Måste öva.

Ojj, jag inser, två sekunder efter förra inlägget, att jag måste öva. Öva på att njuta av tystnaden. Känna mig tillfreds med största möjliga tyyyyyysssssstnad.

Det är rätt svårt faktiskt. Jag blir nästan lite lätt stressad av tystnaden. Och det skrämmer mig lite.

En vacker (ELLER regnig) dag ska jag gå ut i skogen och sätta mig på en stubbe och bara va. Undrar om jag fixar det?

Naa, jag börjar väl plocka upp kottar, kratta grästuvorna med fingrarna, sjunga högt för att inte fåglarna kvittrar högt nog, röja upp, torka fågelskit från stenarna med jackärmen och lägga alla pinnar i en hög...

Jag vet att jag absolut INTE är nån pedant, men jag inser att jag är småbarnsförälder-skadad...