Vi var på middag igår. Mycket mycket trevligt. Ett härligt trevligt gäng med folk ur fler än en samhällsklass, varav vi representerar den lägsta av de representerade klasserna. Och då är det givetvis jag, utan utbildning och körkort som drar ner oss avsevärt. Jag känner det en smula. Men får låtsas som nåt annat. Att det inte stör mig. Ahja, trevlig och hejsan kan man ju vara ändå.
Men när det kommer till föräldraskap och barnuppfostran så anser jag mig vara en av de bättre, för att inte säga kanske den bästa. Självgod? Ja kanske det. Men så är mina barn sjutusan till bra ungar och en viss del av den äran kan jag ta åt mig.
Det ursäktas o skämtas o hejsanhoppsan "nu äter vårt tredje barn ostbågar som den värste slackern trots att hon knappt är ett år fyllda. Så skulle vi aaaaldrig gjort med vår förste" Ne okej, varför gör ni det då med nummer tre? "Ettan visste inte vad godis var när han var två." Nedlåtande som om det var nåt dåligt och som om det vore nåt bra att trean är uppe till klockan slagit elva och som pricken över i sitter och äter sockriga kex.
Man gör hur man vill. Självklart gör man det. Och jag anser inte mig själv vara en bättre förälder för att våra barn kommer i säng tidigare eller att våran ettåring inte tillåts äta ostbågar och chokladbollar. Men jag anser mig i alla fall vara förälder och inte kompis. Jag behöver inte göra mina barn björntjänster för att de ska tycka att jag är poppis att leka med. Än så länge är det jag som bestämmer. Jag, ihop med deras far såklart, bestämmer vad de får äta och inte. Det är VI som bestämmer hur mycket lördagsgodis och fredagmys de får äta och om de får "restäta" på söndagen. Det är vi som till största delen som bestämmer vilka kläder som ska köpas, detta bestäms oftast IHOP med barnen. Är det nåt som vi tycker är skiiiiitfult och helt opassande, ja då köps självklart inte det. Och det är VI som lotsar våra älskade ungar i säng i lagom tid så att de får den sömn de behöver för att orka utvecklas på bästa sätt OCH att vi som föräldrar, individer och par får några timmars barnfri tid. Det är det som är så bra med att vara förälder. Fast jag ska nog börja kalla mig själv lots;)
Det finns inget i min dotters garderob som jag skulle spy över om hon valde själv och tog på sig, även om jag kan få en släng av lite lätt yrsel av kombinationer och matchning av plagg ibland. Barn vet inte att det bästa är att föredra ekologiska randiga plagg från polarn och pyret, än mindre dyrbarare plagg från rabalder eller nåt fint märke med många x. Jag gillar inte heller plastiga tryck, glitter och broderade enhörningar, men ibland gör jag kompromisser och jag och P kan komma fram till något som vi båda blir nöjd med.
Vissa val klarar inte barn av att göra själva och borde inte behöva göra heller. Ettåringar ber inte om att få gå o lägga sig. Det är man som förälder som har den äran att få göra dom där valen åt sina barn. Äran att kunna göra de BRA valen. Lägga grunden till bra mat- och sovvanor, vägleda de till att göra goda val och utvecklas efter bästa förmåga.
Jag kanske inte har nån högskoleutbildning, ett flott vitt hem, körkort och stor bil...jag har inte ens ett jobb, men jag är one hell of a MUM!!;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar