Tänk vad lite tankar kan göra.

Idag har vart en pissdag rent motivationsmässigt. Jag håller på att tappa greppet utan att egentligen veta varför.  Jag tänker inte gå in så mycket på hur mycket jag tappat greppet idag. Jag väljer att lägga det bakom mig otroligt snabbt och ta nya tag. Det är inte måndag som gäller längre, det är stunden direkt efter mitt misslyckande och dagen efter finns det inget annat än ett jävlaranamma.

MEN.

Så går jag in här och har kommentarer att "godkänna" och tänk vad fina tankar och peppande ord kan vara till stor hjälp. Tack vare två fina personer som stod mig så nära när jag var barn så känner jag att om inte annat så ska jag åtminstone leva upp till deras ord, att jag är "grym"och att jag klarar detta.

Tror faan att jag klarar detta. Jag VILL ju inget hellre. Åh vad jag är glad för fina människor i mitt liv.
Jag har ju verkligen inget att varken sura eller deppa ihop över egentligen.  Visst får man tappa greppet, bryta ihop och komma igen.

Men nu är det ta sig i kragen som gäller, vara stolt över den jag är, över det jag gör, över mina otroligt fina barn, min man och det fina vi har tillsammans och som vi pysslar om. Kärleken är störst av allt. Och nog fanken ska man vara stolt över den, tjock som smal.

Pussa nån innan ni somnar, om det så är ni själva i spegeln <3