Skräp.

Jahopp. Så var det sista veckan var det nån som sa, det kan ha varit jag själv. Men ujujuj så motivationen åker berg- och dalbana. Den borde vara skyhög med tanke på att det gett såna resultat. Men nehepp, det hjälper föga. Det bevisar ju återigen att jag lider av ett missbruk av krånglig art.

Man behöver inte alkohol för att leva, ej heller narkotika eller nikotin men äta bör man, annars dör man.

Jag dricker mina soppor, hualigen, men däremellan är det ganska mycket skräp. Kanske är det så att både kroppen och psyket vill ha mat att tugga nu. Orkar lixom inte mer. Jag tycker det börjar visa sig lite på tålamodet gentemot mina barn och min man. Usch, detta som inte fick hända.

4 days to go. Hang in there! Imorgon är en annan dag, som Christer Björkman skulle ha sagt.
Jag vet nu att baka småkakor när man går på diet är ingen god ide. När man inte ens får ta en näve nötter som plåster på såren. Jag vet ju oxå att om jag äter mina soppor 7.30, 12.30 och 17.30 och däremellan sysselsätter mig så flyter det på bra. OM denna sysselsättning inte innefattar mat eller småkaksbak.

Jag lär mig mycket om mig själv och min problematik. Jag får försöka se mina "misslyckanden" som just erfarenheter och lärdomar, lite för att inte bryta ihop. Jag orkar inte tycka att jag själv är dålig just nu. När jag vet vilka mina största fallgropar är kommer jag ju faktiskt ha lättare att undvika de.

På fredagkväll är vi bjudna på 5års-kals med grill o tårta. Min hjärna jobbar förbrilt med en "lösning" på "problemet". Men det är nästan så att jag har lättare att sköta mig bland folk. Det är i smyg "erfarenheterna" sker. Jag är lite som en skåpsupare.

Häromdagen skulle jag ha vart full när familjen kom hem. Usch vilken skam jag kände. Låt det aldrig hända igen!!