ja, i alla fall om man jämför med tidigare. För de satt tämligen tajt förrut.

YÄY på den!!

En bit brie.

Exakt huuuur mycket kan man längta efter en bit brie???

Jag längtar typ som om biten brie var min mor o far och jag var på världens sämsta och tråkigaste kollo....

SÅ mycket längtar jag efter en bit brie.

Snälla, det är väl en fas?

Förmiddagen har mertid ackompanjerats av skriiiiiiik. Bobbo vill inte... Bobbo vill inte sitta i knät, Bobbo vill inte vara på golvet, Bobbo vill inte leka, Bobbo vill inte sitta vid bordet, Bobbo vill inte titta i bok och Bobbo vill inte heller ha vatten, ej heller banan och inte ens nappen.

Vad är fel? Han har vart vaken i 2 1/2 timma for god's sake!

Snälla säg att det är en fas, en tand, en fis på sne...vad som helst! Säg att det går över.
Jag får snart bryt...

p.s Nu sover han gott i vagnen på verandan. Ibland kan man väl ha en trött dag, att jag inte tänkte på det. Kan jag, kan han. Han kanske oxå är på väg att bli sjuk så som pappan hans och storasyster.

Boktips.

Sten Sture Skaldeman; Ät dig ner i vikt!

37svenska riksdaler på Adlibris. Pocket såklart, annat köper jag inte.(förutom kokböcker, kokböcker i pocket är vääärdelöst) Perfa att ta med sig överallt.

Bobbo sover, dags att städa badrummet. Tjing!

Den bistra sanningen.

Här kommer några mått;

Vad: 42cm
Knä: 48cm
Lår: 70cm
Höft: Snöret räckte inte till, återkommer.
Midja: 107.5cm (-7.5cm på veckor)
Bröst: Pallade inte klä av mig. Återkommer.
Hals: 37.5cm
Överarmn: 38.5cm

Den bistra sanningen!

Mätt och mått.

Inte vägdag som måndagar brukar vara men väl mätdag. Tror vågen ska få vara gömd ganska ofta. jag känner mig totalt avslappnad vad det gäller just våg och vikt. Vikten känns helt plötsligt inte så viktig längre, så länge måtten minskar. Är det någon som vet hur ofta man bör mäta sig? På en vecka kanske det inte händer så värst mycket om man inte gör radikala saker... Ahja, får prova helt enkelt.

Dags för mätning av midjan imorse. Ångrar mig lite nu att jag inte mätte fler ställen dagen då svälten tog vid;)

Hursom, måttet runt midjan visade 3,5cm mindre än förra veckan. Så totalt -7,5cm!!! Yäy! (ja okej skjut mig med "det kommer öka när du börjar äta", do it bara!)

Jag känner att jag mår bra i alla fall. Är nöjd, för jag har mått ytterligare ett mål på min (låååånga) lista;
Midjemått under 110cm

Läste nånstans att BMI är inte heligt längre. Tacka fan för det när Anja Pärsson är överviktig och Magnus Samuelsson är sjukligt fet. Mycket missvisande! Nu litas det mer på midjemåttet, som kvinna bör man ligga under 88cm. Heja heja. "Bara" 19,5cm kvar då;))

Melodifestibalen.

Det bästa med kvällen igår var i alla fall att Sverige och Eric Saade kom före den där dryga fisförnäma skit-ryssen.

Heja Eric!!

Pass 4.

Pass nummer fyra och veckans sista avverkades i morse kl 8. Härligt härligt. Även om det är jobbigt (och det är kanske det som är meningen..) så känner man att man gör tydliga framsteg. Måste inte heeela tiden fokusera på andningen(två steg inandning och två steg utandning) men det är riktigt skönt att kunna ta till det när det känns tufft. Annars så joggas (lufsas) det mest på och vissa intervaller, oftast sista och näst sista löpintervallen fixar vi att småprata under tiden...

Är det inte härliga framsteg så säg?

Imon börjar min sista sopp-vecka (gud hör bön) och intervallerna ser ut såhär;
Gå 2min+ jogga 4min * 5 repetioner och fyra ggr/veckan.

Imon blir det ingen vikt men däremot ska mina mått mätas och publiceras.

Nu är hockey som gäller. Forza Sverige!

Vågade popcorn och jävlans pannkakor.

Vågen är gömd. Ja nästan. I alla fall så är batteriet urtaget och gömt. Ingen vägning förrns sopp-veckorna är över. Kanske kan det få mig att slappna av, glömma bort att tänka på siffror på vågen och slippa den inre stress det ibland kan ge mig.

Vägning kan lätt gå till överdrift för mig. Vägning det första å morgonen, väga efter frukost, efter pinke-paus, väga för lunch och efter lunch...osv. så där kan det hålla på. Sjukt! Jag är medveten om att det är lite sjukligt och jag vet ju att man inte ska väga sig oftare än en gång i veckan för att få det mest rättvisa resultatet.

Jag vet ju oxå att stress kan påverka viktnedgång negativt. Och då kan jag känna ännu mer stress över att jag inte ska känna stress över att vågen står still och så blir jag ännu mer stressad av att jag känner stress över att jag känner stress... ah sjukt var det ja.

Men nu tar jag vågsemester och det ska bli skönt att slippa fanskapet. Har känt mig avslappnad på ett "vågat" sätt idag. Har druckit mina soppor och mitt vatten och nu är tänderna tvättade. Jag har stått emot både rosa pannkakor och nypoppade popcorn. Jag är så jävlans bra!

Mysig fredag på er!

Poppoppipopopop.

Huuur i hela friden överlever man doften av nypoppade popcorn? Och huuuur i hela friden låter man bli dom små rackarna??

Jag SKA!!

Fritt fram.

Hela dagen har jag tänkt i blogginlägg och nu när det är fritt fram så är alla inlägg som bortblåsta. Jag måste lära mig att alltid ha en anteckningsbok i fickan och använda den!

Åh vad ni går miste om nu...

Veckans trea.

Sådärja. Då var veckans pass nummer tre avklarat. Hur det gick? Det gick. Men fanken vet om jag inte ska försöka mig på varannan dag istället för två dagar i rad? Benen var riktigt sega idag.

Under denna och nästa svältvecka i alla fall och sen så kanske man får livet tillbaka. Just nu är jag mest bara bitter. Men upp tänker jag fanimej inte ge. (mycket svordomar i de senaste inläggen, känsliga personer varnas..)

Imorgon är det vilodag och sen flyttar jag söndagens pass till lördag eftersom nästa veckas första pass är på måndag.

Vidare är jag lite nyfiken på matdagboken.se och är det så att du som läser detta har nån som helst erfarenhet eller bara har hört nåt om den så vore ingen gladare än jag om du lämnar en kommentar...

Sen är det Åh! på vad jag längtar efter fredagsmys, några skivor prosciutto, en bit brieost, några oliver och ett glas bubbelvatten. Ge mig!

Hey Baby.

"svält biter sällan på fett. Snarare tvärtom.."

Jo men Hey baby, I know.....

Svält biter inte.

Jag får lust att påstå att svält är överskattat. Men då rasar säkert massorna, utan att ens veta hur jag menar. Eller massorna o massorna....OM nu massorna hade läst min blogg. Plötsligt hade media hängt ut mig och utfört en häxjakt ala Ola Lindholm på mig. Jag hade tagit det. Dvs brutit ihop och gått i idé.

Fast nu var det faktiskt inte en ev häxjakt jag hade tänkt uttala mig om utan mer om svält. Den svält som en sopp-diet består av. Jag har levt på soppor i en vecka och 4 dagar nu, alltså 11 dagar. Efter 7 dagar hade jag tappat 3,4 kilo och 4 cm i midjan. Yäy!

Som den våg-o-holic jag är så KAN jag ju bara inte låta bli vågen utan måste "kontroll-väga" mig, som jag så fint döpt det till. Idioti!

Det är vid det här läget jag börjar känna agg mot mig själv, jag blir förbannad rent ut sagt. På mig själv alltså, ingen annan. För min dumhet. "kilona kommer att rasa" Fans skit! jag gick på det och betalade dyra pengar. Lockades av tanken att gå ner typ 10 kilo, då skulle jag vara riktigt riktigt nöjd. Det är 150 spänn per kilo. Skulle jag såhär i efterhand, ha lust att betala 150kronor/kilot? Nä jag tror inte det.

Jag känner mig inte lurad för det är jag själv som är lurendrejaren i dramat. Ett satans pucko som valde att tro på detta. Hade ju säkra källor och allt. Imorse på "kontroll-vägningen" hade jag GÅTT UPP. Inte några hekton, utan 1,6kilo! Det är ganska mycket det. Och den dagen jag "skaffade mig nya erfarenheter" kan KNAPPAST ha resulterat i det. Det skulle ändå i så fall betyda att jag skulle gå upp ALLT den dagen jag äter riktiga mål istället för den där flytande skiten.

Nu ska jag be Mannen att gömma vågen till den dagen jag är färdig med den här skiten. För ge mig, det tänker jag inte. Jag ska dricka upp varenda j****a krona i form av soppa. Och sen NO MORE!
Var snälla och påminn mig den dagen jag börjar yra om nån annan svält-diet.

Svält biter inte på det här fettot..

30 cm??!!

Alltså det var sååå trevligt på bebisträffen. Jag ville aldrig att det skulle ta slut, att gå hem med en sovande bebis kändes tyst, tråkigt och ensamt.

Jag är ärlig nu. Ordet bajs nämndes inte en endaste gång, förutom råttbajs...fast kanske mer skit...i samband med allt renoveringsprat.

Åh jag har tankat energi. Såpass att jag bjöd hem alla till oss nästa torsdag halv tio. Ojojoj. Ni förstååååår vilken lång att-göra-lista jag fick helst plötsligt. Den växte minst 30 cm.

Härligt. Det är mitt bästa tips ALLA kategorier....bjud hem någon som aldrig varit hos er. Då jäklar vad man städar, och bakar o donar och rår om sitt hus, slutför små renoveringsobjekt som att sätta dit det där listerna som legat i några år nu eller täta de där fogarna som skulle gjorts för nån månad sen...

I like! Nu ska listan skrivas....

Snor dreggel och kaffe.

Bebisträff står på schemat. Och hör o häpna, jag är på väg dit. Kan bli trevligt!
Bobbo är snorigare och dreggligare than ever... Än så så länge är jag ren och hyfsat fläckfri.

Det och lite kaffe i tankarna, får mig att tänka på det äckligaste...hm...Talesätt? Ordspråk? Vet egentligen inte vad det klassa som, mer än äckligt;

"Det är klumpar i vällingen idag sa den blinde när han drack ur den lungsjukes spottkopp"

Fy faaaan! Nu blir det INGA som helst svårigheter att stå emot hembakad sockerkaka och köpa ballerina-SCHex;)

Tantigt.

Jag ska bli lite mer tant tänkte jag. Sådär till husbehov. En ganska cool tant dock, som min granne. Hon är typ 94 och blir sugen på pizza och starköl.

Nu ska jag ju varken dricka öl eller äta pizza. Men lite mer tant tänkte jag bli. Inte be om ursäkt för mig själv och min existens, åka och handla i rusningshandeln och ställa mig MITT I gången med min vagn och lixom bara vara i vägen.

Jag måste träna på det. Att vara i vägen. Tycker inte om att känna att jag är i vägen. Däremot kan jag tycka att det är kul att vara i centrum lite då och då, fast det var mer förr.

Jag ska säga preciiis vad jag tycker och känner och stå upp för mina åsikter, sådär som tanter gör. Fast jag vill inte såra nån, sådär som tanter kan göra. Jag var bättre på att argumentera för mina åsikter förr, nu lägger jag mig rätt fort, leker gås och tycker ändå som jag tycker.....innerst inne.

Jag ska sminka mig hur jag vill och ha exakt vilka kläder jag vill, även om de varken följer modet eller egentligen matchar tillsammans. Jag gjorde det mer förr. När jag gick på gymnasiet ägde jag knappt ett svart plagg. Ännu mer färgglad måste jag bli. Igen.

Och så måste jag skita i vad andra tycker....eller vad andras KAN TÄNKAS tänka. För jag vet ju inte egentligen. Jag bara tror att jag vet vad den och den tycker och tänker. Skit i det! Måste träna på det. Jag var bättre på det förr.

Undra varför det blitt så här? Det var helt enkelt bättre förr... Eller ska jag kanske säga att JAG var bättre förr.

Nu ska den här tanten ge sig ut i spåret, slåss med myggen och köra intervaller. Sen kanske det blir kaffe i koppen med rosa blommor och guldkant.

Detta är en bra jävla dag.

Detta är en fin och otroligt BRA dag. JAG har gjort den till det, för vi har själva makten över våra egna dagar här på jorden.

Visst, saker kan gå snett och folk kan vara otrevliga eller rent av elaka. Men vi väljer själva hur mycket energi vi vill lägga på det. Kanske vara en gås och låta skiten bara rinna av och ibland kan det vara oerhört befriande att vara lite elak och jävlig tillbaka.

Idag har jag bara träffat idel trevliga människor, sugit i mig av deras energi och glada miner, samlat på mig "bra mående", fokuserat på sopporna och vattnet istället för att fokusera på allt jag inte får äta. Druckit kaffe i en mycket vacker gammal kaffekopp. Målat om amplar som jag fått av min faster, white goes black. Busat med min underbaring till son. Längtat efter mitt hjärta till dotter, har varit på väg att hämta hem henne flera gånger men vi samlar energi på varsitt håll idag. Dessutom har jag njutit av vädret och livet i stort och smått.

Hur har er dag varit so far?

<3

Bobbo sover.

Min son orkade inte mer. Lika störd inatt som vi av den satans flugan. Nu sover han gott och jag som har massor av göra, påbörja och slutföra borde verkligen göra just det.

Men vart hamnar jag? Här.

Jag ska nog vara glad att det knappt fanns datorer när jag var liten, än mindre internet. Annars hade jag nog vart en extremt fet unge (om inte mina föräldrar haft sunda dator-regler vill säga) och haft det ÄNNU kämpigare nu.

Tack vare fotboll, lite tennis och lek i skog o mark så har jag nån slags grundkondition och kärlek till att röra på mig.

Tack Jörgen, Stig, Pappa, Peter, Inge och Stefan för att ni tog av er egen dyrbara tid och gav den till mig och många andra tjejer och lät oss springa, svettas, skratta, gråta och umgås i idrottens förlovade land.

Tack vare er är jag nog lite mindre fet;)

Några +.

Man glädjs ju åt det lilla..

Igår sa Mannen att magen blivit mindre (min alltså..) och idag sa en bekant att det "syns i ansiktet".

Det är sånt som gör att man har lust och orkar fortsätta med denna "svält", för det är inget annat än svält. Jag har aldrig i hela mitt liv kört nån diet (full ut ska tilläggas). Fast jag vet att jag försökte med den där "ap-dieten", när man ska äta bananer tills man går som en apa typ. Men det förstår ju vilket spån som helst att inte det funkade och jag fullföljde det inte heller.

När jag jobbade på hotell och det var stressigt som fan (vilket det oftast var) så fick jag för mig att köra lite Nutrilett för att över huvudtaget få i mig nån slags lunch och på köpet tappa nåt kilo. Således var det oxå bara lunchen som hette Nutrilett. Men fyyy faaan! Inte nog med att det var som att dricka nån soppa gjord av ett barn i sandlåda bestående av vatten, sågspån och kakao så slog magen bakut och all den tid jag la på att springa i panik till närmsta toalett (ja en gång fick jag tom använda en på ett rum..) och sprutlackera hade jag kunnat lägga på att äta en bra o god lunch istället.

Egentligen tror jag inte ens på dieter av dessa slag. Ja ni hör ju hur mina chanser att lyckas fullfölja är. Men jag ska FANIMEJ fixa det ändå. Jag har ju betalt;)  Jag tror ju egentligen att det enda rätta är god och nyttig mat för både mage, tarm, hjärna, hjärta och själ och motion som man mår BRA av. Motion ska vara njutning. Man behöver inte träna som en atlet eller ens för att så småningom BLI en atlet. Nej nej, vardagsmotion ska vi inte fördömma.

Den bästa motionen/träningen är den som blir av!

1 1/2 vecka kvar sen Hello älskade GI, då ses vi igen. Jag saknar dig!

Pausdag.

Fick igår ett tips om en hemsida, och eftersom jag vet att ni är en del som också kämpar och som hamnat här ska jag ge er den adressen innan jag fortsätter mitt inlägg;
http://fina-mamman.blogspot.com

Hon kör Extravaganza, lite annat än det jag kör. Soppor är väl det lika, VLCD (Very Low Calorie Diet)
Men hon skriver att efter ett visst antal dagar(måååånga fler än de jag kört) så har hon "pausdag" och äter det hon vill.

Jag anser att det var till hälften en sån jag hade igår och så tar vi nya tag idag. På momangen!

Tänk vad lite tankar kan göra.

Idag har vart en pissdag rent motivationsmässigt. Jag håller på att tappa greppet utan att egentligen veta varför.  Jag tänker inte gå in så mycket på hur mycket jag tappat greppet idag. Jag väljer att lägga det bakom mig otroligt snabbt och ta nya tag. Det är inte måndag som gäller längre, det är stunden direkt efter mitt misslyckande och dagen efter finns det inget annat än ett jävlaranamma.

MEN.

Så går jag in här och har kommentarer att "godkänna" och tänk vad fina tankar och peppande ord kan vara till stor hjälp. Tack vare två fina personer som stod mig så nära när jag var barn så känner jag att om inte annat så ska jag åtminstone leva upp till deras ord, att jag är "grym"och att jag klarar detta.

Tror faan att jag klarar detta. Jag VILL ju inget hellre. Åh vad jag är glad för fina människor i mitt liv.
Jag har ju verkligen inget att varken sura eller deppa ihop över egentligen.  Visst får man tappa greppet, bryta ihop och komma igen.

Men nu är det ta sig i kragen som gäller, vara stolt över den jag är, över det jag gör, över mina otroligt fina barn, min man och det fina vi har tillsammans och som vi pysslar om. Kärleken är störst av allt. Och nog fanken ska man vara stolt över den, tjock som smal.

Pussa nån innan ni somnar, om det så är ni själva i spegeln <3

Avhoppad polare.

Min intervall-polare hoppade av dagens pass. Hade jag oxå kunnat göra, med den tvätthögen... Men nejnej! Ut i spåret vi gå...

Fick följande sms innan start;
"Heja dig du är bäst du fixar lätt springet!
Puss och kran från P och mig"

(jag antar att han menade KRAM och inte kran;))

Lätt gick det inte, men det gick. Jag är nöjd.

(Lite fånigt dock att jag vände håll när jag kom ifatt två promenerande ungdomar. Fan att jag inte kan vara stolt över att jag förflyttar min feta lekamen runt det där spåret. Stolt stolt stolt!)

Veckans motion.

Då är det alldeles strax för veckans första intervall-pass. För veckan är det följande som gäller;

3min gå+4min jogg*4 repetioner

Så kör vi måndag, onsdag, torsdag och söndag.

Hupp hupp!

Vägdag.

Veckans resultat.

Vikt: -3.4kg
Mått: -4cm i midjan

Att tänka på: Jag måste måste måste träna på och lära mig att var NÖJD. 3.4kilo på en vecka är ju huuur bra som helst, men ändå kan jag inte låta bli att känna besvikelse. Det KUNDE ju ha vart 4 kilo eller tom 5.  Men vad skulle jag ha gjort annorlunda då? Jag tror knappast att två nötter och en skiva bacon är skillnaden mellan 3.4 och 5 kilo minus på vågen. Och i så fall kommer jag gå upp ALLT på en dag som jag gått ner på tre veckor och det planerar jag INTE. Jag har slö förbränning och det är jag medveten om, men jag har förbaskat svårt att förlika mig med det. Hur länge brukar jag inte kämpa för 3.4 kilo? Länge!

Nu har jag inte kämpat länge men hårt. I alla fall psykiskt. Nu går vi in i andra veckan och nu är det bara psykiskt det gäller. Tänka på annat än äta. Så det får bli "att tänka på" denna veckan; "att inte tänka"

Tänk på att inte tänka. Sounds great! Nu kör vi en vecka till. heja heja!

Eftergivelse.

Åh neeeej! jag har börjat ge efter. Jag MÅSTE klara dessa tre veckor för jag mååååste klarar tre ååår på högskola typ nästan år. Ahja, nog om det. Tillbaka till att jag börjar ge efter.

Jag kan inte svara på varför. För jag vet inte. Verkligen inte. Har inte ätit mat eller en måltid, inte ens en liiiiten måltid. Häromdagen tröt tålamodet på barnen "tack" vare hungern så jag tog en valnöt och en pistagenöt och var ganska omgående tillbaka på banan. jag tänkte; två nötter kan väl varken göra till eller ifrån, och hungrig det är jag ju redan.

Sen har det hänt nån gång till. INTE för att mitt humör, som faktiskt håller sig hyfsat i shack faktiskt (peppar peppar), har gått ut över barnen utan...tjaa...jag vet inte. Kanske för att jag kan. Nä, låter som en synnerligen dåååålig orsak. Jag håller nog fast vid att jag faktiskt inte vet. Det blir nästa lärdom, att ta reda på varför jag ger efter?

Imon är det vägning och två veckor kvar. 1/3 gjord! KOM IGEN!! FÖR HELVETEEE!!

Nu går vi ut och kör lite intervaller. God kväll!

Hey ho.

Let's go and watch some cows run like idiots...

Familjesöndag<3

Kladdkaka och heja mig!

Vi blev bortbjudna på fika och alkoholhaltiga drycker igårkväll. Och vettni? Jag drack vatten. Vatten vatten och åter vatten och så en kopp kaffe.

Inget vin, ingen öl, ingen jäger, ingen cider, ingen kladdkaka och ingen grädde....

Jag är såååå jävla duktig. Faktiskt. Och nöjd till tusen! Heja mig!

Matpilsk.

Ååååh jag är så sugen. Mannen tog med sig två små pojkar för att hämta den största av de tre. P är hos sin killkompis och leker.

Tyyyyysssstnad. Så när på en en humle-jävel som envisas med att spela dum och tror att h?n kan komma ut genom rutan.

Jag är så sugen, så sugen och var nära på att falla in i det gamla invanda..att äta nåt för att att jag helt plötsligt blev själv hemma. Utnyttja tillfället lixom. En alkis hade korkat upp. Jag börjar tänka på mat eller nåt annat ätbart. Börjar snoka i skåpen efter nåt att sätta tänderna i.

Fast nu hejdade jag mig och skåpjakten tog aldrig sin början och lär heller inte göra. NEJ!

Nu ska jag fira tystnaden genom att ställa mig och steka blodpudding o bacon till min fina familj. Plååååågsamt!

Hör o häpna.

Lystring Lystring vid alla röda ljus!

Idag äre det här fettot som åker till stan i jeans:)

okäjjrå.

En bukett ljuuuuvliga tulpaner, en shaker och 20 slippapper till min slipmus=Bitterhet borta! (som den materialist jag är...häpp!)

Bilstol och FAN.

Måste bara få det ur mig. Ibland blir detta en bikt. Lite lördags-pip och sen kan jag (förhoppningsvis) gå vidare med denna underbara dag..

-Kan jag gå på vårfesten på torsdag?
-Visst.

-31maj ska vi tacka av en på jobbet med vinprovning och middag, Är det ok om jag går?
-Visst.

-Nästa fredag är det fest på jobbet. Vad säger du, "får" jag gå?
-Visst.


-Kan inte du ta med Bobbo imonbitti när du ska skjutsa V vid kl 7?
-Jag har ingen bilstol i bilen.
-Men den står ju i hallen.
-Men den hinner jag inte sätta i så tidigt. (tur då att jag sa till dagen innan:P)
(bör kanske tilläggas att detta sas med ett leende..OM det gör nån skillnad)

Till detta bör kanske tilläggas att det lyxigaste just nu för mig är just sovmorgon. Jag har inget jobb som har fester, av-tackningar eller andra jippon, inga pengar att åka på SPA för, inga pengar att shoppa för eller äta lyxiga luncher på stan för, ingen egen tid att avsluta små projekt eller att få vara kreativ under.... tja, ja så sovmornar eller lite egentid är det enda andningshål jag har för tillfället.

Ne men jag är inte bitter. Eller jo, det är jag. Idag är jag bitter. Som FAN.

Sångtant och tänt ljus.

Hur tänkte hon? Sångtanten. När hon tände ett ljus mitt på golvet.

Och nu syftar jag inte i första hand på att det var fullt solsken utanför fönstret och detta solsken som strömmade in i rummet. Utan jag tänker mer på att gänget i "sånggruppen" är ca 8 små godingar i åldrarna 9-13 månader....

Väderleksrapport och bajskonsistens.

Jag kan sträcka mig till att prata barnkläder och olika märken och färgglatt kontra klassiskt vitt, beiget och marinblått och så vidare, för barndesign är kul.  Men när det kommer till "ååååh, nu har Lillan tatt sina första steg" "naaaaaw", "Lillen äter så bra nu", "Sover din lille hela natten eller hur är det nu?" Längd. vikt, bajs, tänder och fan och hans moster, då får jag fanimej spunk! Usch o fy!

Jämföra jämföra jämföra....bräcka bräcka, vara bättre....vara längre, tjockare, smalare, mindre, duktigare, sötare, snyggare.... Skit samma!

Pallar inte! Ibland undrar jag vad jag gör på de där mamma-träffarna. Idag njöt jag av en kopp svart, lekte med barnen, gosade med min lille trött-mössa och genomleeeeed mamma-pratet. Eller vad man nu ska kalla det där tjöööötet. Jag skiter ärligt talat i om Kalle äter bra eller dåligt, om Ellen håller på att få tänder och om Fabian skiter löst eller hårt....CCL....Couldn't Care Less! Sorry.

Bobbo kan säga V-Ä-D-E-R-L-E-K-S-R-A-P-P-O-R-T.... Pilutta er! (eller inte, men vem bryyyyyr sig?)

Det går bra nu.

Hungern är borta så jag får äta dagens tredje och sista soppa för att jag måste inte för att jag är hungrig. Samtidigt är det lite skrämmande för jag har vart och avverkat dagens intervaller, veckans andra. 2min+3min*5 repetioner.

Det var jobbigt men I did it! och jävvlar vad nöjd jag är nu...

Dagen blev som jag gjorde den, BRA!

Luktärt och Planeter.

Planet ring??? Såna som jupiter har?

Ne, skrev fel. Menar Plantering:)

P har tagit med sig växter till dagis idag (ja jag envisas med att säga dagis....för att jag KAN) De har ett land och alla barn, de som vill och kan, får ta med sig växter. Det är stort.

P älskar växter och trädgård, blommor och fjärilar. Förra året gjorde hennes höggravida mamma och hon en fjärilshörna som det pysslas med även i år. Nu fick jag ju dock höra att luktärt tydligen är giftigt, inte nog med att jag köpte fel och köpte låg istället för klättrande... Allätaren Bobbo kommer ju bli förgiftad denna sommar. Ajdå! Inte bra.

Hur löser vi detta? Kanske kan sätta planet-ringar runt landen....

Knickers.

Det var varmt. Våren kom med besked och folk kastade av sig sina kläder och brände sina näsor. Jag hann tänka; "vaaaaad ska jag nu ha på mig när jag lufsar runt i spåret?" Kom så att tänka på mina gamla fotbollsknickers med resår i grenen. Jävligt fula men ack så användbara. Tuuuur att jag inte slängt.

Fram med dom och ut i spåret. EN gång!

Vad fanken hände sen? Kallt som sviiiiin.

Men hörrni, jag lägger tillbaka knickerserna (?) längst in i lådan igen så ser vi vad som händer.... Är ni med på den? Bom sicka bom.....

Prisa herren!

Jag har fått livet tillbaka!

Ja men precis så kändes det när jag fick beskedet att kaffe (tillsammans med te och cola light) är okej under denna diet. Hallelujha! Som ett Amen i kyrkan. Te och cola light ligger inte så mycket för mig men KAFFE!

Prisa herren!! Amen!

Dag 3 av 21.

Dag 3 av 21.  7 måltider av 63.....

Och idag känner jag hopp om livet:) Detta fixar jag som en dans (shit, jag som inte kan dansa;))

Ikväll har P fotbollsträning och resten av La Familia har kvällen off. V hoppas bågskyttet ikväll pga nackspärr. Inte gör det mig nåt för onsdagar är alltid så fullsketna med hämta o lämna, kvällsmat och dusch, supportande föräldraskap och hejarop. Är alltid så trött på onsdag-kvällar. Men ikväll äre jag som ger mig på en runda i spåret...

Kanske är det rätta nu att ta motionen efter all näring istället för på morgonen på tom mage. Kanske ska ge mig på lite muskelträning de mornar jag inte springer för jag gillar att tvingas upp på morgonen. Inte själva tvingandet utan mer de faktum att jag är vaken, huset är tyst och stilla, någurlunda välstädat och bara en trappa bort ligger hela min fina familj och snarkar och sover...Åååh de är så fina när dom sover! (och annars;))

Dagen är lite vad man gör den till och idag är en BRA dag<3

Korvskiva.

Lycklig vore den som åtminstone kunde få en skiva korv.....

Vinterttrötthet?

Jag skulle skrivit ett inlägg igår som handlade om att dagen fortfarande pågick och att jag var trött, hungrig och frös och mest av allt bara ville få gå och lägga mig...men jag hann aldrig dit.

För vid 7 på kvällen var det kriiiis och jag bad om att bara få ta en halvtimma på soffan för att bli människa och som vanligt var det inga problem med det. Han är fin, min man! <3

Sen sov jag, som en gris. Vaknade till och sa godnatt till mina gulleglin, vaknade till och kände lukten av kaffe, vaknade till när vuxentiden började och hann upptäcka att köket var städat och sen in i dimman igen. Den där halvtimmen blev TIMMAR.

Vaknade strax efter 23 av att mannen stängde av babyvakten uppe i sovrummet för då sprakar det i den i vardagsrummet. Då masade jag mig upp ur soffan, gick till badrummet. Kissade och borstade tänderna. Ganska fantastiskt faktiskt. Sen har jag inget minne hur jag tog mig upp för trappen, in i sovrummet, hur eller vem som klädde av mig... Som en zombie vet jag att jag var uppe två ggr i natt och gav Bobbo nappen.

Tio minuter över 7 i morse vaknade hela familjen en efter en inom ett lopp av en minut. Mysigt.

Idag fortsätter det att vara kallt, jag fryser och har ont i huvudet och är så helt förbi av trötthet.

Är det pga sopporna eller är det vintertrötthet? (virvlade några vilsna flingor utanför fönstret nyss...)

Sidenband.

Mätte runt magen med ett snöre och klippte av där änden mötte resten, där det var nog så att säga. Får väl kolla måttet på tumstocken sen om jag är nyfiken men annars tänkte jag en vacker dag när det inte är så förbannat kallt, bege mig till staden och köpa det finaste bandet, kanske det blir ett sidenband..

Detta band ska jag sedan ha och se hur omfånget krymper. Idag kunde jag knäppa Mannens fleecejacka ltt och ledigt. Yäy! Jag är på G...sannerligen! Sanna mina ord!

Kärlek till er!

Soppigt.

Då tar tre veckor av soppa igång. jag hoppas det blir bra, att jag klarar att stå ut utan att mina nära o kära blir lidande. Frukosten gick som en dans, valde chokladsmak och den var heeelt ok. Över en liter vatten till och däromkring.

Nu äre dax för lunch, det blir varm tomatsoppa. (kall skulle nog inte va alls gott..)

P är och leker hos en kompis och Bobbo sover efter en förmiddag på dagis (nej han har inte börjat dagis/förskola, you name it. P går på föräldrakooperativ och där ingår föräldrainsats då man jobbar...så på den vägen är det..) och jag ska lyxa till lunchen med liten bubbelvatten, en halv liter eller så..

Dagen inledes med spring-pass i arla arla morgonstund och efter ca 5 timmars sömn, men det gick fint. 2+3*5....utomordentligt bra faktiskt.

Förövrigt stod vågen på + - 0 efter en lingonveckan av "fusk"....jag är nöjd! Eller rättare sagt, jag är inte missnöjd, viss skillnad där;)

Jag känner det på mig,den här veckan blir allt annat än soppa.... Katjiiiing!!;)