Okej, jag erkänner. Jag sprang inte. Så här i efterhand, fan! Men just där o då så kändes det som rätt beslut att stanna i gympasalen o titta på dotra som jagade boll. Så mycket talade emot. Det bar evigheter sen jag tittade på när hon spelade, hon blir så glad när jag är där, det fanns trevliga föräldrar där att pratas med. PLUS att jag glömde reflexväst, var alldeles för mätt och hade för stora skor.
Ja men ni höööör ju;)
Fast jag sprang ju i alla fall till gympasalen och det tog åtminstone TVÅ minuter. Alltid något för ett fetto:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar