söndag 29 maj 2011

Morsdag.

Undra hur många blogginlägg och statusar på facebook som handlar om morsdag idag. Jag ställer mig själv en stilla undran; "morsdag? Är inte det varje dag?"

Jag har mina barn nära mig varje dag. Än så länge. För att de fortfarande är så små. Deras klingande, pärlande och bubblande skratt är värt mer för mig än alla köpta pärlörhängen i hela världen. Jag får bekräftelse på att de tycker att jag är den bästa mamman för dom varje dag, genom kramar, pussar, bus, gos, ord och lek. Jag behöver ingen särskild dag för att att få  (eller för den sakens skull visa) uppskattning. Jag har lärt mina barn (ja Bobbo är kanske liiiite liten ännu) att visa uppskattning (även om han såklart gör det på sitt eget lilla vis) när människor gör nåt bra, fint, modigt, roligt eller bara ÄR den dom är.

Mina barn är de bästa barnen i världen för mig och jag är världens bästa mamma i världen för dom. För dom har vuxit o levt o utvecklas i min mage och fötts fram av mig och oanade krafter. Det är få saker som är så magiskt och kraftfullt som när barn föds. Man kan bli religiös av bara tanken på't.

Idag fick jag ett superfint kort av P, ett kort som hon pysslat själv. Med saker jag tycker om, blommor, hjärtan, ballonger och glitter. Det som skilde detta kort från de andra som jag ofta får var att det stod just "Morsdag" på. Sen att hon plockade en bukett av några av mina favoritblommor, Hundkex, gjorde detta till en högst vanlig men uuuunderbar dag. Som alla (nästan) dagar med mina barn.

Jag behöver inte presenter. Det är fin present nog att få vara med er. Dela glädje och sorg med er. Trösta er när ni är ledsna. Skratta, busa och leka med er. Skratta med er när ni är glada. Stötta och peppa er när det känns lite motigt. Smycka era liv så som ni smyckar mitt.

Det enda som jag nånsin kände att jag kunde önska mig av er idag var sovmorgon (särskilt efter den här febernatten, inte många timmars sömn) men att istället få dela den med P när hon sprang, kämpade, slet och skrattade på fotbollsplanen var guld så mycket bättre. Du är en klippa lilla tjej. Om jag tänker på dig när jag är ledsen så blir det solsken igen. Vilken liten kämpa vi har. Det är inte alla som kan spela fotboll och samtidigt skicka slängpussar till mor o far, inte ens Messi gör sånt. Hjärta till dig lillis<3

Och febernatt till trots så har du lilla bustroll B gett oss många leenden och skratt idag. När du får oss och din syster att bubbla av skratt så väller min värld över av kärlek. Dina små blöta pussar, tre om dagen av dom är minimikrav.

Satan i gatan, vad jag älskar er mina fina fina barn <3 Till Pluto och tillbaka, flera gånger om.

(Och tack Mannen, som hjälpte till att ge mig dessa barn som gjort mig till världens bästa mamma för dom. Du är attans så bra, på så många olika vis! Älsk o kärlek.)

1 kommentar:

  1. Så fint skrivet:) Fick en liten tår i ögat:) Ta hand om er! Kram Frida

    SvaraRadera