Idag kommer min fina lilla familj hem. ÅH. Jag längtar såå! Det har jag gjort sen 30 minuter efter att de åkte. Pratade med lilla P i telefon när de satt i bilen.
"vet du P, jag längtar efter er.."
"Va??!!! Redan??!! Vi har ju inte ens kommit fram än"
Ne men så är det. Jag fungerar mindre bra utan min familj. Utan deras andetag har jag svårt att gå. Utan deras luft i mina lungor kan jag knappt stå. (Jaaaa, jag snor lite från Kent. Men han sa att det var ok;))
Ja jag är faktiskt genomskinligt grå. Som en tår ungefär. Utan dom.
Men idag börjar färgerna komma tillbaka för idag kommer dom. Eller ikväll kommer dom. Och om jag känner mannen och hans familj rätt så kommer de rätt så sent. Men de kommer. Det är dom och Veronica Maggio. Fast hon kommer inte hit. Inte ikväll. Men hon kommer har jag hört.
Lilla P uttryckte sin önskan om en tidning. Så jag tänkte att jag ska sy en liten duk till hennes nya bord med tillhörande stolar som jag ställt på verandan och så ska jag köpa en tidning. Så jag hoppas de kommer innan det är sovdags för henne. Hon kommer att bli så glad. Och då blir jag alldeles lycklig. För jag älskar att se henne glad. Det är det största missionet i mitt liv, att upprätthålla mina barns glädje.
Hur mycket jag saknat och längtat efter dom så kommer jag minsann sakna tystnaden. Jättemycket. Hejdå o farväl tystnaden. Vi kan väl ses snart igen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar