Det finns en flicka på Ps dagis. Jag vill inte på något vis hänga ut någon. Så vi kallar henne Petronella, för det finns det ingen där som heter. (däremot finns det en käck sång om en Petronella. Men hon var från Plaskeby så detta inlägg handlar ej heller om henne.)
För att återgå till "Petronella". Det är synd om Petronella. Petronella är totalt överbeskyddad. Petronella styr sin mor och far med järnhand. Petronella får ALLTID som hon vill. Petronella har inga syskon men hon har några katter som substitut. Petronella är extremt bortskämd på ett materiellt vis. Det är jättesynd om Petronella.
Hon har alltid målat den finaste teckningen. Gjort den största sandkakan. Har alltid det godaste fikat och den bästa matsäcken på utflykten. Hennes sådda dagisfrön har växt högre än alla andras. Hon har nyast klänning. Längst hår. Rödast hus. Rosast sandaler. Och har någons småsyskon lärt sig gå eller mot förbjudan fyllt ett år så har nån av hennes katter lärt sig prata eller fyllt TVÅ år. Allt detta enligt henne själv. Allt är en tävling, hela liiiivet är en tävling. Ett maratonlopp och HON ligger alltid FÖRST.
Jag har så svårt för sådana här människor, små som stora. När någon ska berätta något så berättar hon något högre och om några står o pratar så går hon emellan. Har någon haft roligt i helgen så har hon haft roligare.
Hon kommer att få det så jobbigt i livet Petronella. Stackars stackars Petronella.
Det är så förskräckligt synd om Petronella.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar